tag:blogger.com,1999:blog-92128264609243481472024-02-07T05:48:08.054+01:00Tankar i nutidMatten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.comBlogger77125tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-81408406881279519612021-04-30T10:56:00.000+02:002021-04-30T10:56:37.585+02:00Ibland blir det lite fel<p>7 december 2020</p><p>Det händer att jag gör fel. Ja, precis, jag kan göra fel ibland. Den gångna veckan har det hänt mer än en gång. Närmare bestämt cirka fyra gånger. Ja det är väl inte bara att jag gjort fel, ibland har tingen hittat på egna vägar att gå som drabbat mig och ibland har jag varit lite - otänkt.</p><p>Första gången var den 1 december. Det var en ganska fin dag vädermässigt. Några minusgrader, nån decimeter snö, en blek decembersol lyste nån timme och gick ner. Månen var på väg upp och skulle vara full, fullstor alltså. Då bestämde jag mig för att det var dags att fotografera den uppgående fullmånen från Gruvberget. Lastade in kameran i bilen tillsammans med lite kassar och annat för jag skulle veckohandla sen. Jag körde upp på Gruvis, skymningen var på gång, den s k blå timmen. Mötte en bil som var på väg ner när jag var på väg upp. Såg en stå parkerad. Sen var det ingen mer än jag där. Och där högst upp var folktomt, snö, den apelsinfärgade fullmånen hade just stigit upp över skogen vid horisonten. Praktfullt! Fram med kameran. Manuella inställningar och jag tog ett antal bilder och avslutade med några mobilbilder också. Sen snabbtittade jag på kamerabilderna och tyckte de var lite mörka och kanske något oskarpa men tänkte att det syns bättre i datorn. MEN sen väl i datorn var det inte bättre. De var mörka och med vinjettering som jag inte hade gett dem. Lite tankemöda och kollande i kameran och si då förstod jag. Den var i programmet kreativa inställningar inställd på leksakskamera! Det hade jag väl själv åstadkommit vid en nattlig övning med kameran när jag inte kunde sova.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsNAmFXntZHNezkIqsnDSLxrqDjFZYNguJYl7d0M8DgwDI-nzE2zq5TRXfJl0J7_nbcpUv_Q5-Or-DFDHgT8_o3IgRYCXTy81_muJWlT8E3XyA46iOoCCs24qI0ays8AcGUmVRu3OKCQVW/s5456/DSC04360+%25282%2529.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3632" data-original-width="5456" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsNAmFXntZHNezkIqsnDSLxrqDjFZYNguJYl7d0M8DgwDI-nzE2zq5TRXfJl0J7_nbcpUv_Q5-Or-DFDHgT8_o3IgRYCXTy81_muJWlT8E3XyA46iOoCCs24qI0ays8AcGUmVRu3OKCQVW/w400-h266/DSC04360+%25282%2529.JPG" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Med "leksakskamera" i inställningarna.</i></td></tr></tbody></table><br />Nästa problem inträffade en natt när jag kom på att jag måste sätta i motorvärmarsladden från bilen i timern för att bilen skulle vara varm på morgonen. Så ut och öppna garageporten vid midnatt. Men den gick inte att öppna. Jag blev mer och mer irriterad, slet och tryckte och ryckte i handtaget, sparkade och bankade på porten och såg framför mig hur jag kallade in en akut garagetekniker, Inget hjälpte men jag fick alltmer ont i min högra handled som jobbade hårt med porten. Då kom jag på att porten frusit fast i marken. Det är en takskjutport som mot marken/betonggolvet har en gummilist. En skuvmejsel inpetad på några ställen under gummilisten löste problemet. Men handleden var inte sig själv. Och är det inte ännu. Jag har bestämt att den behöver vila sig i form och hittade ett lämpligt handledsstöd i gömmorna.<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7pp1SNdNSh3Z0Gt7KphEGhwjVRy4DyA4XIzMLKTtISyeouZqN49D7sK2SI7ADGpendDSH-WnhULerZ-3ZtjeWIWvl6_N739EZNOsST3xBggfo4UiU9wLC8GUHoCTaSumibSp7MnzIGIwz/s2048/20201203_123309.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1152" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7pp1SNdNSh3Z0Gt7KphEGhwjVRy4DyA4XIzMLKTtISyeouZqN49D7sK2SI7ADGpendDSH-WnhULerZ-3ZtjeWIWvl6_N739EZNOsST3xBggfo4UiU9wLC8GUHoCTaSumibSp7MnzIGIwz/s320/20201203_123309.jpg" /></a></div><br /><div>När man har rörelsebegränsningar i handleden är det ganska dumt att planera för att baka. Men det är ju ändå jultider och jag brukar faktiskt ALLTID göra pepparkakor. Och varför inte i år göra hel sats? Det är ju ändå maskinen som blandar degen och att kavla måste man ju kunna göra med bara en hand? Kanske med lite stöd då av den andra, den högra (är ju som de flesta högerhänt). Jaså skulle degen knådas också? Jaja, behövs väl inte så mycket, maskinen gör ju jobbet. Det har den klarat i cirka 40 år och klarar det säkert idag med. Och det gjorde den men det krävdes ändå lite handpåläggning.</div><div><br /></div><div>Så nu finns det pepparkaksdeg, hur mycket som helst. Frågan är om det finns någon som kan baka ut degen. </div><div><br /></div><div>Även i juletider behöver kroppen hållas ren, eller kanske extra mycket behov i juletider. Jag bestämde mig för att ta ett bad i mitt bubbelbadkar. Eftersom det är längesen sist så behövde rörsystemet rengöras först. Det görs med ett rengöringsmedel som blandas i vattnet. Man fyller karet med vatten, häller i rengöringsmedlet och sätter igång massagesystemet. Då uppstår ganska snabbt ett jättestort berg av skum, klorluktande skum. Det var vad som hände, För att förhindra skum över hela badrummet skummade jag febrilt med en diskborste som råkade finnas till hands. Inte så effektivt men det funkade. Det gjorde även mina lungor - ett tag. Sen började hostattackerna och jag insåg att fönstret borde öppnas och jag borde inte stå där i klorångorna. Effektiv rengöring även av mina luftrör.</div><div><br /></div><div>----------</div><div><br /></div><div>Tiden går och mycket har hänt. Det här ovan skrevs som ett utkast i 7 december 2020 men blev liksom aldrig klart. Sen kom julen, blev hunden sämre och sämre, coronan bara fortsatte, en del i bekanstskapskretsen blev sjuka mer eller mindre mycket, snön föll, jag skottade som en tok, snön började smälta och gräsmatten tittade fram, hunden Nelsson blev inte direkt piggare utan fick somna in 16 april och nu är det valborgsmässoafton - sista april - och här sitter jag och tänkte skriva ett helt annat inlägg när det här gamla bara tittade fram och påkallade uppmärksamhet.</div><div><br /></div><div>Handleden blev iallafall bättre efter flera månader innefattande röntgen, läkemedel och handledsvila. Och anledningen att skriva kommer kanske i ett annat inlägg.</div><div><br /><br /><br /><p><br /></p></div></div>Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-19875944708918866442020-09-30T02:00:00.006+02:002020-09-30T02:07:19.447+02:00Historien om en tant och en grind<p><br /><br /><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEoyJtuL6mFISKDKm34DG4uOGEyCVlO_BqeFtp0CBNj_RLhQF5Lt_5K3EswfyrbOBh4hXi8cxuakg-RNe9i9NjPo1XtdwgzvAjumsw1f9WxCMJQDBGgK1LZj7crQvb4OI8_76Mo2j8T-8_/s2048/20200929_160855.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1182" data-original-width="2048" height="231" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEoyJtuL6mFISKDKm34DG4uOGEyCVlO_BqeFtp0CBNj_RLhQF5Lt_5K3EswfyrbOBh4hXi8cxuakg-RNe9i9NjPo1XtdwgzvAjumsw1f9WxCMJQDBGgK1LZj7crQvb4OI8_76Mo2j8T-8_/w400-h231/20200929_160855.jpg" width="400" /></a></div>Under några års tid har jag ibland passerat en gammal och i mitt tycke vacker grind. Jag brukar kommentera det när jag passerar med mitt sällskap "titta vad fin den där grinden är egentligen, synd att den inte är uppfräschad och används". Huset som tillhörde grinden har bytt ägare ett par gånger. Nu med nya husägare så placerade de grinden på släpet tillsammans med annan skrot som skulle till soptippen. En fråga "ska ni slänga allt det där, grinden också?" "Ja, vill du ha den så kan du ta den". Så blev jag med en 50-60 år eller mer gammal smidesgrind, 3 + 1 m bred. Min vän körde hem den till mig och här har jag börjat uppfräschningen. Ni anar inte vad en gammal grind bär på! Det rent fysiska förstås, med den flagnande färgen, i det här fallet blyertsgrå, därunder en grönaktig rostskyddsfärg bortflagnad på sina ställen, därunder metallen med mer eller mindre rost. Och så en massa hål i överliggaren och underliggaren. Mycket arbete insåg jag efter att ha börjat ta bort gammal färg manuellt och faktiskt gjort en hel del. Men jag insåg att hålen vet jag inte hur man åtgärdar och tänkte direkt på min eminente snickare från Bagdad, han som kan det mesta om husbyggnad, renoveringar o<br />ch smidesjobb. Från tanke till handling. Ett mail med ett nödrop "kan du åtgärda hålen, fixa rostet, <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="2048" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOoYqBU8UY-KXpKTpz-aHMR-6Wxg3WtbmpT_F8VJGeEWWbxCL1WT-y3p3bPDy3jv2wHA6doOd5zbqGFYdwtr970uoir7tVxPGhMtAIBa3gK8G9VT9VKsIt2sUbcKwzE2ahLh-qsuHkWxyW/w320-h320/20200706_132947.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="320" /></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Före renoveringen</i></td></tr></tbody></table><br />tänka till kring monteringen och även montera?" Självklart, var svaret.<div><p></p><p><br />Men under det här praktiska arbetet och processen med att inse att jag inte skulle orka med, kunna, hinna allt arbete så började jag fundera på grindens historia. Det var när jag upptäckte bokstäverna HZ och FZ lite diskret men fullt synliga i grindens konstruktion, men först trodde jag det var siffror. Vad betydde detta? Insåg så småningom att HZ var initialerna för grindens första och mest långvariga ägare, kvinnan som byggde huset som hörde till grinden. Men vem var hon? Grannarna hade känt henne i många år innan hon flyttade från sitt lilla hus. De beskrev henne som lite annorlunda, barsk kanske och inte alltid så lätt att komma överens med. FZ var uppenbarligen hennes make, som ingen av de grannar hon haft i 30 år hade träffat.</p><p>Jag blev så nyfiken på denna H att jag började googla. Jag visste att hon blev väldigt gammal, och hade bott kvar i sitt lilla hus långt upp i åren. Så förvånad jag blev när jag fick flera träffar på henne och även nån enstaka träff på hennes man. HZ hade fått en hel artikel i den lokala medlemstidskriften Öfre Gäldet för några hembygdsföreningar i Dalarna och här nedan återger jag fritt lite av dess innehåll. PO Tidholm heter författaren som skrev i Öfre Gäldet.</p><p>H kom från Lima i Dalarna, född 1913. Där var hon fäbodkulla på somrarna men som ung vuxen var hon väldigt rastlös och längtade förmodligen bort, ut till äventyret. Hon skaffade ett tält och ett stormkök, packade lämpliga kläder och tog sin cykel ut på en lång tur i Sverige. Hon åkte norrut, kom ända upp till Kiruna. Hon cyklade även i Finland och ända bort till St Petersburg var hon. Så kom andra världskriget och hon for till Stockholm där hon hamnade i Lottakåren. Utifrån det anlände hon såsmåningom till vår lilla stad där hon bosatte sig. Hon fortsatte cykla mycket och for på turer i närområdet. Då hittade hon platsen för en sommarstuga och tänkte bygga. Men sen ändrade hon sig och beslöt att istället bygga ett riktigt hus. Hon beställde ett s k Kataloghus på postorder. Det anlände med järnvägstransport. H ordnade på något vis transport av delarna upp till byggplatsen. Där anställde hon ett antal män som skulle utföra bygget. Och den som inte följde hennes order, som bråkade, var hon tydlig med att informera om vad som gällde: "Om ni inte håller käft får ni sluta", sa hon. Jag tror inte att nån satte sig på H när hon bestämt sig för nåt. Jag tänker mig henne som en krutkvinna, som nog egentligen inte behövde någon annan än sig själv, men hon träffade ändå maken och deras relation finns ju bevarad i initialerna i grinden. Maken dog dock redan 1976, hur länge de var gifta vet jag inte. H själv levde många fler år och blev över 100 år gammal. </p><p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpn2jm76u-csN7uqL_IvFmdUYXzL2pkspQnrixxiKGBP6n4KZGhdc1F65xJtAaL2pO09LjpAjlNOqaGKGdLp3BIAXnnH1XRqFKCyV1a7uDxNomi6bAbmhTSyjFCr663kBzcbcrCEg1GSdk/s2048/20200928_142152.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1707" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpn2jm76u-csN7uqL_IvFmdUYXzL2pkspQnrixxiKGBP6n4KZGhdc1F65xJtAaL2pO09LjpAjlNOqaGKGdLp3BIAXnnH1XRqFKCyV1a7uDxNomi6bAbmhTSyjFCr663kBzcbcrCEg1GSdk/w267-h320/20200928_142152.jpg" width="267" /></a><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1152" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeG2eQzZ98Ox_JCVhCUPyhlVtH2Y0ez-Cy773esoKdHHQRvp9Yj2Uw7IoughB2sMqHEwH8OVo7ciEzoTRp_ifaDgKJB27lP6alnXO4ixLpzTkA6oGtJJcBdvJCetgUcvfzDmP6eDZgbcHj/w181-h320/20200928_111521_001.jpg" width="181" />Nu har ju grinden flyttat hem till mig. Uppfräschningen blev ju mer omfattande än jag hade räknat med men vad jag är nöjd! Grinden bär sin historia, nu har den fått ny färg (jag har målat alltihop, två gånger till och med), därunder är rosthålen lagade av ett proffs, rostskyddsfärg pålagd och en del upprätningar är gjorda. Grinden är på sin nya plats. Den var blyertsgrå, men nu svart. Det är jobbigt när det regnar och markens sand och diverse studsar upp och smutsar ner. Där går jag med torktrasan när vattnet torkat och smusten syns. Det är nästan lite jobbigt att vara smidesgrindsägare - men det är jag skyldig HZ.</p><p><img border="0" data-original-height="3632" data-original-width="5456" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-r2RS3y8Dad78udkYVeMlywmjOvOHv1FgpbJomcQbCWG3c01kUvrgJpuMPmAwKpFmvB7GkgHgWf8WtyLbYYnZByd2BC0nz0qQZouf0lsjd3aC5zKoKe0DT605aY9v2YtxiJIUiZPQA-Vv/w400-h266/DSC04107.JPG" style="text-align: center;" width="400" /></p></div>Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-24602672268783537742019-12-25T21:43:00.000+01:002019-12-25T21:43:03.040+01:00KuddenSå har julafton passerat och alla julklappar är utdelade och inhämtade. Varje år känns det som om jag förberett ännu sämre och ännu senare i tid än året innan. Det stämmer in även på det här årets julfirande. Och jag vet inte varför. Jo i år kan jag skylla på den extremt ovanliga händelsen att jag faktiskt är sjuk. Decenniets snuva har drabbat mig som ett åsknedslag. Jag är faktiskt ytterst sällan sjuk, de flesta förkylningar och magsjukor brukar passera förbi mig utan att slå till. Ja nåt litet kan jag väl få, misstänkt halsont en kväll och några nysningar men sen blir det liksom inget mer. När man tänker efter så var den senaste gången när jag verkligen var sjuk 1994, när Estonia sjönk. Annars skulle jag nog inte kommit ihåg det. Jag låg där i soffan och snörvlade och såg på det hemska räddningsarbetet därute på Östersjön en tidig morgon i slutet på september. Då var jag gravid med mitt första och enda barn. Ja sen fick jag en magsjuka en jul när alla andra också var sjuka, men det var ju en annan historia.<br />
<br />
Den här förkylningen började en torsdag och borde ha varit över på söndagen. Allra senast. Men den håller fortfarande i sig och imorgon är det torsdag igen. Jag har nog t o m haft lite feber. Idag låter jag som en en gammal whiskeygubbe i rösten. Alltså så som jag tror att slika gubbar låter: lite knarriga, beslöjad, djup basröst, ganska svag. Och den som talar får anstränga sig till det yttersta för varje ord. Det får den som lyssnar också göra. Det är lättare att viska än att tala. Men alla som vet nåt säger att det ska man inte göra. Därför försöker jag prata när jag måste. Min syster som ringde i morse och var den som först hörde mig uttala något idag, hörde direkt att något var fel. Min dotter som är tillfälligt hemma just nu, erbjöd sig att inhandla diverse medikamenter. Inget hjälper, sa jag då. "Jag behöver bara få sitta vid köksbordet, tyst som en mus, och inte göra nåt annat än stirra i mobilen, trycka tangenter på datorn och försöka lösa DNs svåra sudoku"." Det kan hända att det hjälper, förresten har jag redan inhalerat min astmamedicin, det borde räcka". Hon fann sig i detta och bistod i stället med inte mindre än två hundpromenader på denna dag. Och hennes kille tog den första. Se där vad lite självömkan, röstsvårigheter och gnäll kan åstadkomma!<br />
<br />
I november tog jag influensasprutan och även pneumokockvaccinationen. Så det är nog därför jag är sjuk nu, Det säger sig ju sälvt: förut när jag aldrig tagit nåt sånt där har jag ju varit frisk. Nu när jag äntligen krupit till korset och vaccinerat mig mot allsköns åkommer blir jag däckad av en sketen, vanlig förkylning! Fast jag anser ju att man ABSOLUT ska vaccinera sig, tro inget annat. Jag är ingen vaccinationsmotståndare om nu nån till äventyrs trodde det.<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuo83DY2nPH9I6TCVbFuV0N0AQcFqzWl2XPidrDGF1ZHww-f6STqOp4WvSJqaN12aWLM2sr5gYJljNgHI_iZF6U0oXn5xl-FH5jUyBh2yNOJ615Qhk_GkLhxyXXHLYwpNKg3GULTlFOxMu/s1600/20191225_175034-01.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="989" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuo83DY2nPH9I6TCVbFuV0N0AQcFqzWl2XPidrDGF1ZHww-f6STqOp4WvSJqaN12aWLM2sr5gYJljNgHI_iZF6U0oXn5xl-FH5jUyBh2yNOJ615Qhk_GkLhxyXXHLYwpNKg3GULTlFOxMu/s400/20191225_175034-01.jpeg" width="246" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Titta noga så ser ni knapparna och bröst-<br />fickan i kudden. Bilden är på min man<br />när han fyllde 70. </i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
"Ja men KUDDEN då, varför skriver du KUDDEN i rubriken och sen bara svamlar om snuva och hosta, ontihalsen och vaccinationer?"<br />
<br />
KUDDEN fick jag i julklapp av min dotter. En hemmasydd i allra högsta hemlighet, här på köksbordet medan jag tömde och fyllde diskmaskinen. Vi skakade till och med fram nya symaskinen från 2010 som både jag och dottern glömt hur den fungerade. Kudden med stort K (orkar inte skriva alla versaler längre) syddes i alla fall på detta moderna under. "Det är en julklapp", sa hon. "En som vi pratat om och som du ville ha". Det klingade inga klockor i mitt inre av detta budskap men när jag öppnat paketet och studerat Kudden lite närmare samt fått en inledande förklaring av dottern gick ljuset upp. Kudden, eller rättare sagt kuddöverdraget, är sydd av en skjorta som min käre make använde många gånger sina sista år i livet. Det kändes på nåt sätt fel att kasta den när vi städade ur han lägenhet på boendet. Den var inte i skick att lämnas till insamling för kragen var väldigt sliten. Dottern tog hand om skjortan och sa att hon skulle sy nåt av den. Och här fyller den nu sin plats i soffan bland oss vanliga dödliga och hundarna. Det känns väldigt bra. Som om han är här lite grann i alla fall, fast jag vet mycket väl att han stoft ligger väl förankrat på kyrkogården. Där är djupfryst och fullt med snö. Vi var dit vid midnatt och tände ett ljus till. Fridfullt och vackert.<br />
<br />
Nu försöker jag blir frisk. Det är inte lätt för en som är van att vara just det, frisk. Jag säger till mig själv : "aktiv 65+are coola ner, gå o lägg dig, slumra vid TVn eller datorn, låt den yngre generationen göra grovgörat för en gångs skull." Kanske jag ändå tar itu med disken från julaftonen, svärmors servis med guldkanter kan man ju inte stoppa i diskmaskinen bara sådär. Dottern förbarmade sig just över snön.<br />
<br />
<br />Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-17544762969305180072019-11-02T03:27:00.000+01:002019-11-02T03:28:36.233+01:00Med fjälltält och BMW på resa i 1980talets Europa.Eftersom det blev så många positiva tillrop på Facebook efter mitt förra blogginlägg kommer här nu den efterlängtade återblicken på det glada 80-talet. Då färdades jag genom delar av Europa med min dåvarande man P, bilen, ett fjälltält, liggunderlag, dunsovsäckar, gasolkök och en liten grill. Faktum är att vi gjorde ungefär samma resa två somrar i rad, med något olika resrutt men ganska så lika ändå. Det gör att jag kanske blandar ihop lite när jag nu ska försöka återge några höjdpunkter (eller vad som är kvar i minnets vrår) från de här äventyren.<br />
<br />
<i>Starten: </i>Bilresa ner genom Sverige direkt fredagkväll efter jobbet när semestern knappt börjat. Sverige är långt och vi tog en första paus i Jämtland för övernattning hos släkten. Därefter raka spåret ner till Göteborg för nattbilfärja till Kiel genom Öresund och förbi Danmark. Tänk sen vilken underbar start måndag morgon när man strax före kl 9 står på färjedäck och ser Nordtyskland sakta passera förbi och sen lägger till i Kiel. Vi tuffar av färjan och styr kosan mot första resmålet - Hamburg.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZT2TUvBafi4tSiyobG2RYzZ_gZMYXjQl-Reww7ldYQ631rtIYk49hP-4H8zYg1uuK0HDbzvRQ74_WmRNmzau5V_GX-ObgOSbffHK2sOTDTEEXe0Rb2tTdz0gzJ5apTZZkXHPOT74T8j5F/s1600/20191027_230550.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1024" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZT2TUvBafi4tSiyobG2RYzZ_gZMYXjQl-Reww7ldYQ631rtIYk49hP-4H8zYg1uuK0HDbzvRQ74_WmRNmzau5V_GX-ObgOSbffHK2sOTDTEEXe0Rb2tTdz0gzJ5apTZZkXHPOT74T8j5F/s400/20191027_230550.jpg" width="255" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Bloggerskan på 1980-talet. Lägg märke till var<br />skalmarna på solglasögonen sitter!</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhm-z-MJFBwqCXUhWU0VocgUwIWLWKephrLrn1dKyt-r2AfZ0yNIzrAlhMg-yHVBmfnmn72YVnuD2Gpdcjw6sOiIJINSo7EyE-sWB9_GFYBW-q37upQ3zmiu0ZvhbxpfjfGKdjI1dmTQCq-/s1600/20191028_004354.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1024" data-original-width="1600" height="204" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhm-z-MJFBwqCXUhWU0VocgUwIWLWKephrLrn1dKyt-r2AfZ0yNIzrAlhMg-yHVBmfnmn72YVnuD2Gpdcjw6sOiIJINSo7EyE-sWB9_GFYBW-q37upQ3zmiu0ZvhbxpfjfGKdjI1dmTQCq-/s320/20191028_004354.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<i>Tyskland</i>. Hamburg når man ganska snabbt från Kiel så det var fortfarande förmiddag när vi började leta campingplats. Och det letandet tog slut ganska fort, en skylt i utkanten av stan visade oss rakt in genom en huskropp via en öppen port och genompassage in till en kringbyggd innergård, lummigt och grönt men inte alltför lätt att trycka ner tältpinnarna i marken. Där tillbringade vi iallafall ett par nätter för att hinna se lite av Hamburg. Jag kan fortfarande, nu mer än 30 år senare, känna den där lite kontinentala känslan när man vaknar på morgonen och hör stadsljuden och koltrasten, känner morgonluften lite sval men med känslan att det blir en varm dag i juni. Det blev nog också varmt, eller också var jag väldigt trött efter allt resande för under hamnrundturen i båt sov jag mest. Vaken var jag däremot på kvällen när vi av en slump hittade en park med vattenorgel. Ja, jag tror jag minns rätt - vattenorgel. Någon spelade på en orgel (eller om det var från något inspelat) och i takt med musiken och dess stigande och sjunkande intensitet sprutade fontänliknande vattenstrålar upp och ner genom kvällsmörkret, belysta underifrån i olika färger som också skiftade. Jag hade aldrig sett något liknande och tyckte det var en häftig upplevelse. Sen tog vi lokaltåget, S-bahn, ut till vårt väntande tält i närheten av Hamburg Zoo som heter något annat som jag glömt just nu. Hagenbecks, tror jag bestämt.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiyV4oFntdT6m6xVk8PBtc6BIw1zXPN-FXEzLus4or93FQozSbSfSfRy6JOFcgdeozN6CzgHk1qdmR51At73o22PO_nDktXFsw2j88m0_HgbihyDiypxWrgGaoZ7lOH8WhStOrtO8SxKRe/s1600/20191023_005344.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="944" data-original-width="1600" height="235" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiyV4oFntdT6m6xVk8PBtc6BIw1zXPN-FXEzLus4or93FQozSbSfSfRy6JOFcgdeozN6CzgHk1qdmR51At73o22PO_nDktXFsw2j88m0_HgbihyDiypxWrgGaoZ7lOH8WhStOrtO8SxKRe/s400/20191023_005344.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3hGyHf5ZRtnF3p4IgwhiNkUvmuPGmGnrj4alFNTae6CH-B2OyPYKKAGgglCiJCuo4tQbwxvPyB5sVKhyzxWOXjzZmmFJ3FSgcB6CJdrAYZS9ER3qRkXJvLDzer7I5D-_8JaMU3V82rkAg/s1600/20191023_005527.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1115" data-original-width="1600" height="277" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3hGyHf5ZRtnF3p4IgwhiNkUvmuPGmGnrj4alFNTae6CH-B2OyPYKKAGgglCiJCuo4tQbwxvPyB5sVKhyzxWOXjzZmmFJ3FSgcB6CJdrAYZS9ER3qRkXJvLDzer7I5D-_8JaMU3V82rkAg/s400/20191023_005527.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Efter Hamburg blev vårt nästa stopp Dortmund mitt i Ruhrdistriktet. Jag hade en inre bild av Ruhr som industriområde i mastodontformat, smutsigt, grått, lite småtrist. Inget kunde vara mer fel! Visst fanns industrierna och de tätt belägna industristäderna - men grönt överallt, parkområden, lummigt, kultur och öl. Vi tältade inte, vi klämde ihop oss med Ps tyska släktingar i deras lilla tvåa en natt.<br />
<br />
Fram hit var våra två somrar i Europa med tält snarlika. Men sen skiljer de sig åt. Och jag plockar nu lite här och där från dessa resor fram till slutet som var lika och i Kiel båda gångerna med färjan tillbaka till Göteborg. Tiden vi var ute var också lika - tre veckor, tält varenda natt och mestadels matlagning på gasolköket och den lilla grillen.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEie_vXZjIhXLdBhSwPJOLvp4G8llKOXoEhSNpgUVBKcxhvC8D6mY5TfeYPpqPunbCv957GXZJ00TZ7_np5VzQ2tG7IDlf4RPnt70_ADzZWxB1GQwlF6uooWrSqwxC8EM0KJlW34lMFcVAiL/s1600/20191028_004458.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1052" data-original-width="1600" height="210" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEie_vXZjIhXLdBhSwPJOLvp4G8llKOXoEhSNpgUVBKcxhvC8D6mY5TfeYPpqPunbCv957GXZJ00TZ7_np5VzQ2tG7IDlf4RPnt70_ADzZWxB1GQwlF6uooWrSqwxC8EM0KJlW34lMFcVAiL/s320/20191028_004458.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Tyskland med bil i juni och juli. Vi färdades aldrig på autobahn. Vårt mål var ju själva resan, inte att komma fram till en bestämd destination vid en bestämd tidpunkt. Därför blev det de mindre vägarna, som inte var så små, men hade det gemensamt att de passerade rakt igenom vartenda samhälle, hur litet det än var. Vi var ett bra team, P gjorde det han var bra på - köra bil. Jag gjorde det jag var bra på - att vara kartläsare. Detta var ju ljusår före GPS och mobiltelefoner. Vi hamnade aldrig fel, utom den gången vi råkade ta fel på en motorväg i Frankrike och fick köra rakt igenom Lyon istället för utanför. Men det gjorde ju inget, vi visste var vi var och det var lätt att hitta, bra skyltat.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0RYiyFJwL43c0gBAiThOC5LfS5_zmiIFp5l7M81GpP1rUqQzSEf8pmrIc6byV7B3NIDhDZaz-uV0SENb3dHWEnsfhDc8DSxmT6SR2tvpFRG4TyOQPTkSuooZey7SCvHRZRTHspFJYuoeR/s1600/20191028_004905.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1127" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0RYiyFJwL43c0gBAiThOC5LfS5_zmiIFp5l7M81GpP1rUqQzSEf8pmrIc6byV7B3NIDhDZaz-uV0SENb3dHWEnsfhDc8DSxmT6SR2tvpFRG4TyOQPTkSuooZey7SCvHRZRTHspFJYuoeR/s640/20191028_004905.jpg" width="449" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Celle (?) i Tyskland.</i></td></tr>
</tbody></table>
Det tog alltså lite tid att ta sig genom Tyskland. Minns att vi stannade till för att handla i staden Celle, medeltida om jag inte missminner mig. Där var inte så lättorienterat, inget rutsystem i gatorna utan de gick lite kors och tvärs med vinklar och krokar. Vi parkerade bilen och tänkte - hur ska vi hitta den sen? "Men där är ju en kyrka, den blir lätt att se på avstånd" -- jo visst var det det, men det fanns ett antal kyrkor i denna stad och de var tämligen lika på lite håll.<br />
<i><br /></i>
<i>Schweiz.</i> I södra Tyskland hamnade vi såsmåningom i staden Heidelberg där vi tältade vid en flod, och deltog i vinprovning på slottet. Jag har glaset kvar. Sen bar det av in i Schweiz och vi hade en övernattning i Luzern vid Viervaldstätterzee. En otroligt fin liten stad, charmig. Där talades tyska som vi nu hade hunnit träna upp en del efter en vecka eller så i Tyskland. Vår plan var att sen fortsätta över ett pass och ta oss längre in i Schweiz. Det gjorde vi också men inte den vägen vi hade planerat för där var det avstängt p g a snö i de högre delarna av passet, så vi fick välja en annan väg. Det gick uppför och vägen smalnade av efter passet, bebyggelsen blev annorlunda och plötsligt vara alla skyltar på franska. Vi kom ner i en liten by och gick in i köttaffären för att handla middagsmat. Där bakom disken stod en man som uppfyllde alla mina förutfattade meningar om hur fransmän (och fransktalande schweizare) i den positionen ska se ut: inte så kort, lite rund men inte så det störde, svart mustasch, svarthårig, och med svart basker. Och så talade har franska. Det blev lite av en chock efter att hjärnan varit inställd på tyska en vecka.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiWd5M5LPEk048X8kZsO2PU_gdZJmvZsiJe6ymsOb4BJXnJMnBygJi_a5FRGehuJYganf2NNCL-FtjeDsdQBGpqoZ1v9-zwkfEgZuYsVRP1md8tPKexgh6F3VxOmUZEvjNXIv6iR_mrtXu/s1600/20191031_231019.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1025" data-original-width="1600" height="256" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiWd5M5LPEk048X8kZsO2PU_gdZJmvZsiJe6ymsOb4BJXnJMnBygJi_a5FRGehuJYganf2NNCL-FtjeDsdQBGpqoZ1v9-zwkfEgZuYsVRP1md8tPKexgh6F3VxOmUZEvjNXIv6iR_mrtXu/s400/20191031_231019.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>På gränsen mot Schweiz dök de upp - Edelweiss, nationell blomma<br />i Schweiz</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-C4ioaO_BKz9bWVTxdoKGFiW2J59t9tDsLkUvn8CMCkOfnmeh7C8qJzuxz6PSKP_xAWHiscOuPT8y9lPK5i98VbRCEqNpPjchRqMIxD2F2SKxm09T7DcyqIgiZ1mRZikXh00g0Z29NMQK/s1600/20191028_005229.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1201" data-original-width="1600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-C4ioaO_BKz9bWVTxdoKGFiW2J59t9tDsLkUvn8CMCkOfnmeh7C8qJzuxz6PSKP_xAWHiscOuPT8y9lPK5i98VbRCEqNpPjchRqMIxD2F2SKxm09T7DcyqIgiZ1mRZikXh00g0Z29NMQK/s400/20191028_005229.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Troligen någonstans i Tyskland</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHCQqfa_YZ-N6Yc_2t7RWg2ActN_pkDIVBBbXnm5EGa9UQkVfPl6SZ7axIdTKFuOUY265UXleRaU-e5dXHUndMIPCAEfpKk3Z_QtpKWIcLzEN1SAxV4kbsZVlolZRLynOaJZWukkvEuuTD/s1600/20191023_011338.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1114" data-original-width="1600" height="277" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHCQqfa_YZ-N6Yc_2t7RWg2ActN_pkDIVBBbXnm5EGa9UQkVfPl6SZ7axIdTKFuOUY265UXleRaU-e5dXHUndMIPCAEfpKk3Z_QtpKWIcLzEN1SAxV4kbsZVlolZRLynOaJZWukkvEuuTD/s400/20191023_011338.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Inte Schweiz men väl franska Alperna, <br />Val d´Isère en vinter på 80talet.</i></td></tr>
</tbody></table>
I Schweiz är man nära Alperna och vi var upp till Saas-Fe, en pytteliten ort i granndalen till det betydligt mer kända Zermatt. Saas-Fe är också en vintersportort, eller var iallafall i mitten på 80-talet. Vi hade varit där tidigare ett par gånger vintertid för skidåkning. Då var det mycket snö, minns att vi tolkade upp på berget efter pistmaskin. En kväll åkte vi nån slags rodelbana. Först transport upp med häst och släde (kan hända att jag med författarens rätt har friserat sanningen lite här), ostfondue i en restaurang på bergets topp och sen lagom orädda efter vin chaud/gluwein eller nåt annat alkoholhaltigt anträdde vi kälkarna och banan genom skogen ner till byn. Har ni sett en rodelbana nån gång? En slingrande historia, brant och med rejäla kanter, urfasade så hela härligheten blir u-formad, allt för att det ska gå så fort som möjligt. Vi fick säkert nån instruktion om hur det här skulle genomföras, det har jag förträngt. Jag bestämde mig omedelbart att köra med benen snett rakt ut i 45 graders vinkel från kroppen och med hälarna i bromsposition för att kunna trycka ner dem i underlaget och bromsa farten som man gör när man åker spark. Förresten har jag en ganska trist berättelse om vad som kan hända när man tävlar på spark mot något äldre sparkförare, ja inte jättegammal, jag är troligen själv äldre nu än vad den här personen var vid sparkåkandet med mig. Och det var jag som skadades, inte hon. Ni behöver inte veta mer än så, har spårat ur tillräckligt redan i den här reseskildringen. Åter till rodelbanan, som kanske enligt andra skulle heta nåt annat. Man fick en liten kick iväg i början av någon arrangör, där uppe vid starten vid restaurangen. Jag bromsade på som jag hade tänkt. Snön yrde, inte från banan utan uppifrån. Det gjorde att banan innehöll en hel del fluffig eller snarare lapphandskeaktig nysnö. Nysnön i kombination med mina inbromsningar ledde till att kälken aldrig riktigt fick upp farten. Så när vi, jag och kälken, nådde en plattare del av banan fick jag helt enkelt så att säga <i>staka</i> mig fram. Det var vintern det, i Saas-Fe, nån helt annan gång än när vi anlände dit en sommar på 80-talet. Man kan säga att det var tämligen lugnt där då. Så pass lugnt att vi vände direkt och åkte tillbaka ner i Rhônedalen, stannade till för natten i den lilla byn Visp där vi drack varsin oerhört god Irish Coffee.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzFu-9WN2vWY8K0VohiLkIDUbxkSy1w6W9wpGURnrodgSA3fiZdmIv3iwFv82yl0OOkaHZC8R3_u_heGJjKLye3xlL8hFZnWcY3Fuqofg0xH1le2W31iNGFISKNxIdVLTx-M0o4CurJouz/s1600/20191031_231110+%25282%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1037" data-original-width="1600" height="258" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzFu-9WN2vWY8K0VohiLkIDUbxkSy1w6W9wpGURnrodgSA3fiZdmIv3iwFv82yl0OOkaHZC8R3_u_heGJjKLye3xlL8hFZnWcY3Fuqofg0xH1le2W31iNGFISKNxIdVLTx-M0o4CurJouz/s400/20191031_231110+%25282%2529.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Tja, kanske det är Matterhorn där i bakgrunden?</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXoIej2I4cgfElFaRKKUGFSBpD6dgVwicnX997IVegsH8EyaPvOgdwZpswTqESgwAud-lqYFi3EZY5J5zRrTK4AxggZVuSL3RUE1f0P5ImMSUalNy2srtzNrLVcMT55trUcsrs5d-NopqI/s1600/20191031_230834.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1086" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXoIej2I4cgfElFaRKKUGFSBpD6dgVwicnX997IVegsH8EyaPvOgdwZpswTqESgwAud-lqYFi3EZY5J5zRrTK4AxggZVuSL3RUE1f0P5ImMSUalNy2srtzNrLVcMT55trUcsrs5d-NopqI/s400/20191031_230834.jpg" width="271" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Högsta punkten i passen mellan<br />Schweiz och Frankrike, på väg<br />ner mot Chamonix.</i></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhG9f45B2Z_nn-ftmelHutSvPsfKUJ2vctLn_XKZs08h55C4nyK7fYIAT8V-J-VHvUXMPMDGzjQ_bN50tw2Bhyphenhyphen8R1lJoJdluxrecgI7U1wAax_IaNH-Pnv433GMQtPCVRxYnu34nTiwR-f-/s1600/20191031_230442+%25282%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1034" data-original-width="1600" height="257" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhG9f45B2Z_nn-ftmelHutSvPsfKUJ2vctLn_XKZs08h55C4nyK7fYIAT8V-J-VHvUXMPMDGzjQ_bN50tw2Bhyphenhyphen8R1lJoJdluxrecgI7U1wAax_IaNH-Pnv433GMQtPCVRxYnu34nTiwR-f-/s400/20191031_230442+%25282%2529.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Rhododendron i franska Alperna</i></td></tr>
</tbody></table>
<i>Frankrike</i>. Alperna var inte riktigt avklarade för vår del. Vi satte kurs på nästa, lite mer fashionabla vintersportort - Chamonix. Tvärs över en högplatå i Schweiz, en smal asfaltväg, gränsen mot Frankrike och plötsligt var i Chamonix. Där var folkliv även på sommaren. Man kunde till och med äta lunch på restaurang, vilket vi gjorde. Tittade på folk. Beundrade de sommargröna skidbackarna. Färden fortsatte nedåt och vi kom till Annecy, en sån där plats som man passerat med bussen på väg från flygplatsen i Geneve till skidåkning i Alperna. Vi stannade en natt i Annecy. Mitt starkaste minne därifrån är när vi hade parkerat bilen (=vårt hem med allt vi hade med oss för tre veckor i tält) inne i samhället för att handla. När vi skulle därifrån kastade en av oss bilnycklarna tvärs över biltaket till den andre. Låter väl inte så farligt, men jag, eller om det var P, stod på ett sånt där brunnsgaller. Lagomt långt mellan gallerpinnarna för att tappa ner något som bara försvinner i ett obestämbart djupt mörker. Men det gick bra, ingen tappade nåt, men jag fick en sån där obehaglig känsla - tänk om.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrqKeVcNle-02Ruz-D88Rwh2sqcD4k6XfuZX2NS6S47uPB4mMFq1aKRwfXAH6I1qumT8arhsVUcFuIvGFFXECYdFPAYLAgdDS34fpOTNsZwUy7TVnSceKT0vHMfrb_wyEJfr_jkGH5QikV/s1600/20191031_231502.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1049" data-original-width="1600" height="261" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrqKeVcNle-02Ruz-D88Rwh2sqcD4k6XfuZX2NS6S47uPB4mMFq1aKRwfXAH6I1qumT8arhsVUcFuIvGFFXECYdFPAYLAgdDS34fpOTNsZwUy7TVnSceKT0vHMfrb_wyEJfr_jkGH5QikV/s400/20191031_231502.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Kanske i Franska Centralmassivet?</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="914" data-original-width="1503" height="242" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqBX4-2zbeW_iHKeJKf_gaigDW47Ap7vn5myK-uScJnwNllPnDuRDy6WDtcaFiO8XUkPN6gAP_AZI05W87YVrGGVa2-nCYSuAJ9xAWefldmr3pB-KwimFJX8wSCB7CSiKFOMjTmkSg4YE1/s400/20191028_005640.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="400" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>100 kvm tältplats! Ser ni vårt lilla pyramidformade och silverfärgade tält<br />i mitten av bildens nedre halva? Och den grå BMWn bredvid.</i></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqBX4-2zbeW_iHKeJKf_gaigDW47Ap7vn5myK-uScJnwNllPnDuRDy6WDtcaFiO8XUkPN6gAP_AZI05W87YVrGGVa2-nCYSuAJ9xAWefldmr3pB-KwimFJX8wSCB7CSiKFOMjTmkSg4YE1/s1600/20191028_005640.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><i></i></a></div>
<br />
I Frankrike finns också bergskedjen <i>Massif Centrale, </i>franska Centralmassivet. Den färdades vi igenom på vår färd söderut mot Rivieran. Minns namnet Le Puy, nån gammal ort med borg och berg. Det var inte där vi stannade för övernattning. Det var nånannanstans i en bergssluttning ner mot en dalgång. Campingen hade reception högst upp och var sedan terasserad i olika "våningar" neråt. Man anmälde sig och åkte sedan neråt till den anvisade platsen,. Det var den i särklass största egna campingplatsen jag varit med om åtminstone på den resan. Vi hade 100 kvadratmeter till vårt förfogande, väl utmarkerat. Vi ställde upp bilen i ena hörnet, fjälltältet bredvid och sedan såg vi ut över ödsligheten på våra övriga 85 kvadratmeter. På ett annat ställe, längre upp i Rhônedalen, hade vi tidigare tagit in på en liten campingplats, hårt underlag (tältpinnarna!), omgärdat med en mur. Det bestående intrycket därifrån var toaletterna: hål i golvet, två fotsteg att stå på mitt i det nedsänkta "karet" där man även hade vatten forsande runt fötterna när man spolade, handtag på väggarna att hålla fast i medan man hukande utträttade sina behov.<br />
<br />
Från bergsmassivet styrde vi kosan mot Orange, en liten stad några mil från Medelhavet. På fälten runt staden blommade miljoner solrosor, alla vända med "ansiktet" mot solen. Vilken effekt! När vi steg ur bilen på torget i Orange kände man havsluften trots att det var flera mil kvar dit. En härlig känsla efter bergen, varma vindar från havet. Vi köpte persikor och åt i bilen, fruktsaften rann ut över kläderna.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEih70b5QCV7RNex6-uvon12KCICiQAyZv6FpKQZp6j4CR3eef3Cy7EBL31i80BQs81YAfbMaJj8tD8lzHM4ywoFJgjOBiLgNjLFGC3TjqpLE19W_R4RS6VNovNzfFm4lXMAZvJEO8-UxQC6/s1600/20191028_010002.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1069" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEih70b5QCV7RNex6-uvon12KCICiQAyZv6FpKQZp6j4CR3eef3Cy7EBL31i80BQs81YAfbMaJj8tD8lzHM4ywoFJgjOBiLgNjLFGC3TjqpLE19W_R4RS6VNovNzfFm4lXMAZvJEO8-UxQC6/s400/20191028_010002.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Är det solrosor månntro? Gult i alla fall! Sydfrankrike ner mot Provence.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1011" data-original-width="1600" height="252" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6rSofEWnXeD5n4ahIUU6hyOdncAj1S3CQLOr3t_hRAO4t9nbaC1hqWuhyphenhyphen9V7Y_wyaOuAr9yQbiUNJthaHNjFxU94_DC69IWP_w5MH15zYUnK_63_xlRHaV5I4FXWR9PQt0VcelIY-WsPP/s400/20191028_223531.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="400" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Pont du Gard, numera i Unescos världsarv. Kanske inte bästa bilden,<br />men ni kan ju googla upp en bättre. Det kunde man inte 1984.</i></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6rSofEWnXeD5n4ahIUU6hyOdncAj1S3CQLOr3t_hRAO4t9nbaC1hqWuhyphenhyphen9V7Y_wyaOuAr9yQbiUNJthaHNjFxU94_DC69IWP_w5MH15zYUnK_63_xlRHaV5I4FXWR9PQt0VcelIY-WsPP/s1600/20191028_223531.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><i></i></a></div>
<br />
Vi åkte genom Provence och jag tänkte hela tiden på en roman av en numera av mig bortglömd författare, men boken hette Mistrals dotter och utspelade sig i det här området. Städer med exotiska namn passerade, Montpellier. Vi gjorde en avstickare till en romersk akvedukt, Pont du Gard. Och nu när jag googlar namnet upptäcker jag att nåt år efter att vi var där blev den uppsatt på Unescos Världsarvslista. Det var inte mycket vatten i floden Gard när vi var där, men byggnadsverket var imponerande.<br />
<br />
Färden fortsatte söderut. Målet var Medelhavskusten, Rivieran. Vi nådde kusten mittemellan orterna Agde och Sête. Milslånga sandstränder, campingplats i sanden. Vi smällde upp fjälltältet med alu-utsida i sanden och hoppades att tältpinnarna inte skulle försvinna ner i underjorden. Troligen gjorde vi ytterligare någon form av förankring med stenar eller så, för det var ganska löst underlag så att säga. På natten var det varmt. Vi hade liggunderlag och dunsovsäckar. Vi hade alla tältdörrar öppna. Vi låg inte i sovsäckarna, vi låg ovanpå. Solen stekte på dagarna och det var inte lätt att hitta någon skugga invid tältet. Men vad gjorde det när man kunde gå i barfota på sandstranden i vattenbrynet och samla snäckor av alla möjliga storlekar och utseenden. Det var nåt med den där känslan, platsen, fjälltältet vid Medelhavet, värmen, bara några mil kvar till spanska gränsen så vi stannade ett par dygn.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfwTiJy9RuFj75i2EI-1zM8z2iJFed_sLZczX_ZbzCI4x4vKcwIambtdStyTK1pEVqsn9hhxS5rTgxvjYUIeObfaSfzJjb-1NgLHt_NA4tvuJueInkrXqIsi5HCSYanYty_dxQraOYIjuV/s1600/20191031_231359+%25282%2529_LI.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1081" data-original-width="1600" height="270" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfwTiJy9RuFj75i2EI-1zM8z2iJFed_sLZczX_ZbzCI4x4vKcwIambtdStyTK1pEVqsn9hhxS5rTgxvjYUIeObfaSfzJjb-1NgLHt_NA4tvuJueInkrXqIsi5HCSYanYty_dxQraOYIjuV/s400/20191031_231359+%25282%2529_LI.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Vid Medelhavet!<br />Kvinnan som står upp fick en svart baddräkt av mig i bildredigerings-<br />programmet. Tänkte att hon inte vill skylta topless som hon <br />ursprungligen var.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiX9vGxHM2S26Re8f_qcNATxh4uuLpK8Zo4R_DqW6Tu_Z07iX-btsn3Rkn_iGw724_Q4cr9uTp-DBjapIMN1VjjcfzbBqEvOqHYArVuA-kK-M3FaMri0u9vqaktNrYs-P7FKj90w5FNFZ86/s1600/20191031_231232.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1095" data-original-width="1600" height="272" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiX9vGxHM2S26Re8f_qcNATxh4uuLpK8Zo4R_DqW6Tu_Z07iX-btsn3Rkn_iGw724_Q4cr9uTp-DBjapIMN1VjjcfzbBqEvOqHYArVuA-kK-M3FaMri0u9vqaktNrYs-P7FKj90w5FNFZ86/s400/20191031_231232.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmBcwgdB6sHL1vrV_MvqPO3UM1Nvw-VyM8YBpLZkG3HkVtlrjeKsPrShYhzWccKevS4mWWdTFsDVtwRK9FIZVmGhA4Y90g068lybR6z4ZN1GjDEHm6I4ZOfqSqhLzBamgsMEHl73RG7e0A/s1600/20191101_004655.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1268" data-original-width="1600" height="316" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmBcwgdB6sHL1vrV_MvqPO3UM1Nvw-VyM8YBpLZkG3HkVtlrjeKsPrShYhzWccKevS4mWWdTFsDVtwRK9FIZVmGhA4Y90g068lybR6z4ZN1GjDEHm6I4ZOfqSqhLzBamgsMEHl73RG7e0A/s400/20191101_004655.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Och här har vi tryckt ner tältpinnarna i sanden och försöker<br />hitta skugga. Medelhavet hundra meter bakom strandgräset,<br />ca 10 mil kvar till Spanien men dit åkte vi inte.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Medelhavskusten blev vår sydligast utpost. Vi styrde kosan mot franska inlandet och passerade industristaden Toulouse. Sen fastnade vi igen ett extra dygn i den medeltida småstaden Cahors i ett småkulligt landskap och med en campingplats där föreståndaren gärna talade engelska, inte så vanligt i Frankrike på 80talet. En mer känd medeltida stad i grannområdet är Carcasonne. Där var vi på banken och välxlade mer pengar. I närområdet fanns också ett grottsystem som varit bebott i förhistorisk tid med målningar på väggarna, Pech Merle. Minns guidningen på enbart franska, men en del gick ju in i alla fall. Vi besökte också en stad där i Sydfrankrike, byggd under en klippa med kyrka och slott, Rocamadour. Byggt enligt principen de högtstående överst, dvs adeln i borgen, på mitten prästerskapet med kyrkan och längst ner vanligt folk i byn. Grottsystemet är en av Frankrikes stora sevärdheter och likaså byn under klippan.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyg0OzsINe9o29tegVrT5V_jobJhTGUH6H0wfO8F3BE1Inm2XSJbPsTC7w7sCjiVKXAbyJY9WVAkzRZmYmTDFI1pDpnUtMvKIDd-iLmHy_RWYAthXOemAfK68J7HB0RoZ4VsjQgDQTi1UY/s1600/20191101_004559.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><i><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1082" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyg0OzsINe9o29tegVrT5V_jobJhTGUH6H0wfO8F3BE1Inm2XSJbPsTC7w7sCjiVKXAbyJY9WVAkzRZmYmTDFI1pDpnUtMvKIDd-iLmHy_RWYAthXOemAfK68J7HB0RoZ4VsjQgDQTi1UY/s400/20191101_004559.jpg" width="270" /></i></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWkl3qCra0dT4WaEheFWsE_cm6W7efO03Wkgyy26gxmcNpp5JhdD7i7UxqIqTUMeXAB8oap5jUtBgot4uBckrQCKcKd6JKfp6h7JHDts391jh4SlHZecLeCxDg2qlBetlDJQ5nfTWhRz_v/s1600/20191101_004134.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1149" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWkl3qCra0dT4WaEheFWsE_cm6W7efO03Wkgyy26gxmcNpp5JhdD7i7UxqIqTUMeXAB8oap5jUtBgot4uBckrQCKcKd6JKfp6h7JHDts391jh4SlHZecLeCxDg2qlBetlDJQ5nfTWhRz_v/s400/20191101_004134.jpg" width="286" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv2Q7Qk2R9FN0Gd-XmwgerRGDtFwF3zQnhH1Td_LhjeTDw5WOGLeLCWy_W_SCdxCQ0FQyWZJM7qDcbayKRehjFiDmHN97qKltvP1P15x97-ZihVMMs9qkHicSLfh1HSIN3ecRaVf5nfZdX/s1600/20191101_004225.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1049" data-original-width="1600" height="261" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv2Q7Qk2R9FN0Gd-XmwgerRGDtFwF3zQnhH1Td_LhjeTDw5WOGLeLCWy_W_SCdxCQ0FQyWZJM7qDcbayKRehjFiDmHN97qKltvP1P15x97-ZihVMMs9qkHicSLfh1HSIN3ecRaVf5nfZdX/s400/20191101_004225.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Rocamadour</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1007" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiIvNStzv-rjIHISJ_FmKJ88hS1N_zaKOhgNa5FYKh3cDuWKgcNkCZ4tqEQRoJUL0nOfuC-H4THnO-mt-Oo4TrIiPjTJDAmhskwj1W95UmgIbuXSpQn2j-7lS9AeZOI6xRzb74B7aPfJAh/s400/20191101_004350.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="251" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Rocamadour. </i></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiIvNStzv-rjIHISJ_FmKJ88hS1N_zaKOhgNa5FYKh3cDuWKgcNkCZ4tqEQRoJUL0nOfuC-H4THnO-mt-Oo4TrIiPjTJDAmhskwj1W95UmgIbuXSpQn2j-7lS9AeZOI6xRzb74B7aPfJAh/s1600/20191101_004350.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><i></i></a></div>
<br />
<i>Paris</i> nådde vi söderifrån vid båda de här sommarbilturerna. Vi skulle ju campa där med men det kändes övermäktigt att bara slumpmässigt hitta en campingplats. Så vi stannade till på en bensinstation i stadens utkanter och jag tog fram min allra bästa skolfranska och gick in. Jag tog kurs på snurrstället med kartor. Vecklade ut den ena kartan efter den andra för att vara säker på att inte köpa grisen i säcken, dvs jag skulle ha en karta över Paris med campingplatserna utsatta. Till slut ledsnade bensinstationskillen och stövlade fram till mig och undrade väl om jag skulle ha något eller inte. Jag hasplade ur mig min väl inövade fras och fick till svar att "den enda campingplatsen i Paris ligger i Bois de Bologne". Jaha, sa jag, köpte kartan och lämnade butiken. Vi satsade på Bolognerskogen och se där, campingen låg där den skulle i utkanten av detta parisiska andningshål och alldeles bredvid en krök av Seine. Men det var kö för att komma in. En ut och en in var det som gällde. Nåväl, vid det här laget hade vi lärt oss att säga i campingreceptionen att vi hade en bil och ett LITET tält, så vi blev insläppta och hänvisade en mikroskopisk plats mellan två andra tält. Pinnarna och sträcklinorna hamnade i princip inne i nån annans tält. Nästan. Jag törs än i denna dag inte tänka på vad som hade hänt om det hade börjat brinna.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVy-wnwTEpSi-HCZKK3u5e66rsA2tJZpWsjPg4DobliPUqky3ZJhHc4fM75OeU6KpmbzrpbFRtpCEjyOwVwXHFUHYNehTtJKsXRh6QhGKqqn8PGctRho0NXf6xs4-RSXFfSRQxW8AmjScj/s1600/20191101_003519.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1042" data-original-width="1600" height="260" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVy-wnwTEpSi-HCZKK3u5e66rsA2tJZpWsjPg4DobliPUqky3ZJhHc4fM75OeU6KpmbzrpbFRtpCEjyOwVwXHFUHYNehTtJKsXRh6QhGKqqn8PGctRho0NXf6xs4-RSXFfSRQxW8AmjScj/s400/20191101_003519.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwITZYNXdwsOo1qRBBpheWUrJJ76m2gzDU07m2oGUCFE5cLpn33U1tANKHACYQ_vHI39sWfM9g708H3-laxHq8itenpJS7chUaqhf9h_OOb1PdAIe_uMlKfH04i-wPzhCgsKow-I2vl0M2/s1600/20191101_003623.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1025" data-original-width="1600" height="255" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwITZYNXdwsOo1qRBBpheWUrJJ76m2gzDU07m2oGUCFE5cLpn33U1tANKHACYQ_vHI39sWfM9g708H3-laxHq8itenpJS7chUaqhf9h_OOb1PdAIe_uMlKfH04i-wPzhCgsKow-I2vl0M2/s400/20191101_003623.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidBmp7oYhtfE0t1SDFUzexDOgpf9OppKoOENCXo6TBagYtgqyQRBIYM6Wi0hxkdmiyLoaDFtYYsxGfy15eyBQFiI4EON3mR14LHQYKvNnjZpVmnqVfIYOdsid_2S7FeLY_cB1SAJSSZZmq/s1600/20191101_003445.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1017" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidBmp7oYhtfE0t1SDFUzexDOgpf9OppKoOENCXo6TBagYtgqyQRBIYM6Wi0hxkdmiyLoaDFtYYsxGfy15eyBQFiI4EON3mR14LHQYKvNnjZpVmnqVfIYOdsid_2S7FeLY_cB1SAJSSZZmq/s400/20191101_003445.jpg" width="253" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqIx2tY31FifhAnwAfG8Ndv7tn4jm_s76iNZ1hnUK1hkSiaYFA7xmqPyU6kNn0AB3DKSldeqFChyphenhyphenWqNelXONVXhF0mEhEmRZ-rij8rfv_9KbNOHR3SqW4liPr7PQW8abrO3qrJXkM7HJGY/s1600/20191101_003331.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1085" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqIx2tY31FifhAnwAfG8Ndv7tn4jm_s76iNZ1hnUK1hkSiaYFA7xmqPyU6kNn0AB3DKSldeqFChyphenhyphenWqNelXONVXhF0mEhEmRZ-rij8rfv_9KbNOHR3SqW4liPr7PQW8abrO3qrJXkM7HJGY/s400/20191101_003331.jpg" width="270" /></a></div>
<br />
Paris med bil är ingen höjdare så vi lämnade bil och tält och tog oss in till centralare delar med Le Mêtro. Fungerade utmärkt. Vi hann med både Eiffeltornet, Notre Dame, Louvren och att se cykelloppet Tour de France gå i mål på Champs Elysée. Samt Sacre Coeur och Montparnass, Toulouse Lautrec, saluhallarna och äta middag på restaurang. Där fick jag för första gången närkontakt med lampor som tänds på annat sätt än via en knapp på väggen. Jag gick på toan men hittade ingen lysknapp hur jag än letade, och det var ganska mörkt därinne insåg jag snabbt. EFter idogt letande utan resultat men med stora toabehov tänkte jag OK: memorera allt så du klarar dig i totalmörker och fixa det här. In, stäng dörren, lås. - - - - och då! Varde ljus! Och det lilla utrymmet översvämmades av belysning.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtC-wxxS0MlJjlDpTMvq290WK6FsYJzIcMIMI1-EVJEUAZ9EKg-T4JhvVShxBOhEbK4YSFpO0OXEK00bysA3RLbZrmnoHDjF_GPwFmf8jxaJLjWrJenG-AM2eRxeNrbrwp2ZgqQ4wW_m17/s1600/20191023_010253.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1052" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtC-wxxS0MlJjlDpTMvq290WK6FsYJzIcMIMI1-EVJEUAZ9EKg-T4JhvVShxBOhEbK4YSFpO0OXEK00bysA3RLbZrmnoHDjF_GPwFmf8jxaJLjWrJenG-AM2eRxeNrbrwp2ZgqQ4wW_m17/s400/20191023_010253.jpg" width="262" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Les Halles i Paris - tror jag</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhClJlDWcqjAGstfj1WxQgoPQmV8LTdsX7yt1DKLH-qAb_p1_kMyec7ZeWW141IhodLEd1LKa4PmP2u-N7h92bLFl_3-BFB8DllOfBhqTEO3humWRpEqty1L9-nGAi8TOpOtpLAOH81zmKy/s1600/20191031_230310+-+kopia.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1048" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhClJlDWcqjAGstfj1WxQgoPQmV8LTdsX7yt1DKLH-qAb_p1_kMyec7ZeWW141IhodLEd1LKa4PmP2u-N7h92bLFl_3-BFB8DllOfBhqTEO3humWRpEqty1L9-nGAi8TOpOtpLAOH81zmKy/s400/20191031_230310+-+kopia.jpg" width="261" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Inte helt okänd....</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhspG1hbpVSr4Z5DJauvQJzA6qd4fzSH6azqTu90Xrl1H9YLk6haLY75Qkg5LF9KSz_w0UfseKh-MmCAo_NVV9CBjgFH_271rKEuDOwo-f-eyAXARKM5qfF405EIRlDXsMvcrQhTzBoRxlS/s1600/20191101_004511+-+kopia.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhspG1hbpVSr4Z5DJauvQJzA6qd4fzSH6azqTu90Xrl1H9YLk6haLY75Qkg5LF9KSz_w0UfseKh-MmCAo_NVV9CBjgFH_271rKEuDOwo-f-eyAXARKM5qfF405EIRlDXsMvcrQhTzBoRxlS/s400/20191101_004511+-+kopia.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Paris från Sacre Coeur</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
På väg bort från Paris svängde vi förbi Versailles och hade turen att komma tidigt på förmiddagen. Det gjorde att kön var kort och vi kunde spegla oss i spegelsalen utan alltför stor konkurrens. Sedan blev det en natt till i norra Frankrike, så här långt efteråt har jag en mycket diffus om var det var.<br />
<br />
<i>Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Nordtyskland. </i>Det här är definitivt två olika resor för Luxemburg kom vi in i norrifrån och körde rakt igenom utan stopp. Belgien däremot nådde vi från söder men passerade också rakt igenom till Nederländerna där vi hade en övernattning i närheten av Rotterdam. Vi gjorde en avstickare till Amsterdam för lunch och insupa atmosfären i Red Light District. Fin stad, likaså Rotterdam. Nederländerna lämnade vi via den spektakulära vägbanken som skiljer insjön Ijselmeer från havet. Tre mil. Väldigt speciellt.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHV5pxqiH9chbETFNgE-SKqj0wBrncI4tWWVmxpk4ozJRKiLvuhbzKwPctzZ2M4f_WT5NQ9mQvklVQE1XwtkvcUZN3X-F1N39oMop6GbgTJYFDYRQ3Pp2HStXlwYGlN6JRkcStvxQfcpFl/s1600/20191031_230727+%25282%2529+-+kopia.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1011" data-original-width="1600" height="252" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHV5pxqiH9chbETFNgE-SKqj0wBrncI4tWWVmxpk4ozJRKiLvuhbzKwPctzZ2M4f_WT5NQ9mQvklVQE1XwtkvcUZN3X-F1N39oMop6GbgTJYFDYRQ3Pp2HStXlwYGlN6JRkcStvxQfcpFl/s400/20191031_230727+%25282%2529+-+kopia.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Vägbanken, tre mil lång, mellan havet och den konstgjorda insjön Ijselmeer<br />i Nederländerna.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Ja ni ser. Det gick att ta sig runt i Europa även utan GPS och mobiltelefon. Jag minns att jag ringde hem till mina föräldrar ungefär en gång i veckan från olika telefonkiosker, väl uppladdad med massor med mynt. Undrar om mamma var orolig. Hon sa inget om det men vi var rätt lika så jag tror hon tänkte mer än hon sa i just det fallet. Som ni vet har jag ju rätt lätt att flyta ut i långa beskrivningar om allt möjligt och det kunde nog min mamma med, men i just det här sammanhanget sa hon just inget. Hon tänkte säkert desto mer. Jag skulle ha varit jätteorolig om det var min dotter som var ute på vägarna i främmande land. I flera veckor.<br />
<br />
Tack för att ni orkade läsa ända hit. Eller så gjorde ni som jag brukar göra när jag läser deckare: läser några kapitel i god ordning, hoppar sen till slutet, läser lite i mitten och tycker sen att det är jättetråkigt att läsa hela boken men gör det ändå.<br />
<br />
Hursomhelst var det ganska kul att tänka tillbaka och att leta rätt på gamla diabilder, fotograferade av dem med mobilen och skickade dem sen till datorn via Bluetooth. Det var den enda vägen jag kom på. Kvalitén på bilderna är därefter.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEin_c9MD_Um6ou-pyPxAOGUJRNZZ8aVYvwSR7HD4icQp41v1deiXXN4PZ4_tIjEb8yCZD-LGoueKLM80_4PRsBZDyOKZeuGOdFHaFHUQmIbrt_nGXK25V2_m7oSJv5NEQhUO0NgaSVjtU05/s1600/20191023_004824.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1191" data-original-width="1600" height="297" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEin_c9MD_Um6ou-pyPxAOGUJRNZZ8aVYvwSR7HD4icQp41v1deiXXN4PZ4_tIjEb8yCZD-LGoueKLM80_4PRsBZDyOKZeuGOdFHaFHUQmIbrt_nGXK25V2_m7oSJv5NEQhUO0NgaSVjtU05/s400/20191023_004824.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-30559271817887990782019-05-20T02:23:00.000+02:002019-05-20T02:23:28.802+02:00Med bilen som bostad, eller, se Sverige i snålblåst, småkallt(?) och snöglopp<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi07N4Yf1QdfprO_L9YXNv1In7SgtfAegQDwQMIu6fj39bO4Ao1A8znV-0OSR85FZP1xrZOXzqo2cmjH4x00HYuXZQzgyyCvFWeAqNRZguDJucPr5puhDnG3bwQ47C5CsRz9hBMQ30TVOkr/s1600/20190506_160617.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="835" data-original-width="1600" height="206" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi07N4Yf1QdfprO_L9YXNv1In7SgtfAegQDwQMIu6fj39bO4Ao1A8znV-0OSR85FZP1xrZOXzqo2cmjH4x00HYuXZQzgyyCvFWeAqNRZguDJucPr5puhDnG3bwQ47C5CsRz9hBMQ30TVOkr/s400/20190506_160617.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>I Norrköpings utkanter</i></td></tr>
</tbody></table>
Som vanligt har jag svårt att stoppa ordflödet när det väl rinner till, så ni erbjuds - också som vanligt - två varianter av detta inlägg.<br />
<br />
1. <i>Kortvarianten</i>. Vi åkte husbil med två hundar tur och retur till Öland, såg en massa och träffade en massa folk.<br />
<br />
2.<i> Långvarianten</i> (tag fram kaffe eller te, nåt gott att äta, kissa om det behövs, sen kan ni börja läsa)<br />
Tisdagen den 30 april styrde jag och min vän L kosan söderut för att lufta vingarna lite, träffa släkt, vänner och bekanta, eller kanske försöka fly några sorgliga minnen, eller var det för att möta våren? Vi missade (med flit kanske) i alla fall alla upptänkliga valborgsmässoeldar och eventuella fyrverkerier. De stackars fyrbenta tvingades följa med, väl förankrade i husbilens passagerarsätes säkerhetsbälten med egna säkerhetsselar. Nelsson lät mer eller mindre som en mistlur de första 60 milen, sen avtog hans röstuppvisningar allteftersom under loppet av några dagar. Den sista veckan var han i stort sett tyst under alla restimmar. Kairo sa inte flasklock under hela tiden, förutom när det fanns skäl att skälla som t ex när andra fyrbenta eller suspekta tvåbenta befann sig alltför nära bilen.<br />
<br />
Med husbil har man bostaden tillgänglig hela tiden var man än befinner sig. Lite compact living så att säga. Påminner lite om livet i en segelbåt, som jag också har viss erfarenhet av, fast betydligt mer bekvämt och med tillgång till det mesta som man har hemma. Eller det kanske man har i moderna segelbåtar med moderna ägare också, men inte i den Albin 78 som lystrade till namnet Pingvin, som jag färdades en del i när den ägdes av min man som också framförde den.<br />
<br />
Husbil - jag kan inte låta bli att hela tiden i mitt huvud nynna på <i>"man ska ha husvagn.."</i> om ni minns den. Det gör jag, just de orden. Nu tror jag ju, utan egna upplevelser i ämnet husvagn, att det är en viss skillnad mellan husbil och husvagn. T ex att man under färd sitter i sin bostad i husbilen. Det gör man inte med husvagn. Om man inte är Långben och Kalle Anka och visar upp sig i julaftonsTV i Sverige åtminstone för den lite äldre generationen som inte är uppvuxna med smarta telefoner, datorer och hundratals TV-kanaler att välja mellan. Vi som kommer från den svart-vita tiden , för att tala ett språk som min salige makes äldre barn förstår. De är också lite till åren komna nu, börjar närma sig 40årsåldern, de som inte redan passerat den.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYOfWvOb-Brda1MqVx1NvOmc3_5G_D3K8_W_EhiCvyt4g5qr4PxW7vSLH3Axr6koFnNdiaOkhg3yJf_Pie3ZRkf_EFvgprTrU5yzkTeE0QWHRBvVN5n-qeqhuYZK3v6hESzPw-u-Z_6DsA/s1600/20190509_103333-01.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="828" data-original-width="1600" height="206" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYOfWvOb-Brda1MqVx1NvOmc3_5G_D3K8_W_EhiCvyt4g5qr4PxW7vSLH3Axr6koFnNdiaOkhg3yJf_Pie3ZRkf_EFvgprTrU5yzkTeE0QWHRBvVN5n-qeqhuYZK3v6hESzPw-u-Z_6DsA/s400/20190509_103333-01.jpeg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Man kan ju ha roligare, tyckte de nog.</i></td></tr>
</tbody></table>
Åter till husbilen. Den tog oss längs hela ostkusten från Norrbotten ner till Öland och hem igen. Ett jättetankutrymme gjorde att antal besök på bensinmackar minimerades. Kylskåp med frys, gasolspis, välfylld vattentank m m gjorde att vi knappt behövde gå utanför bilen för att handla. Fast ut var vi ju ett antal gånger, dagligen. Det såg om inte annat hundarna till även om de anpassade sig förvånansvärt bra till husbilslivet.<br />
<br />
När man som jag är 50-talist kan det råka sig så att man tagit körkort i tidernas begynnelse, dvs i början på 70-talet. På den tiden ansågs man kunna framföra tung motorcykel om man klarade uppkörning och teoriprov för personbil, även om man ens aldrig hade sett en motorcykel på bild. Därför har jag ett AB-körkort. Det är utfärdat före 1996 och har aldrig varit återkallat. Då anses jag även kapabel att framföra personbil klass II, vägandes mer än 3,5 ton, vilket innebär en personbil med plats för högst åtta passagerare utöver föraren och utrustad för att kunna bo i. Även kallad husbil. Således har jag nu debuterat som husbilsförare. Men lugn nu ni som hukar bakom era Volvobilar och terrängcyklar i förskräckelse och oro: jag hade en väldigt kompetent lärare som inte blev rädd vid mina manövrer, aldrig skrek eller hojtade uppmanande. Bara små konstateranden att du kunde hållit lite längre ut från diket (men det var på nästan inhägnat område före själva resan), och sedan tog han fram tidningen och studerade troligen sportsidorna. Vad vet jag, jag kollade vägen, backspeglarna och trafiken. Det blev sammanlagt 20 mil för min del bakom ratten, min kompetente lärare körde väl bortåt 300.<br />
<br />
Sverige i början av maj 2019 var en upplevelse. Jag trodde vi skulle möta värmen och våren, jag uppmanades av L att packa shorts och baddräkt, lättare plagg och kanske en tjocktröja. Jag tog med lite mer än så och lämnade baddräkten hemma. Tur var det, för regnet stod visserligen inte som spön i backen annat än i Uppsala under några kvälls- och natt-timmar då det även snöade lite, men termometern visade mestadels 5-10 grader dagtid och strax över noll nattetid. Naturen hade dock inte förstått att det var kallt utan det var faktiskt en hel del träd i olika gröna nyanser och som blommade, mer ju längre söderut vi kom. Tussilagon blommade i dikesrenarna från Skellefteå ungefär tror jag, överblommad längre söderut, här i Boden finns de bara på vissa ställen.Vitsippsbackar från Sundsvall, gulsippsängar i Ekolsund, orkidéer på Öland där fältsippan också visade upp sig och blåsippan uti backarna stod (i Trollskogen). Slånbärsbuskar blommade i stora samlingar i skogsbrynen i Uppland, Stockholmstrakten och hela vägen ner längs Ostkusten och på Öland. Det är verkligen vackert med dessa skyar av vita blommor i ögonhöjd. Men stickiga är de, slånbärsbuskarna.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgviOJeItxq-lX_Km_GmbZ5Ki0HrE7eb7imLEt9TdoAR_uC9tLqXMkJ_us6RQ_ix4yb6PdafVseCB4IUxDaY7eegkc2VYeefW7-h456h6LC0CJc3lA9oQBgs7g_-DxdPH-KAQ7R16pa4f0R/s1600/20190507_103106.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgviOJeItxq-lX_Km_GmbZ5Ki0HrE7eb7imLEt9TdoAR_uC9tLqXMkJ_us6RQ_ix4yb6PdafVseCB4IUxDaY7eegkc2VYeefW7-h456h6LC0CJc3lA9oQBgs7g_-DxdPH-KAQ7R16pa4f0R/s400/20190507_103106.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Slånbärsblom. Blankaholm.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVI30C0vqnTHdk11rxaMXrPqoiKYJV9rYWpdRta-6erBuEe68Sbb2qGveHkOJgEIvDH7CHEqWG8nPArvN1zM34N1Kn2amYpl1gae0QEFG77P1LNHIfoA4p3kxyJMRBNFH0Pkn_B2yr-T45/s1600/20190503_145554_001.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVI30C0vqnTHdk11rxaMXrPqoiKYJV9rYWpdRta-6erBuEe68Sbb2qGveHkOJgEIvDH7CHEqWG8nPArvN1zM34N1Kn2amYpl1gae0QEFG77P1LNHIfoA4p3kxyJMRBNFH0Pkn_B2yr-T45/s400/20190503_145554_001.jpg" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Gulsippor. Ekolsund</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
På tal om slånbär kom jag just ihåg den gången jag plockade en hel del slånbär i Uppsalaområdet. Man kunde liksom inte låta blir, de fanns ju överallt och var stora och snabbplockade. Men ack så taggiga, buskarna alltså. Sen kom jag på den briljanta idéen som höll på att bli slutet för min hushållsassistent (ni vet en alltiallo-maskin från 70-talet eller tidigare som kan göra det mesta i ett kök utom att diska och dammsuga.). Slånbär har en ganska stor och hård kärna. Jag tänkte att istället för att kärna ur så kunde man använda även kärnorna i mald form, så jag tryckte ner alltihop i hushållsassistentens köttkvarn och satte igång hela härligheten. Behöver jag säga att det stockade igen tämligen omedelbart, och köttkvarnen blev plötsligt helt omöjlig att plocka isär. Allt satt ihop som berg. Till slut tog jag i ren desperation fram hammaren och drämde till på lämpligt ställe. Och se där - problemet var löst. Och assistenten med köttkvarn fungerar ännu, 40 år senare!<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOe977hrpL5cu4s_mt8noxtXepP7EKKHB3NLX95lI0JbBlTBiREP-n3PFnzjMajWoUjObxyRGBfOa7EIiwMKdcwGjOPueH0SJHwmcqsE2ZsidRGpFc-I03VQXBVgMY1s2miMs34Z4Y3KAl/s1600/20190510_142439.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1183" data-original-width="1182" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOe977hrpL5cu4s_mt8noxtXepP7EKKHB3NLX95lI0JbBlTBiREP-n3PFnzjMajWoUjObxyRGBfOa7EIiwMKdcwGjOPueH0SJHwmcqsE2ZsidRGpFc-I03VQXBVgMY1s2miMs34Z4Y3KAl/s320/20190510_142439.jpg" width="319" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Blåbärsris. Bredäng.</i></td></tr>
</tbody></table>
Nu har jag spårat ur från ämnet tror jag, husbilen som bostad eller Sverige i snålblåst och så vidare. Åter till ordningen.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimei5ISm9dIDaLi6Lz7x4SHeBDZvJGptf4Yf3PjH5e2y_pETeg-jYTns68KIXsbOd3fO5hrDlLvfWQL0Kx8J0N4SnlaEAoh2g2NeueEHPcaM0R1N3f1WpaxzSPfAl89hRdJqmi27ir-E9h/s1600/20190502_211534.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="919" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimei5ISm9dIDaLi6Lz7x4SHeBDZvJGptf4Yf3PjH5e2y_pETeg-jYTns68KIXsbOd3fO5hrDlLvfWQL0Kx8J0N4SnlaEAoh2g2NeueEHPcaM0R1N3f1WpaxzSPfAl89hRdJqmi27ir-E9h/s400/20190502_211534.jpg" width="228" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="font-size: 12.8px; text-align: center;"><i>Domkyrkan och Fyrisån, Uppsala</i></td></tr>
</tbody></table>
När man lever i en husbil och understundom färdas längs vägarna i den kan man inte göra som man vill. Det är t ex inte förbjudet att stanna och övernatta lite varsomhelst (allemansrätten tror jag gäller) men det är väldigt praktiskt att stanna på en campingplats. Det gjorde vi. Där har man tillgång till elektricitet, kan fylla i vatten i vattentanken, det finns diskutrymmen och toaletter och duschar. Livet blir liksom lite enklare när man har allt det där. (Här skulle jag kunna ge er en exposé över campingplatser i Europa som de såg ut på det glada 80-talet i mitt dåvarande liv med fjälltält, trangiakök och BMW, ja det var visst en man med då också, hehe. Tre veckor i fjälltält genom Europa ger också en viss erfarenhet särskilt när det görs två somrar i rad. Men jag besparar er den berättelsen, det får kanske bli ett eget inlägg. Om ni skriver i kommentarerna att ni helt enkelt inte klarar er utan den berättelsen så k a n s k e den kommer, vem vet).<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvIectsQa169E4XkjqqiAiLbf3StBTq4khsKEdXC67EJD-U9RRty2D86PQ_HIyNSiQbHSOWN54sfc0Rebtpv8JORa3zopcrOwj4-GHRPLb08_1RzgEplEHFQqR4-DBIxcI9AK7DwoMo1w0/s1600/20190503_132129.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="196" data-original-width="258" height="242" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvIectsQa169E4XkjqqiAiLbf3StBTq4khsKEdXC67EJD-U9RRty2D86PQ_HIyNSiQbHSOWN54sfc0Rebtpv8JORa3zopcrOwj4-GHRPLb08_1RzgEplEHFQqR4-DBIxcI9AK7DwoMo1w0/s320/20190503_132129.jpg" width="320" /></a>Sverige är ganska långt, så vi stannade för övernattning på ett antal ställen. Ja även för att träffa släktingar, vänner och bekanta och se oss om lite. Tre campingplatser vill jag framhålla lite extra. Först Fyrishov i Uppsala, kanske inte för att den var särskilt outstanding i standard eller så, men det var lite speciellt att vara i Uppsala och bo så nära (bara några meter) Fyrisån.</div>
Läget var också perfekt med hund som resesällskap. Ca 2 km in till centrala stan längs ån på promenadstigen Ändes Ån. Och där hundtillåtet fik inne i en galleria där vi mötte vänner för fika och prat en stund. Vi lyckades undvika det myckna regnandet som mest ägde rum nattetid. Nästa dag blev det en promenad ut mot det gigantiska kolonistugeområdet som visade sig vara närmaste granne till Fyrishov. Där möttes vi minsann av en jättelik valborgsmässoeld som precis tändes av ett fåtal "pangsjos". Det rådde nämligen eldningsförbud och bevatttninsförbud i Uppsala före regnet.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijuRohR-xlDrNjZJ_3vjrfJGJ7g5z2s-AGCSRcjl8FpPzUUMyiuqnT5jI9cYwg1kLL_UkeKOXKfBNBnIu15CwnkzPaByIOpZRmn9p2FdDmY7DKC_enkUDNSZFd_l0WPO1cjNj8ytvDSChY/s1600/20190503_144603.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijuRohR-xlDrNjZJ_3vjrfJGJ7g5z2s-AGCSRcjl8FpPzUUMyiuqnT5jI9cYwg1kLL_UkeKOXKfBNBnIu15CwnkzPaByIOpZRmn9p2FdDmY7DKC_enkUDNSZFd_l0WPO1cjNj8ytvDSChY/s400/20190503_144603.jpg" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Ekolsund</i></td></tr>
</tbody></table>
Mellan Uppsala och Stockholm blev det en avstickare för släktingar i Bålsta. Vägen dit gick via Ekolsund, en oerhört vacker plats med massor av vitsippor och gulsippor, kulturhistoria och fägelreservat. Tänk att jag bott i Uppsala i så många år men missat Ekolsund!<br />
<br />
<div style="text-align: right;">
</div>
<br />
Stockholm har säkert många campingplatser men vi valde Bredäng av flera orsaker och det ångrar vi inte. Dottern bor i Bredäng och det var praktiskt att ha 1,5 km till henne. Vänner inne i centrala Stockholm var också enkla att nå via tunnelbanan. Campingen låg 700 m från T-banan. Och utanför det strora campingområdet ligger Sätraskogens naturreservat - också en underbar plats med gamla träd, ängar, gles skog och ett stort antal stigar, några belysta, kors och tvärs genom området. Mälaren med badplats och fiket Lyran inom promenadavstånd och bäst av allt: stor välinhägnad hundrastgård precis utanför campingen. Så praktiskt det också var att dottern och hennes kille var hundvakter när vi åkte T-bana in till stan för middag på restaurant med Ls vänner. En trevlig kväll.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBGfhhfjzOUANLqLppVKdvZcnN7Tgk1-EYmg7y_ckkUCCkpxmxIiSmmWxDBkNkNdOfVi6mPwVCjbeQ1_QUQt9_3xQ-DUJ4CAyWl8ABrUC4qfNnyQhpTCcVBjjew-bEwxeCTxPK21xFg3bq/s1600/20190504_164930.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBGfhhfjzOUANLqLppVKdvZcnN7Tgk1-EYmg7y_ckkUCCkpxmxIiSmmWxDBkNkNdOfVi6mPwVCjbeQ1_QUQt9_3xQ-DUJ4CAyWl8ABrUC4qfNnyQhpTCcVBjjew-bEwxeCTxPK21xFg3bq/s400/20190504_164930.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Nelsson, Kairo. Belinda. Zally, Vira, Tore.</i></td></tr>
</tbody></table>
Trevligt var det också att träffa dottern och ännu mer upphaussat blev det för pudelgubbarna när Nelssons uppfödare med vidhängande pudelflock dök upp. Ett kärt återseende, fast jag tror att Nelsson var mer intresserad av de ljuvligt doftande fyrbenta damerna än av urmodern herself, så att säga.<br />
<br />
Söderut från Stockholm och planen var en supercamping i Västervik. Där missade vi receptionens öppethållade med tio minuter och de hade totalt missat att på ett enkelt sätt upplysa besökare om var recptionen var och vilka tider de hade öppet. Lite googlande gav mig telefonnumret och en automatröst upplyste att receptionen stängde kl 18. Det går i och för sig att förstå eftersom det fortfarande är lågsäsong och det är säkert dyrt att bemanna på udda tider för ett fåtal gäster. Men tydlig, lättillgänglig och adekvat information är inte svårt att ordna.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2n8JSefcIZ_5ljOTWx2bzGTrWXEtHn9ScLPiUfKvzwQvAAxPTh3gp45iUMaJ05x9Y562LvcTeupswGWC3TZW3IK0E1u_gUGZhc4QKP_dGJye6Xx7uKwHVM9f2uLq7y46MYLO4AEDg2r42/s1600/20190506_195258_001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2n8JSefcIZ_5ljOTWx2bzGTrWXEtHn9ScLPiUfKvzwQvAAxPTh3gp45iUMaJ05x9Y562LvcTeupswGWC3TZW3IK0E1u_gUGZhc4QKP_dGJye6Xx7uKwHVM9f2uLq7y46MYLO4AEDg2r42/s400/20190506_195258_001.jpg" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Blankaholm. Utsikt från parkerad husbil.</i></td></tr>
</tbody></table>
Vi började bli trötta och avgjorde att vi stannar på första bästa ställe som är öppet och så hamnade vi i Blankaholm ett par mil söder om Västervik. Vis av erfarenheten kollade jag deras hemsida innan vi svängde av mot kusten. "Anmäl dig i receptionen. Den är öppen jämt, om ingen är där - välj en plats, installera dig, skriv en lapp med namn och bilens reg nr och stoppa i lådan så kommer vi sen och kollar" . Perfekt!!! Ett underbart ställe med en pratsam ägare. Lugnt och tyst, kolsvart natt med stjärnhimmel, sjöfågel med ödsliga ljud i den svarta natten, Kan verkligen rekommenderas. Även här fanns förresten ett naturreservat som granne.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMae5fU375pzvHzzp20gkQTw6nMY2TS3gdyi_4wufgRDNQchOtVlotILF1dhEZ93ueVLs09eMlQzGaPl3ZlWwQkTeltXbskCd_D1dZ059t62DEpSR0BY76vNGsN0pHG9MDu-c_kNpRthuj/s1600/20190507_103212.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMae5fU375pzvHzzp20gkQTw6nMY2TS3gdyi_4wufgRDNQchOtVlotILF1dhEZ93ueVLs09eMlQzGaPl3ZlWwQkTeltXbskCd_D1dZ059t62DEpSR0BY76vNGsN0pHG9MDu-c_kNpRthuj/s400/20190507_103212.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Blankaholms camping</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjg2iUMnBUJDaJe1cFdRqWHO5_FTGVpqXG0-B-WhWjLTok_sjxZ2nGjgNIYTzUFkbhIJr_ZuiQWfNcT_BuXroUvfaHqvE3SzRqyvdPTBrd-eZJg8J-cW7Z8KMl-0Cx2x_9oMA_s3C0UXCM5/s1600/20190507_103927.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjg2iUMnBUJDaJe1cFdRqWHO5_FTGVpqXG0-B-WhWjLTok_sjxZ2nGjgNIYTzUFkbhIJr_ZuiQWfNcT_BuXroUvfaHqvE3SzRqyvdPTBrd-eZJg8J-cW7Z8KMl-0Cx2x_9oMA_s3C0UXCM5/s400/20190507_103927.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Morgonpromenad på Blankaholms camping</i></td></tr>
</tbody></table>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjExFhCQwMakB6REUsHbKL3CKEm1sqdRuYxj4fCqMzX_v_1xZP8sB04PNyzgJQKb31r_nThyFGveNOpyi0n4ISAi3p0yj41xSGixlirY3ekq17CYSAOZsvPE_2uhtCDzLloofOzleJIyJCE/s1600/20190508_000251.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjExFhCQwMakB6REUsHbKL3CKEm1sqdRuYxj4fCqMzX_v_1xZP8sB04PNyzgJQKb31r_nThyFGveNOpyi0n4ISAi3p0yj41xSGixlirY3ekq17CYSAOZsvPE_2uhtCDzLloofOzleJIyJCE/s320/20190508_000251.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Ölandsbron från fastlandssidan</i></td></tr>
</tbody></table>
Nästa dag nådde vi målet, mina vänner på Öland. 30 år sen sist jag var där. Bron fanns även då, men min kompis hade sålt sin lilla stuga och de hade byggt en ny, större. Så kul det är att träffa gamla vänner för mig, nya för L. Vi såg delar av norra Öland i kyligt och blåsigt väder, samtidigt som jag hade en viss oro för pudelherrn N , som plötsligt inte ville sätta ner ett av benen. Samt alla fästingar vi plockade från hundarna. Baksidan av att vistas i Östra Svealand med fyrbenta vänner några dagar. Nåväl, med lite handpåläggning, sårtvätt (utan synliga sår) och nerkortade promenader blev det bättre.successivt med tassen och nu är han som vanligt igen.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJMZLnSKiv7w8FjttX7Gv0FtfKLKsQivrPjxUmCKqu28-Wysnys5QiIkBY9oRVojKaoMSdt-14MmRIz_MFBQTcQ-aLcbrTVrxX_nFGCeZLDGhLR-sUaTA2Hv7KSOo9RvaEjssLK7IluN6F/s1600/20190509_095806.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJMZLnSKiv7w8FjttX7Gv0FtfKLKsQivrPjxUmCKqu28-Wysnys5QiIkBY9oRVojKaoMSdt-14MmRIz_MFBQTcQ-aLcbrTVrxX_nFGCeZLDGhLR-sUaTA2Hv7KSOo9RvaEjssLK7IluN6F/s400/20190509_095806.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Det blåste rejält på Öland och brevlådelocken klapprade<br />i vinden som dåligt fastsatta lösgommar.</i></td></tr>
</tbody></table>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzqxvhGxVBQ8i6lMT5ocwKfyMgyNptbHDAveYLRiAU4mi8xpgAucWbh4P7PK-F49SwLjaODfLb6huei9wi1JcsvsqtyJuYji_Uj4qT5x0e0EnLzMC0GJG5qFV0N_h93XjZLN_ujSpkaIoT/s1600/20190508_105035.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzqxvhGxVBQ8i6lMT5ocwKfyMgyNptbHDAveYLRiAU4mi8xpgAucWbh4P7PK-F49SwLjaODfLb6huei9wi1JcsvsqtyJuYji_Uj4qT5x0e0EnLzMC0GJG5qFV0N_h93XjZLN_ujSpkaIoT/s400/20190508_105035.jpg" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>På Öland finns ca 300 kvarnar i mer eller<br />mindre bra skick och för olika ändamål. </i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibC8dDyL6q_CQ6IQ2HMUxywsGz_m9f6H_IY4K3emNQRBaKQzsSjqIVjHwIH6M-W6s7UokHQp-Um1pErlEDqCR7TjDf-8QfBy4R04momm41DpnnRroifn1Og__4r0hPOJl6aW8fqyOI9Rol/s1600/DSC03188.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibC8dDyL6q_CQ6IQ2HMUxywsGz_m9f6H_IY4K3emNQRBaKQzsSjqIVjHwIH6M-W6s7UokHQp-Um1pErlEDqCR7TjDf-8QfBy4R04momm41DpnnRroifn1Og__4r0hPOJl6aW8fqyOI9Rol/s400/DSC03188.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>I Trollskogen på norra Öland</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1595" data-original-width="1596" height="398" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRMGa_dQ8IVjHMTt64K6ByuYTjLeJeXSRvfC6cHJUTZFNyQUCQOJO_ZCfi6Q6oZFSQyA8UMw8l1BdAYSPU-DUZ5sJOLg-Lpzkq2QVfRfYc0rqYNFc9Qa9wqtUUok4EU3z__4cKWxfsofLx/s400/20190508_234415-01.jpeg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="400" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Mer troligt en fältsippa enl min botanikervän på Öland</i></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRMGa_dQ8IVjHMTt64K6ByuYTjLeJeXSRvfC6cHJUTZFNyQUCQOJO_ZCfi6Q6oZFSQyA8UMw8l1BdAYSPU-DUZ5sJOLg-Lpzkq2QVfRfYc0rqYNFc9Qa9wqtUUok4EU3z__4cKWxfsofLx/s1600/20190508_234415-01.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><i></i></a></div>
På vägen hem gick det undan lite mer, Tror vi fick hemlängtan helt plötsligt. Två övernattningar mellan Öland och Norrbotten och 20 mil bakom ratten för mig så var vi plötsligt hemma igen. Ja det var ju lite längre än 20 mil, men det var vad jag bidrog med. Nu ska jag träna mer på stadskörning med husbil och hur man parerar trottoarkanter, trafikdelare och rondeller. Men de jättestora broarna som vi passerat (Höga-kusten-bron och Ölandsbron) tror jag inte jag vill köra över med husbil.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieOBQ22N4ODLqf6unYzFp0flpWbRV61vntvmJq9-C0XuJyJd1T7OQ6gPhjvyIE4CeoKvNwf_MncpgJ5JBf_tEXsQi7SoqDOU4JBUl-zxZmNW2j32GsV4yL5ZJOTWOXsTCIIj1-iCQgeIJd/s1600/20190512_004853-01.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="634" data-original-width="1137" height="221" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieOBQ22N4ODLqf6unYzFp0flpWbRV61vntvmJq9-C0XuJyJd1T7OQ6gPhjvyIE4CeoKvNwf_MncpgJ5JBf_tEXsQi7SoqDOU4JBUl-zxZmNW2j32GsV4yL5ZJOTWOXsTCIIj1-iCQgeIJd/s400/20190512_004853-01.jpeg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>På väg norrut.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
Fotnot: Resan gick sträckan Boden-Skellefteå-Sundsvall-Uppsala-Bålsta-Stockholm/Bredäng-Södertälje-Västervik-Blankaholm-Öland. Sen tog vi samma väg hem igen med stopp för övernattning i Bredäng och Härnösand. Vi var ute 11 dygn.Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-78374387603448508692019-03-31T01:33:00.000+01:002019-03-31T01:33:21.870+01:00Sorgen och glädjen de vandra tillsammans, lördagen den 30 marsJa så är det, sorgen och glädjen de vandra tillsammans. Idag 30 mars, är det årsdagen av min mans död. Ett år som gått väldigt fort, med sorg och saknad, begravning, gravsättning, arvsskifte men också nya, roliga erfarenheter, nya vyer, nya bekantskaper, föreningsarbete med glädje och kamratskap men även ilska och frustration.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq1kasU4B-yn0QbpoTdSK43JQ1Lua3R7nOdJenwAXMS1ADMwFzcEKjSsgFziJ7pZfahjiNMZPLo9Hhe7gZ61TvVbi-EQL4Ar2Rvq7cFc9t4q436HLRb-2ayIW1ROyDTIyxiiavZxAs3gfA/s1600/IMG_0265+%25282%2529.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1237" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq1kasU4B-yn0QbpoTdSK43JQ1Lua3R7nOdJenwAXMS1ADMwFzcEKjSsgFziJ7pZfahjiNMZPLo9Hhe7gZ61TvVbi-EQL4Ar2Rvq7cFc9t4q436HLRb-2ayIW1ROyDTIyxiiavZxAs3gfA/s400/IMG_0265+%25282%2529.JPG" width="308" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Åke 1946 - 2018</i></td></tr>
</tbody></table>
<i><b>Sorgen, ett år sedan min man dog.</b></i><br />
Min man Åke - så här beskrev jag honom i minnessidorna på begravningsbyråns webbplats:<br />
<br />
<h4>
<i><span style="color: #3d85c6;">Åke - passar dragspel i båt?</span></i></h4>
<div>
<i><span style="color: #3d85c6;">Åke - stockholmare som tvingades bli Eskilstunabo en tid under tonåren men återvände till Stockholm, såsmåningom frivillig bodensare.</span></i></div>
<div>
<i><span style="color: #3d85c6;">Åke - två äktenskap och fyra barn. Omtänksam, social, glad, visslande. Hemmapappa när det var ovanligt. Fiskpinnar, pizza, pytt-i-panna från frysdisken - är det pappa som lagat mat idag?</span></i></div>
<div>
<i><span style="color: #3d85c6;">Åke - andningsassistent i intensivvården och läkarutbildning i Stockholm, från patologi på Huddinge via lungläkare till reumatolog i Boden. Luncherna i matsalen med kollegor lika viktiga som jobbet och fikat.</span></i></div>
<div>
<i><span style="color: #3d85c6;">Åke - musikälskare allt från Hasse&Tage til Bach, Beethoven, Mozart och de andra stora klassikerna, körsångare från tonåren, självlärd på dragspel, piano och gitarr. Körövningar, körkonserter, körfester och körresor.</span></i></div>
<div>
<i><span style="color: #3d85c6;">Åke - seglingsälskare med skepparexamen. Neptunkryssare till Albin 78, Stockholms skärgård och Luleå långgrunda dito. Bryggseglingar, ligga på kryss, ligga på svaj, grundstötningar, avmastningar i halvstorm. Likskär, Junkön, Kluntarna. Och alla möjliga hamnar och fjärdar i Stockholms skärgård.</span></i></div>
<div>
<i><span style="color: #3d85c6;">Åke - du är nu på din sista seglats in i evigheten. Hoppas du får både kryssa, länsa för vinden och ligga på svaj för ankar i nån mysig hamn!</span></i></div>
<div>
<i><span style="color: #3d85c6;"><br /></span></i></div>
<div>
Det där sammanfattar mycket som var min man. Jag är glad att jag skrev det då, för med tiden bleknar minnet litegrann, saker flyter ihop mer och mer tycker jag, ju äldre jag blir. En sak som jag inte skrev då var om hans humor. Min man hade ständigt en dålig historia på lut. Och han var också en person som samlade på diverse saker, eller hade svårt för att kasta bort något kanske. Det har lett till att jag ägnat en hel del tid till att rensa bort allt möjligt. "Jag är mannen som har allt - överallt", som han sa själv. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Idag (eller egentligen igår lördag 30 mars, klockan har passerat midnatt som vanligt när jag fastnar vid datorn) har jag varit till hans grav och tänt ett ljus och lagt dit rosor. De fick en liten snöhög som vas och stöd. Ännu är det väldigt mycket snö här, men det har också tinat bort oerhört mycket de senaste dagarna då det varit plusgrader dygnet runt och blåst en hel del. Jag såg ett gäng grabbar i nedre tonåren ute på cykel nu ikväll. Det är väl ett vårtecken så gott som något! Inga hjälmar, inga lysen, inga reflexer och bara mörka kläder. Surtanten mumlade nån sur kommentar om dagens ungdomar och deras päron till föräldrar. Och hundarna höll med. Andra vårtecken som nästan är en förutsättning för cykling här är att gatorna nu har isrivits (fyra vändor med jättetraktorn till Nelssons och Kairos förskräckelse) och snöplogvallarna på de lite större vägarna är skurna på längden. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Trots rubrikens dystra besked ser ni kanske ändå en viss ljusglimt här i texten. Man kan inte sörja hela tiden, det måste finnas plats för annat också. Det är jag övertygad o att det skulle gjort för min man om våra roller varit utbytta. Jag tänker mycket på honom, fäller en tår då och då, men mitt nuvarande liv lever jag fullt ut.<br /><div id="readmore" style="box-sizing: border-box;">
<div class="personal_info_text" id="personal_info_text" style="box-sizing: border-box; line-height: 25px; margin: 0px; max-height: 255px; overflow: auto; padding: 0px 10px 0px 0px; white-space: pre-wrap;">
<br /></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2y8Gj9TJRFWzAjeyQ57r-H-B0jZbdkoiDmYn51-3UuIoOEWgRUEdkfC_DSilfeCpn8dq78WyCsKDENFS4sDoKOMxjmgdWDBpeHwG5_YVgY4ccS2_WfC3eZkc5wXbNPr8yzBpsEnmhZ_fL/s1600/20190330_023843.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2y8Gj9TJRFWzAjeyQ57r-H-B0jZbdkoiDmYn51-3UuIoOEWgRUEdkfC_DSilfeCpn8dq78WyCsKDENFS4sDoKOMxjmgdWDBpeHwG5_YVgY4ccS2_WfC3eZkc5wXbNPr8yzBpsEnmhZ_fL/s400/20190330_023843.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Sommaren 2010.<br /> Överst Nelsson, hans kullsyster Monya och deras mamma Malva.<br />Mellan: Lilla Kairo ca 3 månader, Monya, Nelsson.<br />Nederst: Monya, Kairo och så Nelsson i sladdposition o full fart..</i></td></tr>
</tbody></table>
<div class="personal_info_text" id="personal_info_text" style="box-sizing: border-box; line-height: 25px; margin: 0px; max-height: 255px; overflow: auto; padding: 0px 10px 0px 0px; white-space: pre-wrap;">
<br /></div>
<br />
<a name='more'></a><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjI39L6ska9Ka6kf15qX9UqdxNGPQG4pN7uO_Q-JVeiWErfUJHAnYhap4hdtUCk7HXTHGmz8q0mvYnzcJ2HUJRE-WJ5t4XBP_xKwavYa7UQfzgv2rJMNTCWbjIbad6kV4-Mg3rhyoW8hBx0/s1600/IMG_1248+%25282%2529.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1125" data-original-width="1600" height="280" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjI39L6ska9Ka6kf15qX9UqdxNGPQG4pN7uO_Q-JVeiWErfUJHAnYhap4hdtUCk7HXTHGmz8q0mvYnzcJ2HUJRE-WJ5t4XBP_xKwavYa7UQfzgv2rJMNTCWbjIbad6kV4-Mg3rhyoW8hBx0/s400/IMG_1248+%25282%2529.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Nelsson, utställning i Vännäs 2009</i></td></tr>
</tbody></table>
<b><i>Glädjen, Nelsson 12 år.</i></b></div>
<div id="readmore" style="box-sizing: border-box;">
<b><i><br /></i></b></div>
<div id="readmore" style="box-sizing: border-box;">
I mitt liv ingår (förutom de tvåbenta) också de här fyrbenta varelserna. De ger skratt och gråa hår, frisk luft och aktivitet, vila och närhet. Så denna sorgens minnesdag är också en glädjens dag eftersom min "brune" pudelherre Nelsson fyller 12 år idag 30 mars. Jag är glad öfr varje dag han orkar hänga med. Han är fortfarande en pigg, lekfull och mycket speciell hund men visst märks det att han inte är purung längre. Han vilar mycket på kvällarna nu och nöjer sig med kortare lekstunder. Han har sina krämpor, som ibland gör sig påminda men för det mesta är han pigg och glad. Han älskar promenader, hur långa som helst och helst i ett makligt tempo så att han helt säkert inte missar information om någon annan fyrbent som passerat före honom. Då finns det ingen gräns för hur långt han kan gå, tror jag. </div>
<div id="readmore" style="box-sizing: border-box;">
<br /></div>
<div id="readmore" style="box-sizing: border-box;">
Den andre pudelherrn här hemma, inte heller han särskilt ung längre, har en helt annan inställning till livet. Det ska levas i expressfart med full aktivitet hela tiden. Han är snart 9 år men ter sig mer som en valp. </div>
<div id="readmore" style="box-sizing: border-box;">
<br /><div class="personal_info_text" id="personal_info_text" style="box-sizing: border-box; line-height: 25px; margin: 0px; max-height: 255px; overflow: auto; padding: 0px 10px 0px 0px; white-space: pre-wrap;">
<br /></div>
</div>
</div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOvgTsyfh_2ynPcbdlBh-NS9iMlRz_s5cPFIaxLCwR_75GlzVJuZWCHKAKzCjyS4X5n3sWMdPOcNazuPzA2RkGis3TvrzA5QpO_hsBqCJ8737caj_lTP2lkfilo6eFMCinC4w-V8ZhgyT4/s1600/20190330_202219.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1362" data-original-width="1600" height="170" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOvgTsyfh_2ynPcbdlBh-NS9iMlRz_s5cPFIaxLCwR_75GlzVJuZWCHKAKzCjyS4X5n3sWMdPOcNazuPzA2RkGis3TvrzA5QpO_hsBqCJ8737caj_lTP2lkfilo6eFMCinC4w-V8ZhgyT4/s200/20190330_202219.jpg" width="200" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Nelsson fick välja födelsedagspresent<br />Han valde först korvgubben som<br />Kairo snodde i ett obevakat<br />ögonblick. Sen blev det<br />piggbollen för Nelsson.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuVybeeuWhu1bgSRoxsVkwyzpClQ8l0HWUIz2ag8GLNeScxB3BopZn3tbjFxbFfQgQ-FqMZwsSWjF0HkBUvUC2wsFINj6PTsYtTVQ2GNnMPCWdWfbPfhIa7kc6xe0Uajpx1joFvPnADoee/s1600/20190330_023538.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuVybeeuWhu1bgSRoxsVkwyzpClQ8l0HWUIz2ag8GLNeScxB3BopZn3tbjFxbFfQgQ-FqMZwsSWjF0HkBUvUC2wsFINj6PTsYtTVQ2GNnMPCWdWfbPfhIa7kc6xe0Uajpx1joFvPnADoee/s400/20190330_023538.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Nelsson, dagen före 12-årsdagen. </i></td></tr>
</tbody></table>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuhBUDCEDf2Aq1Z9lorfv0cay38aH585FgXZUJJB1IpysFriNDvSrukwb4ECmjanahoIewu-GhTcOaTv_XeZUIBfZA70It2ttCXv8pN0SNc1BFNYcCeIQ0-3SqWfwsN7ecaYXdrQf4mNXL/s1600/20150907_135728-1+Hopp.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1043" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuhBUDCEDf2Aq1Z9lorfv0cay38aH585FgXZUJJB1IpysFriNDvSrukwb4ECmjanahoIewu-GhTcOaTv_XeZUIBfZA70It2ttCXv8pN0SNc1BFNYcCeIQ0-3SqWfwsN7ecaYXdrQf4mNXL/s400/20150907_135728-1+Hopp.jpg" width="260" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Kairo för ett par år sedan. Men han<br />hoppar fortfarande lika högt.</i></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUstpRnEbm71NSNsmTfhOeLCudekk8IWUHNDFh4odJzKliOAayAFBx7ulGoHaSKnF_z9j0mvDOBgDzGdwkZ5nqYebhJrH0M8B5rohez-byWH2DLrLv8iU4UWvBye9OH9ksBvI2Y-_MKXPC/s1600/20190312_004609-01-01.jpeg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUstpRnEbm71NSNsmTfhOeLCudekk8IWUHNDFh4odJzKliOAayAFBx7ulGoHaSKnF_z9j0mvDOBgDzGdwkZ5nqYebhJrH0M8B5rohez-byWH2DLrLv8iU4UWvBye9OH9ksBvI2Y-_MKXPC/s400/20190312_004609-01-01.jpeg" width="400" /></a><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-40472012157311577132019-02-15T00:49:00.001+01:002019-02-15T01:04:20.439+01:0014 februari - Alla hjärtans dag. Till minne av min pappa.Idag är det alla hjärtans dag - en dag fylld av hjärtan i de sociala flödena. Mina hjärtan går till de döda, och just idag särskilt till min pappa Sven. Idag är det exakt 10 år sedan han lämnade oss för evigt, 85 år gammal. De sista åren i livet bodde han på ett demensboende, men jag tror inte att han själv förstod det för då var han sjuk.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE-g-r3qg5BsqcD10p_ViHwoU8aEVJNCNCs8EMKuSm_1DoFFaVu6TdxB6iXbgAmZ9BxAbW_yexphsIqnlRU6mBap0bRbvEIUKyI5fn5Pd3vCZJMWYAKtRrPAr62SKFoaLOOrKnC8r0GMHr/s1600/20190214_232405.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="989" data-original-width="1459" height="216" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE-g-r3qg5BsqcD10p_ViHwoU8aEVJNCNCs8EMKuSm_1DoFFaVu6TdxB6iXbgAmZ9BxAbW_yexphsIqnlRU6mBap0bRbvEIUKyI5fn5Pd3vCZJMWYAKtRrPAr62SKFoaLOOrKnC8r0GMHr/s320/20190214_232405.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>1953</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Helst minns jag min pappa som lite yngre, när han i sin krafts dagar hela somrarna gick omkring och påtade i trädgården. Med bar överkropp och jeans och träskor, en gummihink i ena handen och en spade i den andra utförde han allt tänkbart trädgårdsarbete. Förmodligen använde han en hel del andra redskap också, eftersom han ansade rosenhäcken, klippte gräsmattan, grävde upp potatis, slipade knivar, plockade vinbär, hallon och körsbär och en massa annat. Det där påtandet stod nog mamma mest för, och sen gav hon pappa order om vad som skulle göras och han satte igång. Han var alltid riktigt solbränd om somrarna medan mamma var mer, ja jag måste säga det : grisrosa, som jag. Pappa hade ett mer svartmuskigt utseende som min syster i viss mån ärvt medan mamma hörde till den mer ljushyllta sorten liksom jag.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEievLi2opMWP0S6C0bRVvtP9qgro5aa5paFjbVRVnymurdh_2-dnbE06yXDSmM8f9NnDCpAd8FOYJ4Zu2PznPAJGpHBKN5KKJuaKOnSSHgPUGMwIRzLUF_pbVVY2Hs-WzmY6jqRoYa0zo8M/s1600/20190214_230816.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="352" data-original-width="569" height="245" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEievLi2opMWP0S6C0bRVvtP9qgro5aa5paFjbVRVnymurdh_2-dnbE06yXDSmM8f9NnDCpAd8FOYJ4Zu2PznPAJGpHBKN5KKJuaKOnSSHgPUGMwIRzLUF_pbVVY2Hs-WzmY6jqRoYa0zo8M/s400/20190214_230816.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Mamma och pappa 1964. </i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Pappa utförde det mesta arbetet för hand. Motorgräsklippare tyckte han var ett otyg. När det skulle dräneras kring delar av huset grävde han med handkraft runt tvättstugehörnet och satte upp nån form av fuktisolering. Då var han i 70-årsåldern. På 50-talet byggde han till stor del själv huset som vi sedan flyttade in i. Det var beboeligt när vi flyttade in, men inte mer än så. I vardagsrummet fanns inget golv än, där var bara sågspån och reglar. I källaren var det heller inget golv, där var "stampat jordgolv" och vi hade svamp i det som så småningom blev tvättstuga. För att ta oss in i huset gick vi på en"landgång", dvs tre långa plankor ihopsatta med tvärslåar med jämna mellanrum, som ledde från marken upp till ytterdörren. Ett äventyr för oss småungar! Vi hade heller ännu ingen trappa ner till källaren, men den kunde man gå in i direkt från markplanet ute eller via stege ner från hallen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4ReroxdhAg_4SQ6fDqfmTcFMi6pLdolr3G5JGEfVcD2lPlPjEEelPg9pwZ5jaz4PX7nPLd-LbMSZJfS-MRmml5peob6o_zQ1w1ZuRVvv0EcBKYIcW98q5LlJRNy2mIEhd_e2a11W3khkf/s1600/20190214_230946.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="358" data-original-width="333" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4ReroxdhAg_4SQ6fDqfmTcFMi6pLdolr3G5JGEfVcD2lPlPjEEelPg9pwZ5jaz4PX7nPLd-LbMSZJfS-MRmml5peob6o_zQ1w1ZuRVvv0EcBKYIcW98q5LlJRNy2mIEhd_e2a11W3khkf/s400/20190214_230946.jpg" width="370" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Sven 1964<br /> 5 december 1923- 14 februari 2009</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Jag såg häromveckan att mitt barndomshem, vårt hus som mamma och pappa byggde, var till salu igen. Det fanns ett fyrtiotal bilder från insida och utsida och trädgården. Det var ingen rolig syn. Alla rosor var borta, inga rabatter fanns kvar, gräsmattan var delvis utbytt mot stenläggning och altanen hade fått en förfärlig överbyggnad eller rättare sagt utbyggnad med inglasning som inte alls passade ihop med huset. Inuti huset var allt vitt och toppmodernt, ett helt nytt kök var inmonterat. Vill ni se bilder? Googla Karlhovsvägen 40, Södertälje. Pappa skulle vända sig i graven om han såg det.<br />
<br />
Där kom jag viss bort från ämnet en stund, det blir lätt så när man börjar tänka och det ena ger det andra. Hursomhelst: min pappa var uppvuxen på Sollerön under väldigt fattiga förhållanden, men han var sparsam - "man är ju som en ekorre", som han sa - och händig och tog sig fram i livet. Han jobbade med sprutlackering inom industrin, och han som hade 6-årig folkskola i grunden läste en hållfasthetslära på distans under tiden, övergick så småningom till att bli fastighetsskötare, tog körkort när huset var klart och vi köpte vår först bil kring 1962.<br />
<br />
På fritiden var min pappa fackligt och politiskt engagerad, förutom hus och trädgård. Han och mamma var också med och startade Dalaföreningen i Södertälje i början av 1950-talet, en sammanslutning av dalfolk som ville träffa varandra och ha kul tillsammans. Föreningen levde kvar i ett antal år men det blev till slut pappa som ordnade med försäljning av den stuga föreningen byggt till sig men som inte användes längre när föreningsaktiviteterna började dö ut och föreningen somnade in på 1990talet. Som pensionär engagerade han sig i PRO och där höll han i promenader för den som ville. Det var nog mest tanter. De tog bussen ut nånstans som pappa bestämde och sen gick de tillbaka. Eller tvärtom<br />
<br />
Vi som är kvar minns dig med värme, kära pappa!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-18258115189566999372019-01-20T03:11:00.002+01:002019-01-20T03:11:37.786+01:00I tankarnas spår, i minnenas vrår<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOSMfxYgW-xQthnyQ5gPILYBk_gZNezO_kr-zUtIjdq7ai5ibHzP3VLcftu86rtxHe5CLeVAj2Fn_yjjDLb8QUZa4EqD8mqlQwpydimyxUk4mCVjJ81iebkNvSeRZ3g4t-mTZjcsh9Hlbs/s1600/DSC03007+%25281%2529.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOSMfxYgW-xQthnyQ5gPILYBk_gZNezO_kr-zUtIjdq7ai5ibHzP3VLcftu86rtxHe5CLeVAj2Fn_yjjDLb8QUZa4EqD8mqlQwpydimyxUk4mCVjJ81iebkNvSeRZ3g4t-mTZjcsh9Hlbs/s400/DSC03007+%25281%2529.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>I mitt fönster</i></td></tr>
</tbody></table>
Det har varit lite tanketorka här i bloggen ett tag. Orsaken är inte brist på tankar, snarare brist på inspiration och tid. Men nu kanske efter en nattlig semla och en kopp te (nä jag är ingen renlevnadsmänniska, har hunnit med ett eller möjligen två glas vin också ikväll, samt gjort en och en halv pudel ) tänkte skriva nåt fyndigt, lite småtokigt eller så om mitt liv men där går jag bet just nu.<br />
<br />
Istället hamnade jag i minnenas vrår igen. Den här gången berodde det på ett anteckningsblock som dök upp ur tomma intet häromdagen när jag gjorde en av mina röjningar bland diverse papper. Ett sånt där litet i typ halvt A5 - kan det heta A6? -, linjerat med en finstansad rad av hål så att man kan dra av arken vartefter. Och med sista bladet i kartong. Det har tillhört min man, för han har skrivit sitt namn på baksidan. Han hade en väldigt konstig handstil, en slags spretig skrivstil som liknade textat. Jag har aldrig sett nåt liknande hos nån annan.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNLSfZyPG8lgs5KiJuk3FYmi9MAkh572_qZqO7zKcCrQocQNI-a-1ydNGffmoCbtWpOjy1kD-tVpu7pepOII28Ji6HgUhyphenhyphen0ChH0GeJRpkfmgGcvXqs7tSgpsl-XwJ1OT6FaR2WRwn2LvXg/s1600/20190110_084620.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNLSfZyPG8lgs5KiJuk3FYmi9MAkh572_qZqO7zKcCrQocQNI-a-1ydNGffmoCbtWpOjy1kD-tVpu7pepOII28Ji6HgUhyphenhyphen0ChH0GeJRpkfmgGcvXqs7tSgpsl-XwJ1OT6FaR2WRwn2LvXg/s400/20190110_084620.jpg" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Morgonrodnad häromdagen</i></td></tr>
</tbody></table>
Hursomhelst. Det är inte min man som skrivit i blocket, förutom baksidan med namnteckningen då. Det är jag. Ännu känner jag igen min egen handstil, men jag måste erkänna att ibland kan jag inte ens själv tyda vad det står. Det är inte ofta det händer, men vid enstaka tillfällen inträffar detta underliga. Vad kan det bero på, kan man ju undra?<br />
<br />
Det här blocket börjar med en sida av jämförelser mellan vad jag upplever och hur jag uppfattar min man. När jag ser vad jag funderade över så förstår jag att det måste vara rätt länge sen jag skrev det. Kanske kring 2010, 2011 eller så. Det handlar om ensamhet, skuld, frustration, allt jag upplevde mig sakna eller inte få, tvivel på vad jag noterade angående min mans beteende och olika symtom på hjärnsjukdom. Tvivlen att jag såg det jag såg, att jag inte tolkade in en massa egna saker i hans beteende, att jag överdrev hans sjukdom. Och sen det där att "alla säger att jag måste ta hand om mig själv, men det är ju jag som måste agera vad det än handlar om". Och "att mitt agerande just nu är precis tvärtemot hur man rekommenderar att demenssjuka ska bemötas". I slutet av mina funderingar har jag tänkt om framtiden, den där jag nu befinner mig: "när man blivit änka kan man efter en tid få livet att gå vidare, men jag har en man som jag sörjer fast han fortfarande lever."<br />
<br />
Sen blir det ett tidshopp i det här blocket. När jag hör saker på radio (som jag har som bakgrundssällskap dagarna i ända, P1 alltså) som jag vill komma ihåg skriver jag ner dem på det som finns närmast. Det jag hört kan vara nästan vad som helst men nu hade jag hört Lena Nyman läsa en dikt och några rader var nertecknade i blocket. Tur att jag hade skrivit dit författaren också för annars hade jag inte hittat den. Den här dikten, som jag ikväll läst i sin helhet och hört framföras av en ung kvinna som också hade tonsatt den, talar direkt till tårflödet. Därför ska jag inte återge den här. Den som vill kan själv leta upp den på nätet. Sök på Harriet Löwenhjelm "Ta mig. - Håll mig. - Smek mig sakta". Det var en av hennes sista dikter, Hon levde 1887 - 1918 och dog på ett sanatorium i Småland i lungtuberkulos, som så många andra på den tiden. Jag är ganska obildad på många fronter (förstår inte hur jag fick så pass bra betyg i grundskolan), och kände förstås inte till denna Harriet. Så nu fick jag läsa på, tur att all kunskap finns ett knapptryck bort ungefär. Undrar om det står något om henne i Nationalencyklopedin? Den har vi i alla band. Mycket kunskap att inhämta där också, tur man är pensionär. Det finns ju så otroligt mycket att göra som inte är jobb!<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8scM3cCbmO7Vr4Jyj-2l3tTHqiBQpk7YMlMuNZRYRC4DPP5w1Quywd_r1LFI7mL_hmMZ5n2Gjv5NiWYdcplYemFGEvSIir4rsMvBjjCrwK49bESxHIdSfBxcPytZA5KbyJU_j-eFqbmRh/s1600/DSC03042+%25282%2529.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1134" data-original-width="1600" height="282" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8scM3cCbmO7Vr4Jyj-2l3tTHqiBQpk7YMlMuNZRYRC4DPP5w1Quywd_r1LFI7mL_hmMZ5n2Gjv5NiWYdcplYemFGEvSIir4rsMvBjjCrwK49bESxHIdSfBxcPytZA5KbyJU_j-eFqbmRh/s400/DSC03042+%25282%2529.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>96 procent måne över ett grannhus i - 25 grader</i></td></tr>
</tbody></table>
Förutom att fastna i gamla anteckningar går det att ägna sig åt himlaskådning. Det är familjens yngre förmåga, numera ung vuxen, egentligen bäst på, åtminstone den teoretiska sidan eftersom hon studerar astronomi. Ja hon kan ju en hel del stjärnor och planeter också, lite mer faktiskt än Karlavagnen och Orions bälte som är mina paradgrenar när det gäller stjärnornas placering på himlavalvet. Jag kan månen också och ett norrsken kan jag nog känna igen om det kniper. Och nu är det ju snart dags för månförmörkelse och blodmåne samtidigt! Tror jag ska provfotografera i natt för att se var jag ska stå tidiga morgonen på måndag om jag ska lyckas fånga det på bild. Fast jag har inget teleobjektiv så några närbilder blir det inte. Och om det är 25 grader kallt blir det nog ingenting. Eller om det är mulet.....<br />
<br />
Ja där fick ni en liten uppdatering från min tankevärld. I den verkliga världen fortsätter röjningen i källaren, i snön, i pudelpälsarna, i dammtussarna, i diskhon, i pappershögarna, i tvättkorgen - ja överallt helt enkelt. Understundom besöker jag min mans grav, han skulle ha fyllt 73 år igår och jag satte rosor på graven och tände ett ljus. Snart tar jag mig inte fram dit. Snön blir djupare och djupare. Jag skottade en liten gång dit häromdagen. Nu har de slutat skotta mellan gravarna, bara huvudgången skottas, så vill man ha det gjort får man göra det själv. Problemet är att det inte finns nånstans att göra av den uppskottade snön, jag vill ju inte lägga den på de andra gravarna. Såna där saker brottas min hjärna med.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6V_MWEfM9IhyphenhyphenVYfyqP959p6VJpGtSy46BdRJLxZGVW9k-w7RWRZN31jfUUE_G5iXEHVamCvT_A-tJK8K5CiNe9cAZUSOh-fovjiWQLNQvI2Q9p-xCiKIZF6iGXVPTeJELFBMMudLl2gFd/s1600/20181207_193311.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6V_MWEfM9IhyphenhyphenVYfyqP959p6VJpGtSy46BdRJLxZGVW9k-w7RWRZN31jfUUE_G5iXEHVamCvT_A-tJK8K5CiNe9cAZUSOh-fovjiWQLNQvI2Q9p-xCiKIZF6iGXVPTeJELFBMMudLl2gFd/s400/20181207_193311.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Det är mycket mer snö nu. Det här var andra advent.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Midnatt råder inte längre här, vi är snart inne i vargtimmarna. Så nu är det dags att stänga ner för den här gången. Godnatt, gott folk.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-61707867808766908842018-09-18T02:13:00.000+02:002018-09-18T02:13:28.667+02:00EfterbördNågra dagar i kungliga huvudkommunen, tillsammans med ett par hundra andra personer. Ett antal timmar i en stor kongresshall med mjuka fåtöljliknande stolar i bänkrader, rymmandes bortåt 500 personer. Ett podium med presidium och plats för personer som har ett planerat inlägg att framföra, plats också för personer som vill göra ett inlägg i debatten om något, eller framföra något mer personligt om sig själv inför viktiga val.<br />
<br />
Start: i dur med sång.<br />
<br />
Många åsikter blandas, framförs mer eller mindre tydligt, presidiet - bestående av två synnerligen mötesvana herrar - har stundtals svårt att tygla de ivriga, de som vill göra sin röst hörd, de som vill framföra sitt budskap, de som ibland inte riktigt hänger med i svängarna. Tekniken krånglar, hjälp tillkallas men det blir ändå inte riktigt bra. Missförstånd. Tillbakahållen ilska. Tillbakahållna tårar. Applåder som avbryts av presidiet. Besvikelse hos vissa, glädje hos andra.<br />
<br />
Någon beskriver tillställningen som två dagar av tunga, långa frågor, viktiga beslut, välorganiserat genomfört, fantastisk mat, trevligt mingel.<br />
<br />
En annan ser mest bara kaos, motstridiga uppgifter, kotterier, lobbyverksamhet i minglet.<br />
<br />
Mellanakt: god mat vid middagen, underhållningen anpassad till deltagarnas ålder, stämningen stiger.<br />
<br />
Svåra frågor, personstrider, val.<br />
<br />
Några åker därifrån nöjda med fattade beslut, tyngda av det ansvar som åvilar dem i fortsättningen men nyfikna på vad det kommer att innebära, kanske ovetande om vad de gett sig in på.<br />
<br />
Andra är missnöjda, funderar på framtiden, besvikna över dåligt underbyggda beslut som ändå fattades, förundrade över att det är så svårt att förmedla budskap.<br />
<br />
Avslut :Tårar, inget tack, tomhet. Beslutsamhet, börja med något nytt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgc80hzhUJCIjDyvy9pLZl58DHAr8KhTTfF-DBiSWiO5olST_kgSJwQvIy-jhtYxCSYYDNb4HRUb1kOv5qMlAUiG88yxS86mE0Ea3vDOPOEVK5VJ0vSDftLHkXe-5LcGA3MbcupnXZNqlp3/s1600/DSC02299.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgc80hzhUJCIjDyvy9pLZl58DHAr8KhTTfF-DBiSWiO5olST_kgSJwQvIy-jhtYxCSYYDNb4HRUb1kOv5qMlAUiG88yxS86mE0Ea3vDOPOEVK5VJ0vSDftLHkXe-5LcGA3MbcupnXZNqlp3/s400/DSC02299.JPG" width="400" /></a></div>
<br />Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-52869338942398784202018-09-07T03:00:00.001+02:002018-09-07T03:00:21.639+02:00Två tanter törs...Efter mitt senaste sorgliga inlägg har tiden gått och livet fortsätter för oss som finns kvar. Sommaren närmar sig sitt slut (eller är väl slut för nu är det ju september helt plötsligt) och har som vanligt varit alltför kort. Men en hel del har jag ändå hunnit med och här kommer en resumé över mitt senaste "äventyr".<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivV8q4E3DDBEIHZYv3QITdwcGA5yaiXS-SQLjfW4gOVhyGy9yY7TRxIR2XDgJJY1J_8akUI091uq0aCFSw1itOZFEHw6clbGMu1WpvgknazvSQo85h97IKnT76QEbU7dJrEgL1qpz0aRNU/s1600/DSC02774.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivV8q4E3DDBEIHZYv3QITdwcGA5yaiXS-SQLjfW4gOVhyGy9yY7TRxIR2XDgJJY1J_8akUI091uq0aCFSw1itOZFEHw6clbGMu1WpvgknazvSQo85h97IKnT76QEbU7dJrEgL1qpz0aRNU/s400/DSC02774.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
Två tanter törs ..... vadå? Jo att återuppleva lite av vad en fjällvandring kan innebära. De gjorde det förra gången som något yngre, kanske inte direkt tanter på den tiden då 1990. Den gången hade de inte ens fyllt 40 år, nu ligger de närmare 70 än 60. Den gången gick turen till Jämtlandsfjällen med Storulvån som start och Sylarna och Blåhammaren som mål, tält, sovsäckar och stormkök var med även om det blev en natt inomhus i Sylarna efter ihållande spöregn en hel dag. Den här gången blev det Björkliden, stormköket var med men tältet och sovsäckarna var utbytt mot boende i stuga. Sylarna och Blåhammaren byttes mot Silverfallet, Kratersjön och Nuolja/Kåppasvagge via dagsturer.<br />
<br />
Oceaner av tid ligger mellan de här två fjällturerna. Tänk vad 28 år kan innebära! Den skrivande tanten fick en ny man, flyttade ett par gånger, tog en examen, fick barn, köpte hus, gifte sig, blev specialist i sitt nya yrke, skaffade den ena hunden efter den andra, fick nya vänner, blev pensionär, blev änka, nånstans däremellan en ny manlig vän, nya uppdrag i föreningslivet och ja - livet lever vidare. Den andra tanten har hållit kontakten med den första genom alla år och ibland har de träffats, med eller utan män, och nu var det dags att äntligen återuppleva det där med fjällvandring igen. Och så bra att det blev just i år - 50 års vänskap att fira!<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgB6sEblfEwE0d6Iy5SW4DqfVsJlMbYKMTxWqSy-QSIrgHQiTURqsDkOApdzWz246DOyhZIGCH4Ukkq4gRtCs-arxcd1m8Kck3klkk2V1opxzmja8jONvZX1M-n_OnBhgZCILgOzfTmsGiX/s1600/DSC02709.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgB6sEblfEwE0d6Iy5SW4DqfVsJlMbYKMTxWqSy-QSIrgHQiTURqsDkOApdzWz246DOyhZIGCH4Ukkq4gRtCs-arxcd1m8Kck3klkk2V1opxzmja8jONvZX1M-n_OnBhgZCILgOzfTmsGiX/s400/DSC02709.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Torneträsk</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiykx87R_bYV3weH9P4E07qRsg11ekLvdgeBNuApDzWbacAjY6R0vdzcaBndr2-z0PsEAmn82ZFY05xmf5QtNJKb8G95PBzjlzMRv4xD_Wk6blTE0Dhtt4UCpIbyIX-ENsMe4Siwr-8MxRS/s1600/DSC02714.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiykx87R_bYV3weH9P4E07qRsg11ekLvdgeBNuApDzWbacAjY6R0vdzcaBndr2-z0PsEAmn82ZFY05xmf5QtNJKb8G95PBzjlzMRv4xD_Wk6blTE0Dhtt4UCpIbyIX-ENsMe4Siwr-8MxRS/s400/DSC02714.JPG" width="400" /></a></div>
<div style="text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjp5B-a4IBayIPp-_YlO_gnTbpXZRn1Y7TwQ7R4R9_zsCRoRFgqBbr4A4ijosnKfVCzuZTwv4KDoRdrTB1X5YwmJXlPv_4936rUQ8EWKQOOzpXgUYs6g1h-Sns1W5zJ720ENgRxhCCtEMtk/s1600/DSC02725.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1066" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjp5B-a4IBayIPp-_YlO_gnTbpXZRn1Y7TwQ7R4R9_zsCRoRFgqBbr4A4ijosnKfVCzuZTwv4KDoRdrTB1X5YwmJXlPv_4936rUQ8EWKQOOzpXgUYs6g1h-Sns1W5zJ720ENgRxhCCtEMtk/s320/DSC02725.JPG" width="212" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
Tåget blev starten på resan, liksom förra gången. Då möte i Storulvån, nu gemensam tågupplevelse en halv dag i Norrbotten upp till Björkliden. Upplevelsen fortsatte sedan med uppvärmningsvandring ner längs Råkkasjåkka till Silverfallet och Torneträsk. Allt gick bra. Ingen ramlade, ingen bröt benen, inga skavsår. Bara svett och vackra vyer, forsande och porlande vatten, vågorna slog mot stenarna vid Torneträsk strand och tanterna slogs med de påträngande långvingade flygfäna som inte var myggor och visade sig finnas även uppe på kalfjället nästa dag.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4mEinrizbBLmdRDP8DFpjhorfE7vwsWk_J7si-W3gJUKVF7ULDiZ81VqA5cI9r4byxt3i76CToMeYKKSy0dKVx95RwBqAu13mcRp7TuCCtZpQcvERA8WTs7rBLBf5sAdg1E-f5FNfCLm8/s1600/DSC02731.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4mEinrizbBLmdRDP8DFpjhorfE7vwsWk_J7si-W3gJUKVF7ULDiZ81VqA5cI9r4byxt3i76CToMeYKKSy0dKVx95RwBqAu13mcRp7TuCCtZpQcvERA8WTs7rBLBf5sAdg1E-f5FNfCLm8/s400/DSC02731.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWMUmiGgszzIbLJqyILsTKKASwzTp251ubeFjEWD9eLYH8aa-0I4KW_NaTT05lJpiPw-7_DkEkPnQ_jY5HwyujZbma7k6cCimJVzEblDJIGdpJfustEN3KKV4KsEmfN0VJettvJKN4y2dS/s1600/160818_bj%25C3%25B6rkliden2_7.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWMUmiGgszzIbLJqyILsTKKASwzTp251ubeFjEWD9eLYH8aa-0I4KW_NaTT05lJpiPw-7_DkEkPnQ_jY5HwyujZbma7k6cCimJVzEblDJIGdpJfustEN3KKV4KsEmfN0VJettvJKN4y2dS/s400/160818_bj%25C3%25B6rkliden2_7.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Kratersjön </i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Dag två började tanterna med vandring uppför. Målet var att komma upp på högplatån mot Låktatjåkka, vandra en bit på den längs den s k Färdledarleden och sedan vända och gå Sommarleden tillbaka. Vädrets makter ville dock annorlunda. Högplatån behagade ligga insvept i moln och vandrerskorna insåg att utsikten därifrån skulle mest bestå i att beskåda de egna kängorna, stigen och några stenar i närområdet och inte ge någon vacker milsvid fjällutsikt. Därför vände de i branten upp och beslutade att istället besöka Kratersjön. Sagt och gjort. Kratersjön var riktigt tjusig uppifrån betraktad, och vindskyddet där gav precis det, vindskydd vid lunchen. Här visade det sig att stormköket, som tant nummer två så frimodigt packat ner tillsammans med en liter Tenol (den nya tidens bränsle för stormkök), trilskades. Vatten skulle kokas till lunchsoppan. Men hur får man upp brännaren när locket kärvat fast för att det inte varit använt de senaste tio åren? Man vrider med sina svaga händer, gamla och trötta som de är utan kraft, man svär, man byter hand, man bänder. Inget hjälper. Men så ett slag med gaffeln och vips, Sesam Öppna Dig, locket lossnar och den söndervittrade gummipackningen ramlar ur, vatten kokas och lunchen räddades.<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlIdDMkAI6QAUA6fWJLt824ExAlNHUqWFl2YLXfAnzEJ8vxdEM6tP-uXd-9-M5OPsJL8uB6xF40okYtbPhLPtHgSF853ZFQee8QAFyNcUvS8py9jwLo4BMu1iGU-WyEkC_l5-EO7xDK7Cx/s1600/160818_bj%25C3%25B6rkliden2_8.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlIdDMkAI6QAUA6fWJLt824ExAlNHUqWFl2YLXfAnzEJ8vxdEM6tP-uXd-9-M5OPsJL8uB6xF40okYtbPhLPtHgSF853ZFQee8QAFyNcUvS8py9jwLo4BMu1iGU-WyEkC_l5-EO7xDK7Cx/s400/160818_bj%25C3%25B6rkliden2_8.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Vid Kratersjön</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfKT0zQTgUi4Z3wTo94_-RC1ecS7-N7Z2b1fyVi3MkFlYvaestqqEF6V_pKfLk1aHaUqsxAaZHgnA3Mewd8TzlZdj89AYyPez-6NsfzdWnC07RE3Erb6QQ3h4nFiwcU_xiOO8Lpik1BBJl/s1600/DSC02743.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1066" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfKT0zQTgUi4Z3wTo94_-RC1ecS7-N7Z2b1fyVi3MkFlYvaestqqEF6V_pKfLk1aHaUqsxAaZHgnA3Mewd8TzlZdj89AYyPez-6NsfzdWnC07RE3Erb6QQ3h4nFiwcU_xiOO8Lpik1BBJl/s400/DSC02743.JPG" width="266" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Kvanne</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Fjällvandring kräver alltså utrustning. Den andra tanten hade en modern utrustning med dagsturssäck av softpack-modell, välsittande vandrarkängor och för ändamålet passande vandringsbyxor. Den här tanten hade skakat fram sin ryggsäck (med stålrörsram) med plats för en veckolång tur och Graningekängorna, allt inköpt någon gång på 1970-talet och flitigt använt fast inte de senaste 28 åren. Typ. Detta toppades med ett par nyinköpta tunnare brallor med förstärkningar här och där, anpassade för friluftsliv, 400 kr på rea. Fick vikas upp två gånger för att passa tantens inte alltför långa ben, en kortare modell hade inneburit behov av snabbantning 10 kg över buk och bak inom loppet av ett dygn. Det var lättare att vika upp benen, inte sy upp, det hanns inte med.<br />
<br />
Den tredje dagen blev det sovmorgon för att passa ihop med bussen till Abisko. Många andra hade tänkt samma sak men det var inte så många som steg av i Abisko. En uppförslutning i några hundra meter och där var den: linbanan upp på Nuolja. Tanterna fick hjälp av linbaneskötaren att parkera i linbanesitsen. Linbaneskötaren försäkrade också att ryggsäcken med stålrörsram skulle ligga säkert i en egen liftkorg hela vägen upp. Det gjorde den också. Efter kaffe och te i restaurangen vid linbanetoppen anträdde de två damerna, eller tanterna om man så vill, den tredje dagens fjälltur.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUCkGIcBRU_RfqHN4TF2If9HoxLEo36DvFv20q6vC4eUcvuiqLubOGPOIyXa9Wk0nPkZfd0MOd7N2Qysw_sBbrH8WFLOIXaFkryX6saJTsXWeeupDfNo7-EHviXUU5UceMDmtjc0i1utJJ/s1600/DSC02752.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUCkGIcBRU_RfqHN4TF2If9HoxLEo36DvFv20q6vC4eUcvuiqLubOGPOIyXa9Wk0nPkZfd0MOd7N2Qysw_sBbrH8WFLOIXaFkryX6saJTsXWeeupDfNo7-EHviXUU5UceMDmtjc0i1utJJ/s400/DSC02752.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>En av fotograferna i denna berättelse</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Nuolja reste sig pampigt något till höger, dvs norr, om tanternas tänkta vandringssträcka. Den gick längs en markerad led på skrå så sakteliga uppför mot ett pass på ca 1050 m ö h. Åt andra hållet, i ostsydostlig riktning, låg långt bort den magnifika Lapporten. Det visade sig att de två tanterna, tillika ungdomsvännerna, båda hade tillbringat nån tältnatt i Lapporten nån gång under förra seklet, båda hade kommit in i Lapporten "bakifrån". Ett märkligt sammanträffande. Lika märkligt, nästan, som den gången de möttes på en stig långt in i Padjelanta vid Staloluokta efter att inte ha setts på flera år. Underliga äro ödets vägar.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOACMrBqMWnSy1DDBZxV62FymMfj99Xu9LlAvPoRCIekH8Ki5vtIi313kmCBZXSuptileZEgMuC2nqLOZjtAuxA-tapkkBzyoqgcdZbIiV1pIMptM375SG8jBwFQKv2ahkz7115VdG700Z/s1600/DSC02758.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOACMrBqMWnSy1DDBZxV62FymMfj99Xu9LlAvPoRCIekH8Ki5vtIi313kmCBZXSuptileZEgMuC2nqLOZjtAuxA-tapkkBzyoqgcdZbIiV1pIMptM375SG8jBwFQKv2ahkz7115VdG700Z/s400/DSC02758.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Kåppasvagge</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhKkfY1wNdEOVI1ycymRwePTHXDIk2bLJzDsvmykgKO6gpMr4voioVIatUOjBu4vW_1PUFnqlmYrHnFsD0M1AHgAZnnUvga171OWlqLunUp5M6W6vTocEz0hMexH5mZLC_rg2u8lJi4ucy/s1600/170818_bj%25C3%25B6rkliden2_9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhKkfY1wNdEOVI1ycymRwePTHXDIk2bLJzDsvmykgKO6gpMr4voioVIatUOjBu4vW_1PUFnqlmYrHnFsD0M1AHgAZnnUvga171OWlqLunUp5M6W6vTocEz0hMexH5mZLC_rg2u8lJi4ucy/s400/170818_bj%25C3%25B6rkliden2_9.jpg" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Bloggerskan</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Nåväl. De två ungdomsvännerna, nu lite till åren komna, vandrade frejdigt upp i passet och såg på håll andra vandrare som besteg Nuoljas topp, eller försvann i full fart som stengetter över fjället, med lätta steg i snabbt tempo. På andra sidan passet bredde dalgången Kåppasvagge med bäcken/vattendraget Kåppasjåkka ut sig. Tanterna började en lång nerförsvandring mot den på kartan markerade sommarbron som skulle ta dem över den strida jokken. Men först blev det lunch med vacker utsikt över fjällsidor och vattendrag, växtligheten och nån fågel som hördes i fjärran, lite regn kom också. Inga människor syntes längre till. Jo förresten, långt därborta, på andra sidan jokken vid stugan (mer i utseende av en jordkåta när den besågs lite närmare) som på kartan betecknades som låst, gick en person som snart försvann ur synfältet.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4ECF8aDCjLGD_Doubq9EoKHOk87evCP36bD-6sXCXLXyi4EjlM-gZYS4ZGSDqsS3FA5qb__AX5KHNEqPGlPZ0x0MubzNjSokFTT95uYPcG6uMZI0PXdLpG7JM-mbHQ9gS8STfqMHjL7f9/s1600/DSC02763.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4ECF8aDCjLGD_Doubq9EoKHOk87evCP36bD-6sXCXLXyi4EjlM-gZYS4ZGSDqsS3FA5qb__AX5KHNEqPGlPZ0x0MubzNjSokFTT95uYPcG6uMZI0PXdLpG7JM-mbHQ9gS8STfqMHjL7f9/s400/DSC02763.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Kåppasvagge och Kåppasjokka.<br />Nånstans därnere är sommarbron.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Utförslöpan blev allt brantare ju närmare de två kom jokken och ju längre ner de kom. Det blev på gränsen till klättring, och stödet av en vandringsstav var bra att ha. Till slut fanns den där iallafall, sommarbron. En modern historia i nåt lättmetallmaterial. Verkade stadig. Men krävde en viss ansats för att komma upp på, sen rakt över och så -------- den första tanten tvekade, gjorde en avancerad inre beräkning av sin egen förmåga, sin benlängd, sin motivation, sin styrka, kollade var foten skulle placeras vid landningsplatsen, kastade över staven, tvekade, tog mental sats och genomförde det mer än en meter långa hoppet som krävdes för att nå fast mark. Tant nummer två i kön kom fram till avgrundsgapet, tog en snabb överblick, tänkte att om tant nummer ett hade klarat det så borde även tant nummer två klara det, kastade över staven, gjorde troligen samma inre överväganden som tant nummer ett, tvekade i tio sekunder och tänkte sen att det går inte att tveka och så <i>HOPP! </i>Båda tanterna hade därmed klarat ett hopp jämförbart med det Ronja Rövardotter och Birk gjorde över Helvetesgapet. De pustade en stund och samlade ihop den mentala styrkan igen, drack vatten, tog ett kex och trängde sig sen igenom ett videsnår icke-av-denna-världen-i-storlek och längd. Plötsligt befann de sig sedan i nedre delen av liftsystemet i Björkliden, men än var strapatserna inte slut. Den på kartan välmarkerade leden var i verkligheten inte markerad alls, men det var ju inte alltför svårt att hitta till Hotellet vars flaggor fladdrade i vinden väl synliga på långt avstånd. Problemet var att hitta nästa bro, den över Rakkasjåkka nånstans uppe vid hotellbackens topp, eftersom även denna bäck var i stridaste laget för vad. Så småningom dök dock markeringen på träden upp och den här bron var som en dans att ta sig över. Sen uppskattade tanterna att de bokat en stuga med bastu, det behövdes efter de sista timmarnas vandring med brohopp och videsnår. Den middag de blev bjudna på i hotellrestaurangen blev en behaglig avslutning på dagen.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMn6stGyv4BTTn2_CS-tYqpSFco-SnN3zQXg3KzlvhhG4gaCcEQ4kIWZ5DvQxQ90iDIAjqvw6JgrT5hxvex37ItiFGxMZ5MuT8uz6wJdZucaWGJOHnUfg53xqy0BlCtPlZqAYX2LrhFLqo/s1600/170818_bj%25C3%25B6rkliden2_12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMn6stGyv4BTTn2_CS-tYqpSFco-SnN3zQXg3KzlvhhG4gaCcEQ4kIWZ5DvQxQ90iDIAjqvw6JgrT5hxvex37ItiFGxMZ5MuT8uz6wJdZucaWGJOHnUfg53xqy0BlCtPlZqAYX2LrhFLqo/s400/170818_bj%25C3%25B6rkliden2_12.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Helvetesgapet</i></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkUGI_SNHqNY4mQHjRFQ85vPuEy1K3nJH8anlFEku6qS6N6R_mN56CqeoJdWRPOjmySLYg6h2l7k1RsD3zZYItNic8mlpkjErcaYtI4rF8z7okGd2F1ISNIWYtn_1NXRIl5gn-cbi3wou5/s1600/170818_bj%25C3%25B6rkliden2_11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkUGI_SNHqNY4mQHjRFQ85vPuEy1K3nJH8anlFEku6qS6N6R_mN56CqeoJdWRPOjmySLYg6h2l7k1RsD3zZYItNic8mlpkjErcaYtI4rF8z7okGd2F1ISNIWYtn_1NXRIl5gn-cbi3wou5/s400/170818_bj%25C3%25B6rkliden2_11.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjY51iLaL7aJBnRbpdoSN-6-uufFtUryAhLIegqha7HmJBTNvjGY-AD5YsmN5TsDgGU1y9eGEeIhXGTJKwN-ZcmFZ00KXaUc1juiU4SbiV7LGvpzMPYOAjQr9PCRdj3uZcLh0xAChV-eXIE/s1600/DSC02769.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjY51iLaL7aJBnRbpdoSN-6-uufFtUryAhLIegqha7HmJBTNvjGY-AD5YsmN5TsDgGU1y9eGEeIhXGTJKwN-ZcmFZ00KXaUc1juiU4SbiV7LGvpzMPYOAjQr9PCRdj3uZcLh0xAChV-eXIE/s400/DSC02769.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
Vad gör man inte för att fira 50 års vänskap?<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjq6qtPJrommjuTiHsEsz1sSRZ7n9AubJcCpg0KsXYlRoFatI3FbKLJCg5YlXEJkayQmhjKWI_IVLn8NsReWQS7vtKJ_q4mI1ZrxXhy-5JkQKL6y9RZ8xC5r_NFDFanzmcU_adlA1ZSyXiZ/s1600/DSC02770.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="265" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjq6qtPJrommjuTiHsEsz1sSRZ7n9AubJcCpg0KsXYlRoFatI3FbKLJCg5YlXEJkayQmhjKWI_IVLn8NsReWQS7vtKJ_q4mI1ZrxXhy-5JkQKL6y9RZ8xC5r_NFDFanzmcU_adlA1ZSyXiZ/s400/DSC02770.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Tack min bästa vän från gymnasiet för de här dagarna i Björkliden</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-75300351633631740252018-04-04T02:27:00.000+02:002018-04-04T02:28:17.378+02:00Väntan är slut <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEil4wBxShCFSVSA1Pxlr-W8sKNDUWPWl-sbV__UAscaTWbxskArh0xb8rseGJ2iQlaNe89pfRCcjTOd3Zude4COsx1EFbe_F1V55Dh0YLxWT88ZUt1qqMdIONloG8wH_OLU-C8O0EDx9uDe/s1600/20170913_154519.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1100" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEil4wBxShCFSVSA1Pxlr-W8sKNDUWPWl-sbV__UAscaTWbxskArh0xb8rseGJ2iQlaNe89pfRCcjTOd3Zude4COsx1EFbe_F1V55Dh0YLxWT88ZUt1qqMdIONloG8wH_OLU-C8O0EDx9uDe/s320/20170913_154519.jpg" width="220" /></a></div>
<br />
<br />
I skuggan nånstans mellan Jerry Williams, Winnie Mandela och Lill-Babs dog min man. Lill-Babs fick 20 min i kvällens Aktuellt som första inslag. Min man fick nästan all min tid sista veckan i mars.<br />
<br />
Döden är inte vacker, den kom inte stillsamt. Den kom inte heller oväntat för jag (och hans barn) bestämde att inte ge honom mer mat eller dryck när han inte längre kunde svälja det han tog in i munnen. Allt kom bara ut igen. Det är svårt att leva någon längre tid utan mat och dryck. Min man klarade det i tre dygn. Det är så vid demenssjukdomar - vi anhöriga ställs inför frågan "ska vi skicka till sjukhus?" (när det t ex inte längre går att behandla en infektion med läkemedel som tillförs via munnen), eller "ska vi fortsätta erbjuda mat och dryck?" (när det är uppenbart att det inte går att tillföra det den vanliga vägen genom munnen). Jag svarade nej på båda frågorna. Min man kunde själv inte förstå frågorna, än mindre ta ställning till dem, han hade för längesedan slutat prata. Han tillfrågades aldrig. Han var också väldigt trött sista veckorna och sista dygnet som han drack något lyckades han med stora insatser från personal och mig dricka kanske några matskedar vätska serverat i teskedsomgångar. Tycker ni det verkar omänskligt att besluta som jag gjorde? Alternativet hade varit att rycka upp honom från en känd miljö, med kända röster och ansikten till en larmande akutmiljö på sjukhus med slangar, provtagning, undersökningar, rörigt runtikring och sannolikt utan någon större vinst i tid. Frisk från den långt gångna demenssjukdomen hade ingen kunnat göra honom.<br />
<br />
Döden kom efter tre dygn i halvdvala. Han fick läkemedel hela denna tid i injektionsform. Det gjorde honom smärtfri (hoppas jag) och utan ångest samt sovande. Andningen var rosslande, men plötsligt, efter ett par dygn, upphörde rosslandet. Sedan blev andningen allt ytligare, stundtals knappt hörbar, alltfler och djupare suckar och liknande andningsljud tills de upphörde helt kl 3.22 natten mot långfredagen.<br />
<br />
Under den här tiden var vi där allihop, jag och hans fyra barn och äldsta barnbarnet. Inte alla samtidigt hela tiden, men ändå många timmar allihop tillsammans. Vi skrattade, pratade, åt, berättade minnen (kommer ni ihåg när pappa...), sjöng, var ledsna, allvarliga, tittade på bilder, spelade musik och väntade.<br />
<br />
Nu har vi väntat färdigt. Livet för oss som är kvar börjar återvända. De yngre har påsklov och åker skidor eller hittar på nåt annat, jag sorterar papper och letar rätt på de viktigaste, de som behövs inför deklaration, begravning, bouppteckning, arvsskifte.Vi funderar över musik, minnesord och mat. Fika - självskrivet på minnesstunden efter en som satte fikat högst på agendan i alla sammanhang.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhf0LKuv-zn2bIdmnGcqQOCQZKaEi_GIQzvqA8sqiTi-GUqYPtzguR92BGaDZF7fffimUrupGx4X5udBhfFzr6eoJqFQBcm6y9L-1g8x26ZaacXpfFl_2aXIxyp7ZvaJ00gS_4vser70Vn2/s1600/20180403_123424.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhf0LKuv-zn2bIdmnGcqQOCQZKaEi_GIQzvqA8sqiTi-GUqYPtzguR92BGaDZF7fffimUrupGx4X5udBhfFzr6eoJqFQBcm6y9L-1g8x26ZaacXpfFl_2aXIxyp7ZvaJ00gS_4vser70Vn2/s400/20180403_123424.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Min man finns inte längre, snart är inte heller hans saker kvar.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
<br />Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-63454495590613130272018-02-05T01:17:00.000+01:002018-02-05T01:17:46.244+01:00Ester Williams, släng dig i väggen!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjICkZlyhPGUm7xsHXan2e-l3NAMy_1aTbvfjv7WxMr10qsGkWSOnDvBdddnOCWqwFwaVLoOT8rsqcCNM1oroLG53ZsijdkAE5fDLywroyCMj1jNfh2tWHoqXtCFrWsDxLf5G8CXxMzURGl/s1600/DSC02358.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><i><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjICkZlyhPGUm7xsHXan2e-l3NAMy_1aTbvfjv7WxMr10qsGkWSOnDvBdddnOCWqwFwaVLoOT8rsqcCNM1oroLG53ZsijdkAE5fDLywroyCMj1jNfh2tWHoqXtCFrWsDxLf5G8CXxMzURGl/s400/DSC02358.JPG" width="400" /></i></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Tänk er en badmössa i de här färgerna</i></td></tr>
</tbody></table>
<br /> - Å så tar vi i liiite mer, liite snabbare och ta ut rörelserna! Glöm inte att andas (inte under vattnet, drunkna inte, nej du behöver inte dyka)!<br />
- Trampa vatten, fortsätt! Trampa! Ta med armarna och trampa med dem också! Situps, benen upp, ska kännas i magen!<br />
- Hantlarna! Freesbeen! Skumplastormen!<br />
- Jenka!<br />
- Magdödaren! Nu gör vi en loop, en till, gör den genom att springa flytande i vattnet, å sträck utåt framåt och sen bakåt, spring loopen framåt och bakåt, sträck ut ordentligt, fortsätt. Ja det ska kännas i magen. Nu kör vi åt sidan, sträck ut åt vänster och sen åt höger. KOM IGEN, fortsätt, än är det inte slut!<br />
- Kom fram till kanten! Ta tag i kanten och spring uppför väggen och ner till botten, igen och igen, spreta med benen åt sidorna, jaaa lite bredare och nu kör vi snabbare fast kortare. Kom Igen! Å sträck ut benen bakåt och pendla upp och ner med dem, större rörelser! Snabbare! Snabbare! Ja håll ut!<br />
-Cykla! Ja med plastormen mellan benen. Ta i! Kom igen, fortare kan ni! Å så cyklar vi baklänges (va, kan du inte lilla vän - står du alldeles still? På´t igen ba´!)<br />
------<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQmu9hj11VvjFZ7_oB7qLLpf7jacQ6KQPWTMYkFybZhyphenhyphenOXG7tV9mz7FE069scm-jud0aVb0T_8nBp5cLZBs_pdbaty3sSyADgiwb_Ve6ObVfHE44vYveR0v2fBLTSp4DvUD9yULYHDT_8q/s1600/DSC02428.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQmu9hj11VvjFZ7_oB7qLLpf7jacQ6KQPWTMYkFybZhyphenhyphenOXG7tV9mz7FE069scm-jud0aVb0T_8nBp5cLZBs_pdbaty3sSyADgiwb_Ve6ObVfHE44vYveR0v2fBLTSp4DvUD9yULYHDT_8q/s400/DSC02428.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Från vår baksida. Rödvinbärsbusken i förgrunden,.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Efter vattengympa nästan varje söndag i fyra terminer funderar jag på att skaffa en sån där snygg badmössa i nåt gummiliknande material, kanske är det plast(?), som smiter åt ordentligt runt huvudet och gärna är översållad med blommor i samma material. Kanske rosa, eller babyblå, med blommor i avvikande färg. Sen skulle jag kunna konkurrera med Ester Williams och bli en graciös undervattensartist tillsammans med de andra damerna i vattengympan. Herrarna lyser ännu så länge med sin frånvaro.<br />
<br />
------<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkmmKA-onhUjXPsi4Y426gvhQmfCnw6YrNsyl4YMKjXys9KejFhJZsD53dADEYdOTWN7UPj0eorJeMNY3a50fYCKP7esUdrBWnyaCEnRvYYexm6tnH8yeQ3XFvtFhhIOunMZ5M-pV0JW5V/s1600/DSC02433.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkmmKA-onhUjXPsi4Y426gvhQmfCnw6YrNsyl4YMKjXys9KejFhJZsD53dADEYdOTWN7UPj0eorJeMNY3a50fYCKP7esUdrBWnyaCEnRvYYexm6tnH8yeQ3XFvtFhhIOunMZ5M-pV0JW5V/s400/DSC02433.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Huset och snön, -20 grader.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br /><br />Vatten fast i frusen form har jag närkontakt med i stort sett varje dag den här vintern. Det snöar, och snöar och snöar och snöar. Sen är det kallt, kallare och ännu kallare. Jag skottar och skottar och skottar mer och ännu mer. Vi fryser lite lätt utomhus och de fyrbenta skuttar på tre ben när vi är ute. Jag funderar varje dag på om det är dags att skotta garagetaket eller inte. Häromdagen bestämde jag mig för att befria äppelträden från lite snö. Det var svårt - jag tog en lång snöraka och fastnade i stort sett omedelbart med den. Lite som med sågen häromåret när jag skulle såga av en gren. Men vackert är det med all snö.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiib4q97TAf3E6z9cnc0RRPXvUugShdsp8uyFh2EoKaYIzjsCI6Fwwnx_NIdStwzyFVfnaXMjn5JvVf7RMc4OYaX9E9JVU-JPsA0QSpUuM8RQ29K5E8LdW7-kLdj4oRFcQUCkZB186Bvn3b/s1600/DSC02430.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiib4q97TAf3E6z9cnc0RRPXvUugShdsp8uyFh2EoKaYIzjsCI6Fwwnx_NIdStwzyFVfnaXMjn5JvVf7RMc4OYaX9E9JVU-JPsA0QSpUuM8RQ29K5E8LdW7-kLdj4oRFcQUCkZB186Bvn3b/s400/DSC02430.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Inbäddad i snö. </i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Undrar ni över cliffhangern? Ja det är inte så mycket att skryta om men som en del har sett i lokalpressen (jag kan numer presentera mig som känd från massmedia) är jag numera uppgraderad till förbundsstyrelseledamot. Vilket förbund? Det får ni räkna ut själva. Det är inte i simhopparförbundet kan jag avslöja. Inte undervattensimmarna eller snöskottarna heller.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVY_SdKqc00q3vFyMbFCjkmd5cgf9vQcRS-y3NHXOYLrfGZMNU31IjV1CD3E0a_viqDzZfr2OUqpO3ElNC3nBopb_b9XGnax_HGggYOFq-Y0aO3VSLX7Tc0-mQM5foVZxgeDM94c4WqTI5/s1600/DSC02437.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVY_SdKqc00q3vFyMbFCjkmd5cgf9vQcRS-y3NHXOYLrfGZMNU31IjV1CD3E0a_viqDzZfr2OUqpO3ElNC3nBopb_b9XGnax_HGggYOFq-Y0aO3VSLX7Tc0-mQM5foVZxgeDM94c4WqTI5/s400/DSC02437.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Snöberget brer ut sig där på toppen vid "vägskälet".</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Lev väl till nästa gång. Det är spridda skurar i den här bloggen numera, ingen vet när jag återkommer nästa gång. Men jag kan ge er en ny cliffhanger - framöver kommer jag att pröva på ännu en ny gren i mitt liv.Återkommer.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh84xthBjbGyI0aTffoot4UpiQrRIOqiX1M44trtv5tsrMyzGwrXUJO9CUoeC0h-9o3Wo2oOX3_Jjbtvq5HnSs07xGpBPRu3qmoyF6zu1_zI5XMC12AkjRSRd0L1ddVpJ9YxazDzSEpUY2s/s1600/20180202_003214.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1326" data-original-width="1206" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh84xthBjbGyI0aTffoot4UpiQrRIOqiX1M44trtv5tsrMyzGwrXUJO9CUoeC0h-9o3Wo2oOX3_Jjbtvq5HnSs07xGpBPRu3qmoyF6zu1_zI5XMC12AkjRSRd0L1ddVpJ9YxazDzSEpUY2s/s320/20180202_003214.jpg" width="291" /></a></div>
<br />Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-86036562281709138532017-10-14T02:30:00.000+02:002017-10-14T02:30:21.554+02:00Livet på en pinne...<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWmgXAAfALEdcynnQh8NRjhOirRCzHirZKTQxrZ5S_paLKxEw2V-DOlPip-KuqxgoQ6ex0LesmMOMJ8ROP5huXp4Uv92r3Z9yM7lnvPgE0YWed7f7bQ9wMBviOFP4TgscSvpnnkUtmYxTe/s1600/DSC02244.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWmgXAAfALEdcynnQh8NRjhOirRCzHirZKTQxrZ5S_paLKxEw2V-DOlPip-KuqxgoQ6ex0LesmMOMJ8ROP5huXp4Uv92r3Z9yM7lnvPgE0YWed7f7bQ9wMBviOFP4TgscSvpnnkUtmYxTe/s400/DSC02244.JPG" width="400" /></a></div>
....eller kanske snarare på en gren med en massa kvistar och pinnar som sticker ut här och där, löv som är i varierande grad av förfall, blommor som är överblommade och för längesen har gått över i frön eller frukt som också börjar sjunga på sista versen. Men så nästa år börjar allt om igen, så än finns det hopp.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Det har ju gått ett antal år sedan den här surtanten föddes, närmare bestämt 65. På den tiden har det hänt en hel del, bra, lärorikt, kul, roligt, intressant, irriterande, uppseendeväckande, trist, tråkigt rentav sorgligt, ännu mer sorgligt och ja så där håller det på. Tiden och allt som hänt har förhoppningsvis gjort att jag blivit tryggare, stadigare förankrad som ett träd stadigt i jorden med alla rötter. Även om jag är mer flyttbar än ett träd, fast rötter har jag ju. De har jag letat efter (och hittat en del av) de senaste somrarna med kussen. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vad jag menar är att det finns så mycket olika i livet, att allt är inte svart eller vitt, rätt eller fel, ja eller nej, att det finns många grenar och pinnar man kan kravla sig ut på och sitta kvar ett tag, ibland falla handlöst till marken och ibland bli kvar längre än man trodde. Ibland kanske det t o m är själva grenen som är jag, så sitter jag kvar, fast förankrad i trädet tills en snötung vinter bryter mig loss, men jag kanske inte ger mig ändå utan envist hänger kvar.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Oj vad klurigt det här blev. Egentligen tänkte jag på det här med sjukdom och elände, att vara gift med en partner som är mycket sjuk som min man. Han har inte cancer eller hjärtsvikt, inte diabetes eller ALS, inte en hjärntumör och inte en svår lungsjukdom. Men han kan inte gå, inte stå, inte vända sig själv, inte äta själv, inte sköta om sig själv, inte be om hjälp, knappt prata, inte ge uttryck för vad han vill, känner, upplever annat än med ljud som är svåra att förstå. Han har en demenssjukdom som lett till alla dessa svårigheter. Det han fortfarande kan är att le lite åt tokiga skämt som jag kommer med, att hejdlöst gråta åt viss musik och att sjunga enstaka ord till något han verkligen känner igen. För mig är det numera svårt att hitta min man - den man jag en gång gifte mig med och som jag skaffade barn med - bakom det som sjukdomen gjort honom till. Jag försöker, jag försöker varje gång jag besöker honom. Men det är inte lätt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilGYPnJI1NyHScCaEPjnZp_HAoNPv4NhCBb0DCfbXMVZpjEISr90np8W6zcp-rkGwfqyk4f57Nkyw-nYQiEkekv-YhzGrwI21lfRWncKXTtsojj_klS91Ed-IFXcdZ_tH4L8J-D5wD0ALY/s1600/20171014_003954.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="911" data-original-width="1600" height="227" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilGYPnJI1NyHScCaEPjnZp_HAoNPv4NhCBb0DCfbXMVZpjEISr90np8W6zcp-rkGwfqyk4f57Nkyw-nYQiEkekv-YhzGrwI21lfRWncKXTtsojj_klS91Ed-IFXcdZ_tH4L8J-D5wD0ALY/s400/20171014_003954.jpg" width="400" /></a></div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Med tiden har jag skaffat mig nya rutiner, rutiner som bara är mina, inte min mans. Han ingår visserligen i rutinerna men där ingår också nya vänner som han inte vet något om för han kan inte ta till sig när jag berättar om vad jag gör, vilka jag träffar. Åtminstone är det så jag uppfattar det. Jag har efter ett antal år som anhörig i den här situationen insett (numera inte bara med förståndet) att min man blir inte friskare, han blir bara sjukare och förstår allt mindre , kommunicerar allt mindre, ger allt mindre kontakt trots att han är vaken. Jag har bara ett liv och det tänker jag leva. Vår gemensamma historia finns ändå alltid där, även om jag skapar en egen ny nu.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag har också fått en annan ny utmaning här i livet, möjligen är jag på väg ut på för djupt vatten och kanske berättar jag mer om det längre fram (ha, där fick ni en cliffhanger.....).<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaCyMUZEBsTLIMqvtiMzx8FgAQZDpWujzDNRsS0u_pzpB7LhRnd55AhppLG6UUmwnPMOrRu8LNRtrTDTRFf0CAgZatCp5jW4ExgpYeiahxIbUFtbKq4W9wFspbH_EKBeuG6abpMTLN2-kA/s1600/20171013_232424.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="933" data-original-width="1600" height="231" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaCyMUZEBsTLIMqvtiMzx8FgAQZDpWujzDNRsS0u_pzpB7LhRnd55AhppLG6UUmwnPMOrRu8LNRtrTDTRFf0CAgZatCp5jW4ExgpYeiahxIbUFtbKq4W9wFspbH_EKBeuG6abpMTLN2-kA/s400/20171013_232424.jpg" width="400" /></a></div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
</div>
Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-40385171949983058412017-09-04T00:46:00.000+02:002017-09-04T00:46:41.279+02:00Sommaren var kort, inget regna´ bort, men nu är den slut, solen skiner idag.Long time no see, så skulle det här inlägget faktiskt kunna börja och det gör det också. Längesen sist, inget att skylla på förutom att tiden inte räcker till. Så här kommer en exposé över de senaste fem månaderna. Eller inte. Det blir snarare några axplock. Ni slipper min fördjupade betraktelse med tillhörande bilder över kyrkogården i Södertälje sista maj, mitt skryt med tillhörande videoklipp över min numera vuxna dotters bejublade sångframträdande i kommunala musikskolan i en av Stockholms förorter 1 juni, miljoner bilder på pudlingarna och allt de inte har gjort, en inblick i trädgårdens förfall och en del annat. Den här gången ska jag heller inte fastna i det förgångna eller i äldrevårdens mysterier och sjukdomar och elände. Det finns kvar, min man är lika sjuk, men för stunden fokuserar jag på det övriga livet.<br />
<br />
Här är iallafall rubrikerna för detta inlägg:<br />
- Torpgärdan<br />
- Norra Sverige och Finland<br />
- Götaland<br />
- Storforsen<br />
- Dusseldorf<br />
<br />
Ni ser - jag har i stort sett täckt in hela Norden och halva kontinenten (om man bortser från småländerna Danmark, Norge och Island samt länderna kring Medelhavet och några till) när det här inlägget är klart.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj27XFKLxRR2QhGjtTkjCrm27WcwkmxjQdHmoE4FflCF__8lljazQueXMc5Hmjfnlq8wiROoA6vQWjNtU_wrHYf4Vm24pnTbK7EJgdZJJPzY3er-hfPZFmKYkTvY82zQWpI_8JDlkKoUXwN/s1600/DSC02019.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="363" data-original-width="1600" height="90" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj27XFKLxRR2QhGjtTkjCrm27WcwkmxjQdHmoE4FflCF__8lljazQueXMc5Hmjfnlq8wiROoA6vQWjNtU_wrHYf4Vm24pnTbK7EJgdZJJPzY3er-hfPZFmKYkTvY82zQWpI_8JDlkKoUXwN/s400/DSC02019.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<br />
<b>Torpgärdan</b><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhTtayddYnFBkVejJZwuA51Fm9STakUtaaA9kynvRt2nexfRhFbrUTWcPxOjPb5xvOrtlDM7NUb3rEIwQSCzwkbIw2q4uDKP12VLbFp3i-OXvYVeAgw-JEBiCIZOq-79V3aDVRVSqGhvwX/s1600/DSC01997.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="265" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhTtayddYnFBkVejJZwuA51Fm9STakUtaaA9kynvRt2nexfRhFbrUTWcPxOjPb5xvOrtlDM7NUb3rEIwQSCzwkbIw2q4uDKP12VLbFp3i-OXvYVeAgw-JEBiCIZOq-79V3aDVRVSqGhvwX/s400/DSC01997.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Nu har blommorna blivit äpplen.</i></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhO0-ANhRQr98WQYNvbYbIfT8S3EHwWPXDh3zdxAe3j-9NoWqmVXRY-vYkwYTngGX4Vsmp4ZN1yep6UgVERZZ99l0nW-jcnPiCVsm5Ai2OGA1ciroSdUeSDyuyVBIt09r9RYpfUAYuoqhrH/s1600/20170802_153637_001.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhO0-ANhRQr98WQYNvbYbIfT8S3EHwWPXDh3zdxAe3j-9NoWqmVXRY-vYkwYTngGX4Vsmp4ZN1yep6UgVERZZ99l0nW-jcnPiCVsm5Ai2OGA1ciroSdUeSDyuyVBIt09r9RYpfUAYuoqhrH/s320/20170802_153637_001.jpg" width="180" /></a>Det är där dvs här jag bor. Här har trädgården fått sig en uppiffning i sommar. Vi pratar tyngre grejer såsom husfotplattor. Vänlig bekant visade sin styrka och och tillsammans med mina egna superkrafter lyfte vi alla plattor och rensade bort all kvickrot, detta trädgårdens otyg men pudlingarnas favoritogräs. Nu är det snyggt och prydligt närmast huset. Äppelträden väntar nu på en insats med sågen, de dignar av små äpplen och det är ett evinnerligt kryssande när man ska in med bilen, mellan äppelkarten alltså. De som tynger ner äppelgrenarna. Och äppelgrenarna är alldeles för många de med.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_YLOsm0aZDmlu0CKfisPXjqeCDwSiWMWekbRFRWQdcyCZNLLNkXplsV-VilorFM_HpLRmtZVw5XHKExg-NknjUks6n9SroKZ5UIenXgXxNau0cGWYGwbAYzqXhNeov8od2upvThTyKaHX/s1600/DSC02007.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_YLOsm0aZDmlu0CKfisPXjqeCDwSiWMWekbRFRWQdcyCZNLLNkXplsV-VilorFM_HpLRmtZVw5XHKExg-NknjUks6n9SroKZ5UIenXgXxNau0cGWYGwbAYzqXhNeov8od2upvThTyKaHX/s400/DSC02007.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Äppelträden och häggen blommade samtidigt i juni.</i></td></tr>
</tbody></table>
För övrigt har några stackars växter blommat även denna sommar. Det är konstigt att något fortfarande lever egentligen med tanke på hur snål jag varit med gödsel de senaste 20 åren.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVZSE17synG1QQKUJG0inGOCXMMQaq9Kr589HrVnr8tq2NarKlptelfJ2hE2JPsrSAQ0jks8RKvVe1DQKSWf8RS_yDicz0VK_klCjb4HUaCNzfrB1gyl8c9b8YCA1sk-yO6NqJ1vKgZ_g2/s1600/DSC02200.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVZSE17synG1QQKUJG0inGOCXMMQaq9Kr589HrVnr8tq2NarKlptelfJ2hE2JPsrSAQ0jks8RKvVe1DQKSWf8RS_yDicz0VK_klCjb4HUaCNzfrB1gyl8c9b8YCA1sk-yO6NqJ1vKgZ_g2/s400/DSC02200.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Allium</i></td></tr>
</tbody></table>
<b>Norra Sverige och Finland</b><br />
Vänlig bekant lyfter inte bara husfotplattor utan äger även husbil. Så nu har jag gjort debut som co-driver i husbilsbranschen unde en resa på våra nordliga breddgrader. Det finns mycket att se här uppe i norr. Vet ni t ex att på andra sidan Bottenviken har Finland rena Rivieran med långa sandstränder och jättestora campingplatser som väl kan mäta sig med de jag sett tidigare i södra Europa. Och Pite Havsbad - släng dig i väggen!<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqtt8ULHLrWwN16qJXUG_v-Tue9iB70RH355VNXsNDWSZaddJtHICfB7hhAZEwYSssEy-o0hYfMWI8oKSHWrYIU3EyKt2q_dRlpF4WqvMUEI7KPbK5n6t6xolgbMFjHcWItQJuSA2_k5fK/s1600/DSC02021.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqtt8ULHLrWwN16qJXUG_v-Tue9iB70RH355VNXsNDWSZaddJtHICfB7hhAZEwYSssEy-o0hYfMWI8oKSHWrYIU3EyKt2q_dRlpF4WqvMUEI7KPbK5n6t6xolgbMFjHcWItQJuSA2_k5fK/s400/DSC02021.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Kalajoki, Finland</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9zwC92sl26SD_9N50-othLqG6EgeNPwKtE6-Fo01RsURc9N_7rNQnaeP24ud6il0nr1qtuNKifnw8KI-zbjR2OSSu8iab9vuwAYa0pGoFRMOxoiWGPOiYBdjx2brIZmojCymSoBgUGQj6/s1600/DSC02050+%25282%2529.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9zwC92sl26SD_9N50-othLqG6EgeNPwKtE6-Fo01RsURc9N_7rNQnaeP24ud6il0nr1qtuNKifnw8KI-zbjR2OSSu8iab9vuwAYa0pGoFRMOxoiWGPOiYBdjx2brIZmojCymSoBgUGQj6/s400/DSC02050+%25282%2529.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Kukkolaforsen i Tornedalen</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<b>Götaland</b><br />
Tänk vad långt man kan hinna i vårt avlånga land på bara en dag om man anstränger sig lite grann! Det gjorde jag till det yttersta när jag steg upp en morgon i somras kl 3.45 för att äta lite frukost och sedan transporteras med bil till Kallax, storflygplatsen i Luleå. Därifrån gick den s k Fakiren kl 6.05 och efter ett snabbt byte på Arlanda och en stund till i det blå befann jag mig plötsligt på Landvetter utanför Göteborg kl 9. Det ni! Där väntade kära kussen med Toyotan, nu vit variant mot tidigare svart. Efter lite kringelikrokar i Mölnlycke ställde vi kosan söderut längs E6an och nådde såsmåningom Helsingborg. Lunch där på Hamnkrogen men sen blev vi plötsligt trötta och bestämde oss för att inte leta efter vår mormors hus som inte längre finns. Istället tryckte vi, eller snarare kussen, pedalen i botten och snart hade vi kommit fram till Sveriges sydligaste plats - Smygehuk.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnNnYNKquWito6rAfxZ9PqYtuxSiQWqC-EsroB7gQ3VbUcDWPORRjCKahB19DaFbHoyNnc3oALhKAzYNTvAjtDOmvEZuGiAAfnjphG4ask5LS8B-79OiajbzTwDrIXGfGoQEDPlehmgKbO/s1600/DSC02066.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnNnYNKquWito6rAfxZ9PqYtuxSiQWqC-EsroB7gQ3VbUcDWPORRjCKahB19DaFbHoyNnc3oALhKAzYNTvAjtDOmvEZuGiAAfnjphG4ask5LS8B-79OiajbzTwDrIXGfGoQEDPlehmgKbO/s400/DSC02066.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Från Smygehuk ser man långt. Den skarpsynte kan se tre båtar. Minst.</i></td></tr>
</tbody></table>
I Smygehuk blev kussen väldigt trött och jag anförtroddes ratten. Vi snirklade runt i Ystad och efter viss felkörning som inte berodde på mig kom vi till Ale stenar. En verkligt magisk plats som jag gärna skulle besöka en tidig morgon eller sen kväll under lågsäsong för att få uppleva ett annat lugn och utan folk.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnk1_rO206H8uRSWNCmJ22_470uM1hu7sJi1sKJF908arhyZ5d3JfcDj_ua2z3lYcohJg35yBTqLdsCZPnwfMXx5oxnTM_7N2vQs9AM20bWrmtlPUwbIOYclEeznlmdrn7d6BxytOJxpE6/s1600/DSC02088.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnk1_rO206H8uRSWNCmJ22_470uM1hu7sJi1sKJF908arhyZ5d3JfcDj_ua2z3lYcohJg35yBTqLdsCZPnwfMXx5oxnTM_7N2vQs9AM20bWrmtlPUwbIOYclEeznlmdrn7d6BxytOJxpE6/s400/DSC02088.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Kronovalls vinslott</i></td></tr>
</tbody></table>
Boden-Kallax-Arlanda-Landvetter-Helsingborg-Smygehuk-Ale stenar, allt på en dag, vårt natthärbärge blev i Kronovalls Vinslott nånstans på Österlen. Vi bodde i annexet och hoppade över vinet.<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinen2oGaqOIX8pBmmfTUvxhKtbWq2JcQxL9cy8wms2mBkTycuLNbcBTWVOJLQzGOWmkT60e-0Z_6SAACYF06avQsqg0_s_1AJ0oiyNWOVAwq3-s8Q36er2pMKAMMnvfQhWenXsuqjJfj_1/s1600/DSC02077+%25282%2529.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinen2oGaqOIX8pBmmfTUvxhKtbWq2JcQxL9cy8wms2mBkTycuLNbcBTWVOJLQzGOWmkT60e-0Z_6SAACYF06avQsqg0_s_1AJ0oiyNWOVAwq3-s8Q36er2pMKAMMnvfQhWenXsuqjJfj_1/s400/DSC02077+%25282%2529.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Ale stenar</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Dag två på denna Götalandstripp tog oss ut på Österlen igen, och via Kivik tog vi oss sedan upp i de småländska skogarna för att hälsa på kussens bror (tillika min kusin) och hans fru. De hade ett mysigt litet ställe på gränsen mot Blekinge. Där blev vi kvar en natt och sedan ställde vi kompassen mot norr igen och vårt huvudresemål - Västervik.<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOD5gBccDHCqd16k9tC8rseFazyPv4PxYh_FfycGmDGzSIZALJ1TrLn_EOxCFvGkNAwUhzkXPCnAN1siHfl-Sw4fSNA_kM1CLPz6YhIxZ7F0UfKYVdo28J-OtTqRjeXiZKE0_QePGradGX/s1600/DSC02119.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOD5gBccDHCqd16k9tC8rseFazyPv4PxYh_FfycGmDGzSIZALJ1TrLn_EOxCFvGkNAwUhzkXPCnAN1siHfl-Sw4fSNA_kM1CLPz6YhIxZ7F0UfKYVdo28J-OtTqRjeXiZKE0_QePGradGX/s400/DSC02119.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Ryd, Småland</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTMTT37W6AMqIB3lJBWDby4IILSPflD2CUxyoJeTnGySqftSmigRzUK1njYZn3lMi2p8LZtfdrR7Q_LyhE7nlL5VBrhrhI8It23S8VCjFrec9FdNEn9qAh_dqSEJBONUcH86LzDR9w1Ovd/s1600/DSC02112.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTMTT37W6AMqIB3lJBWDby4IILSPflD2CUxyoJeTnGySqftSmigRzUK1njYZn3lMi2p8LZtfdrR7Q_LyhE7nlL5VBrhrhI8It23S8VCjFrec9FdNEn9qAh_dqSEJBONUcH86LzDR9w1Ovd/s400/DSC02112.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
Våra mammor tillbringade några sommarlov på 1930-talet hos sina morföräldrar i Västervik. Målet för vår resa nu var att hitta sommarhuset Medero som de besökte de där somrarna. Vi hade ganska diffusa begrepp om var det låg. Kussen hade varit utanför nån gång för 40 år sen men var den gången mest inställd på att få låna bilen hon körde och hade synnerligen dimmiga minnesbilder av huset och var det låg. En kusin till våra mammor hade skickat en beskrivning men den var inte heller helt klar, och det blev inte bättre av att försöka få en guidning per telefon. "Det ligger på vägen ut mot Gränsö, har en järngrind, gräsmatta ner mot sjön och vi såg det från segelbåten för många år sen", enligt släktingen. "Det ligger andra hus runtomkring, som ett villaområde" enligt kussen. Som vi letade! Den där vägen mot Gränsö körde vi säkert tio gånger och så runt i alla villaområden i närheten, stannade på ett antal platser, frågade folk, ringde till och med på i ett hus två gånger. Vi var helt säkra på att det var det huset, men nej. Däremot fick vi där den avgörande beskrivningen av en som verkligen visste var det låg. Vi hade stått utanför den platsen minst två gånger... De nuvarande husägarna var vänliga och lät oss komma in i trädgården och se huset från havet och berättade det de visste. Intressant!<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdVCZjpaAn8nuCBe_aAaVcp-hX43Y9eEI5z7v5ZrBpPAl6Q-8VNcbPOQVxjn3n9L_Zr9GY74L1dg4bJ8LrPDR5hiIUJqopsCY8odtgIwkb0itmWShspD9_5VL652yMdyU47tVJx9fFh6xn/s1600/DSC02156.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdVCZjpaAn8nuCBe_aAaVcp-hX43Y9eEI5z7v5ZrBpPAl6Q-8VNcbPOQVxjn3n9L_Zr9GY74L1dg4bJ8LrPDR5hiIUJqopsCY8odtgIwkb0itmWShspD9_5VL652yMdyU47tVJx9fFh6xn/s400/DSC02156.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Villa Medero</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Betydligt enklare än att hitta Villa Medero var det att hitta vår mormors förldrars familjegrav i Västervik. Där hade vi fått en glasklar beskrivning av den äldre släktingen.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5ybGVuj-sM-p3GDVq5cawNp1g71T-O-h8xFBBCu4SWBc9vNKxvqE8cZ1SPa6kPekYOkC2d5KQkFXk2wKa4N4awGXEdhOZrrr0axSsLNZwe4J27Y7c0Sg7X0hDjrtmvOhc_h6njaSAgclE/s1600/DSC02127.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5ybGVuj-sM-p3GDVq5cawNp1g71T-O-h8xFBBCu4SWBc9vNKxvqE8cZ1SPa6kPekYOkC2d5KQkFXk2wKa4N4awGXEdhOZrrr0axSsLNZwe4J27Y7c0Sg7X0hDjrtmvOhc_h6njaSAgclE/s400/DSC02127.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiA6JctDarJwcMBEurSBlaJCfPYdySzIQYHkoxb0OVfLtmU-QF_WtoWsk1Zb8uUkYz1UDTFKM9YZpgcjg5bnd0DvyODlLxq6YQCuzmFl8W2wopfimGRe4TS3af5IT-1ZTEZbHz-jWipwFd4/s1600/DSC02178.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiA6JctDarJwcMBEurSBlaJCfPYdySzIQYHkoxb0OVfLtmU-QF_WtoWsk1Zb8uUkYz1UDTFKM9YZpgcjg5bnd0DvyODlLxq6YQCuzmFl8W2wopfimGRe4TS3af5IT-1ZTEZbHz-jWipwFd4/s400/DSC02178.JPG" width="400" /></a></div>
<span style="text-align: center;">Efter att vi efter allt letande nått målet för resan drog vi iväg tvärs över landet tillbaka till Göteborg där jag stannade ett par dygn hos kusinen . Vi hann med en tur upp mot Dalsland och ett fika vid Vänern i dånande blåst som låg på från Vänerflaket (eller vad det kan heta) som värsta havsorkanen.</span><span style="text-align: center;"> Fast vi satt inomhus när vi fikade.</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHpEIZM_UeGkR7ewsmDEXjeaN2ONPkat4_9OBNNjAExrTZ-FdFdB2UMyDHuN3RkyRwWg_pDoH_U4pUWVkygi-ien96Eyvlj5gSXCmcanNPS3xmLkHo7ytwKfbr_AsmBQ9lNyuzbnIpzzOT/s1600/DSC02217.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><i><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHpEIZM_UeGkR7ewsmDEXjeaN2ONPkat4_9OBNNjAExrTZ-FdFdB2UMyDHuN3RkyRwWg_pDoH_U4pUWVkygi-ien96Eyvlj5gSXCmcanNPS3xmLkHo7ytwKfbr_AsmBQ9lNyuzbnIpzzOT/s400/DSC02217.JPG" width="400" /></i></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Storforsen skapar dimma</i></td></tr>
</tbody></table>
<b>Storforsen</b><br />
Husbilar kan användas till mycket. Även hundar kan färdas i dem, om de har säkerhetsbälten. Så väl bältade fick de följa med på en tur med övernattning vid Storforsen, Europas största obundna vattenfall med en fallhöjd på 80 m. Det blev en härlig tur upp genom skogen och på välspångade stigar, över klippor och vid jättegrytorna och med forsen dånande invid oss.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwccLnXGr1cnYDKzAEsIXSfLzEZoLIATe9Zczj8RNF5nhq0beR5QuIyHDbbsZpo4MlYxqs2ES3iOypFhY9JFcW-F2n8_RFVOmcaA2EZCNci_Ddvyr69d6-Em3PtNklxi4Xro0AJBY7LiVt/s1600/DSC02220.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwccLnXGr1cnYDKzAEsIXSfLzEZoLIATe9Zczj8RNF5nhq0beR5QuIyHDbbsZpo4MlYxqs2ES3iOypFhY9JFcW-F2n8_RFVOmcaA2EZCNci_Ddvyr69d6-Em3PtNklxi4Xro0AJBY7LiVt/s400/DSC02220.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Storforsen</i></td></tr>
</tbody></table>
<br /><br />
<b>Dusseldorf</b><br />
<b><br /></b>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitZDBvMKL_jyroEgmvaUdfc67eODb6ZnfXnIK5UmyFvTF7u9bGTkYB09adGFBOUjOX2qbHlSpK0bEiENawQ8IzsRtpchIlylcScCqoSNN5BRa6dmej7CCd4xmrmwsxTko0itpEugNsjlHN/s1600/20170829_110738+1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitZDBvMKL_jyroEgmvaUdfc67eODb6ZnfXnIK5UmyFvTF7u9bGTkYB09adGFBOUjOX2qbHlSpK0bEiENawQ8IzsRtpchIlylcScCqoSNN5BRa6dmej7CCd4xmrmwsxTko0itpEugNsjlHN/s400/20170829_110738+1.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Här fanns allt, från minsta lilla hopfällbara, uppblåsbara minicamping-<br />vagn, till värsta breda, långa, totalutrustade husbil.</i></td></tr>
</tbody></table>
På dryga två dygn hinner man också mycket. Och husbilar finns även i Dusseldorf på en av världens största mässanläggningar. Jag och min vänlige bekant med husbil lämnade husbilen men for med vältajmat flyg till Dusseldorf nu nyligen. Även denna gång start med Fakiren från Kallax kl 6.05, den här gången landade vi i Dusseldorf fyra och en halv timme senare efter byte på Arlanda. Vilken härlig stad! Dit åker jag gärna igen. Dessutom bjöd den på kanonväder, nästan väl så varmt med över 30 grader fram på eftermiddagen. Kul med husbilsmässan och mysigt att äta middag utomhus vid Rhen på kvällen, se flodpråmarna passera i maklig takt och solen gå ner i väst.<br />
<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjff_kgnl8QjXOOUIQc7966D4XDzdH1u_7aGrbZxg89tvW-d7RiiVrXhy4syh_lpF5jEcuQBOwELRoE4vOpBfKma24Vb6fXojS2IPWuPrT7KphSCrPqAvt9lkZOZebRJPqF_dVa3sz0nnmm/s1600/20170829_204738.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjff_kgnl8QjXOOUIQc7966D4XDzdH1u_7aGrbZxg89tvW-d7RiiVrXhy4syh_lpF5jEcuQBOwELRoE4vOpBfKma24Vb6fXojS2IPWuPrT7KphSCrPqAvt9lkZOZebRJPqF_dVa3sz0nnmm/s400/20170829_204738.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>En av broarna över Rhen</i></td></tr>
</tbody></table>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7WRXu5MwqWjciOAEkI30V4crwhcz6eftnlAmuQQXg5gNVrozZvaMjJMMEdH-VQyODEXxt9WQfcPt6jiSKXRD5aPqgDR24__SE8FTj8qbOuQMoKHlY9h-daIt5j59rEwXWHVqu3Ac3f2ym/s1600/20170829_212921.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7WRXu5MwqWjciOAEkI30V4crwhcz6eftnlAmuQQXg5gNVrozZvaMjJMMEdH-VQyODEXxt9WQfcPt6jiSKXRD5aPqgDR24__SE8FTj8qbOuQMoKHlY9h-daIt5j59rEwXWHVqu3Ac3f2ym/s400/20170829_212921.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Nästan fullmåne över TV-tornet till vänster, bropelaren i mitten,<br />den andra av de två broarna vi såg från vår middagsplats vid Rhen.</i></td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVb_KOaNJQSEV-8SbAoC5SLyxpjpa9NNU92P8oeM45ycLN0WNLvzwXDDvCjv1u3o4QaV29FZEI1294O7ToKw11-kX_CMZQPuA20XQtT-Puhu-xooQIRlt_3XduDWiBJkkMlgM-JrTm58KD/s1600/20170828_200826.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVb_KOaNJQSEV-8SbAoC5SLyxpjpa9NNU92P8oeM45ycLN0WNLvzwXDDvCjv1u3o4QaV29FZEI1294O7ToKw11-kX_CMZQPuA20XQtT-Puhu-xooQIRlt_3XduDWiBJkkMlgM-JrTm58KD/s400/20170828_200826.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Bloggerskan</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-70036806180872892017-04-02T02:22:00.000+02:002017-04-02T02:22:13.822+02:00Timbalkost<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Timbalkost - vilket konstigt namn. Det var i alla fall nytt för mig till häromdagen. Det är finfördelad mat till personer som har svårt att svälja, för att underlätta processen. Och den moderna timbalkosten är i princip samma mat som den som står på matsedeln för dem som äter vanlig kost. Den är bara processad på ett annat sätt. Dessutom upplagd på ett tilltalande sätt på tallriken. Min man fick häromdagen potatismos, köttfärsbiff i finfördelad konsistens men formad som en biff, och broccoli också i timbalkonsistens men rätt färg, äggformad och typisk broccolidoft. Således tilltalande utseende, doft och uppläggning samt betydligt enklare att svälja. </div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQSEY0-n5lKiEbmDaKushuKV_gjyApQFC4_op3Bfyw6Rpo243aeQF_53T6Q3opVNwHMzvcUTYLMajZDIK5-kklvI6duItdPGPj1kls6WAsylWPyStr0BvKIITHYSN7lqV4jWEY0S9P6PAg/s1600/20160921_012435-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="216" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQSEY0-n5lKiEbmDaKushuKV_gjyApQFC4_op3Bfyw6Rpo243aeQF_53T6Q3opVNwHMzvcUTYLMajZDIK5-kklvI6duItdPGPj1kls6WAsylWPyStr0BvKIITHYSN7lqV4jWEY0S9P6PAg/s400/20160921_012435-1.jpg" width="400" /></a></div>
<div>
<br /></div>
Det här är jag och min man. Fotot är taget med självutlösare (jag har alltid gillat det sättet att fotografera, att gillra upp kameran på något lämpligt, ställa in bilden och reglagen - det här var före digitalkamerans tid- slå på timern på 10 sekunder och sen kasta sig tillbaka till sin plats och se ut som om man varit där hela tiden tills kameran klickar in bilden) under en cykeltur längs Fyrisån i Uppsala troligen 1992.<br />
<br />
Det här fotot tog jag alltså för 25 år sedan. Tiden har gått, mycket har hänt. Vi fick barn, köpte hus, gifte oss, skaffade hund - och då ungefär, med hunden, började jag märka att det var något som inte stämde i vår familj. Med tiden förstod jag att min man var sjuk, ingen vanlig sjukdom utan en sjukdom som förändrar personligheten, påverkar minnet, förmågan att tänka, att förstå, att planera sin vardag och skalar bort mer och mer av den person man känner. Samtidigt som allt detta mentala hände blev min man också allt stelare, fick svårare att gå och började ramla omkull, tappa saker till synes utan anledning.<br />
<br />
Min man med sina vackra ögon och fina röst har nu nästan helt slutat tala, bara enstaka ja och nej kommer fram, Han som alltid haft en dålig historia att berätta, han kan knappt tala. Han som sjungit i kör sen tonåren sjunger inte längre. Han som haft ett akademiskt yrke och som kunde allt när vi spelade TP i nyårsgänget, har sen länge svårt att förstå. Han som älskat att fika och alltid uppskattat en kaffestund, han har slutat dricka kaffe. Han som haft en skalad nödapelsin i ryggsäcken vid skidåkning har nu svårt att tugga och svälja sådant och har börjat med timbalkost. Han som ensam hanterat segelbåten och nästan tagit flygcertifikat blir nu flyttad från säng till rullstol med hjälp av taklift och två personal.<br />
<br />
Jag saknar min friske, glade, visslande, sjungande, omtänksamme, allmänbildade man.<br />
<br />
Som ni förstår har det gått några år mellan att jag märkte att något var fel till där vi är nu. Under de åren har vi både hunnit resa inom landet och utomlands, firat nyårsaftnar och träffat släkt, vänner och bekanta. Men under tiden har min man försämrats mer och mer, sakta men säkert har det bara gått åt ett håll. Utför.<br />
<br />
Det är svårt att förklara vad jag känner och hur det är att vara anhörig. Vi som är anhöriga är också olika och har olika sätt att hantera svårigheter. Det som är rätt för den ene är fel för den andre. Jag hoppas att jag under de här åren har blivit mer tolerant mot dem som handskas med svårigheterna på ett annat sätt än vad jag gör. Jag har läst mycket, böcker, bloggar, faktasidor på internet osv. Jag har skrivit en del för skrivbordslådan, en del i bloggen. Jag fick från början, innan någon egentligen visste vad det handlade om, mycket stöd från särskilt ett par arbetskamrater som orkade lyssna till mina utläggningar och kom med kloka synpunkter. Det här har varit mitt sätt att klara av att leva med en demenssjuk make, att fatta alla beslut - stora såväl som små - själv fastän vi varit två, att numera leva ensam med hundarna sedan min man flyttat till ett särskilt boende och tonåringen blivit vuxen och flyttat hemifrån för att stå på egna ben.<br />
<br />
Jag skriver det här, och andra inlägg tidigare, för att jag gillar att skriva. Det är också ett sätt att hantera mina egna tankar, bringa en smula ordning i tillvaron, skriva av sig helt enkelt. Jag behöver inte medlidande eller käcka tillrop. Nej det jag behöver är att andra förstår eller kanske snarare ges en chans att förstå vilka svåra sjukdomar alla demenssjukdomar är. Ja, demenssjukdomar, det finns så många. Alzheimer har de flesta hört talas om, kanske även vaskulär (eller kärl-) demens. Sen har vi LBD, frontallobsdemens, demens vid Parkinsons sjukdom och en lång rad andra, bortåt hundratalet. Demenssjukdomarna är olika, ger olika symtom men är ändå lika. Ju sjukare personen blir, desto svårare att skilja de olika sjukdomarna åt. Den ena demenssjuke är inte heller den andra lik. Var och en har ju i alla fall i början och en bra bit in i sjukdomen sin egen personlighet, innan sjukdomen tar över alltmer. Det finns ingen bot för demens och alla demenssjukdomar leder till döden i en långsam, utdragen process som kan pågå i flera år.Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-6260078770713500352017-03-26T04:38:00.000+02:002017-03-26T04:39:32.038+02:00Den ofrivilliga hemmapolisen. Eller: Varför kan inte folk göra rätt, helt enkelt? Ta till exempel det här med <i>hundar</i>. Det finns en massa regler att hålla sig till, eller om man så vill förhållningssätt som underlättar (eller gör att man undviker) kontakten med hunden, andra hundar, andra hundars ägare och förare. Det kan även gälla katter och fåglar. Ja t o m ibland igelkottar och säkert finns det en lång rad andra möjliga intressenter. Nu tänkte jag inte så mycket på hur just jag uppfostrar och tränar mina hundar, eller för den delen deras egna åsikter om det. Det ventileras i hundbloggen Matten och Nelsson när andan faller på.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBtLJmdgvaYohz9KLZszeKxX5TwNZMCUcWAiw2qNS73qtkf4nKq8s4bakarABY2CSmrYm2xIdnblUrao1o9zkiajKyn9O204z8CcGYYCOJ0FnFl-6y0FThWDfNuHU6Bt5xUtO9GtkZL5Oo/s1600/DSC01299.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBtLJmdgvaYohz9KLZszeKxX5TwNZMCUcWAiw2qNS73qtkf4nKq8s4bakarABY2CSmrYm2xIdnblUrao1o9zkiajKyn9O204z8CcGYYCOJ0FnFl-6y0FThWDfNuHU6Bt5xUtO9GtkZL5Oo/s400/DSC01299.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Är inte vi i fel blogg nu? Hallå hemmapolisen -<br />du har gjort fel!</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Nä, jag tänkte mer på det här med hundmöten. Varför kan folk helt enkelt inte bara ta hunden på sin vänstra sida och hålla sin kurs framåt? Så gör jag likadant med mina fyrbenta och alla är glada och nöjda i själva mötet. Eller så kan folket helt enkelt gå över på andra sidan gatan med sin fyrbening. Då får vi på min sida lite mer space så att säga. Eller varför tar de inte bara byrackan runt ett annat kvarter så vi slipper hela grejen? Hur svårt kan det vara?<br />
<br />
En helt annan sak som inte har med hundar att göra är det här med hur folk <i>stavar. </i>Då menar jag alltså i det skrivna språket, inte några stavar som råkar följa med ut på promenaden och dunkar i marken när personen (kan förekomma att jag gjort det själv i en svunnen forntid) tar sig framåt. Ett dunkande som förresten också går att reta sig på ibland, det kan vara väldigt enerverande för att inte säga påfrestande och rentav otäckt när någon stavgångare taktfast närmar sig så man kan tro att det är en hel armé som kommer, vilket faktiskt skulle kunna uppstå i vår lilla stad. Åtminstone en pluton, eller kanske en bataljon.<br />
<br />
Åter till det skrivna ordet. Redan i småskolan, det som numera sen många år tillbaka heter lågstadiet, får vi lära oss att stava. Och sen får vi träna på det genom hela skolgången ända upp i gymnasiet. Ändå kan folk inte stava. Jag menar bara: hur svårt kan det vara? <i>Noggrann, följaktligen, fåtölj, dubblett osv, </i>ni fattar, ord som vi använder dagligdags, eller nästan, eller iallfall ibland<i>.</i>Ta fram SAOL, Svenska Akademins Ordlista, om det kniper. Den har väl varenda kotte i bokhyllan? Utom jag då kanske. Men en sak som varenda kotte har är mobilen. I den har åtminstone varannan kotte Google, och Google brukar vara villigt att hjälpa till med både det ena och det andra. Sen ska vi inte tala om alla särskrivningar, och där är jag inte så säker på att Google är så bra. Jag tror t o m att det kan vara kanske inte Googles fel, men datorer och mobiler (åtminstone min) har ett konstigt sätt att stava, avstava och hitta på egna ord i det s k <i>autocorrect</i>. Det, särskrivningen alltså, är fult och skapar förståelseproblem. Fast ibland får man skratta.<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEispV3yWQZytSDJCjOpu-ZNDYb9hedtH2fRqwrkcrAbE-A0dH_3PiEJUjVeSG9gS992o0xLKhjMB3OiNgAmCAAN1SYFqke-7CQwGDL5ruNku7Ue5Wd2Mi6qxW8GARLByOJtGPn8fUpCm5f3/s1600/DSC01363.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEispV3yWQZytSDJCjOpu-ZNDYb9hedtH2fRqwrkcrAbE-A0dH_3PiEJUjVeSG9gS992o0xLKhjMB3OiNgAmCAAN1SYFqke-7CQwGDL5ruNku7Ue5Wd2Mi6qxW8GARLByOJtGPn8fUpCm5f3/s400/DSC01363.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Ebb nånstans i Skottland</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCYZ86xlJ1GYDnkY809v-RBZHIi2X3B7DR2Gc23Ws741JTEIPXAG_tbCy2GWiN0YdiFbsMpnIDUZTspmMnq0Dguy-V3fPSgAeQj0Mne6A3JLiSt_AbnrsJwphrWQEE3FTBn63BtuV4s3il/s1600/DSC01373.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCYZ86xlJ1GYDnkY809v-RBZHIi2X3B7DR2Gc23Ws741JTEIPXAG_tbCy2GWiN0YdiFbsMpnIDUZTspmMnq0Dguy-V3fPSgAeQj0Mne6A3JLiSt_AbnrsJwphrWQEE3FTBn63BtuV4s3il/s400/DSC01373.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Det måste ha varit ett snirklande utan dess like<br />att ta sig ut med båt från den här hamnen någonstans i Skottland.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Det finns en del folk som kör <i>snöskoter </i>här i våra omgivningar. Ja, jag kallar dem folk, fast en del är nog mer att betrakta som tonåringar om man nu med folk menar de som är över 18 år och i dagligt tal kallas vuxna. Frågan är om de är vuxna till mer än åldern.De drar fram på sina fartvidunder över snö och is så det står härliga till. Eller egentligen är det ju mer ohärligt, låter mycket och en annan stackare får hoppa undan från skoterspåret när de närmar sig. Att de alltid måste köra skoter i skoterspår som nån annan gjort, det förstår jag inte. Var ska då vi som inte har skoter gå nånstans? Utanför spåret kanske? Och sjunka ner till midjan i snö? Eller ska vi bli tvungna åka skidor kanske? Eller kanske investera i snöskor? Eller ska vi hålla oss till plogade och sandade gång- och cykelvägar? Hur kul är det? Nää, hur svårt kan det vara för skoterförare att hålla undan från skoterspåren? Det undrar jag verkligen! Och jag har stöd av mina fyrbenta.<br />
<br />
Ja, det finns mycket att göra för en idog hemmapolis. Är det inte felstavare, felgångare, skotertrafik eller hundägare som behöver rättas till så kan en hemmapolis också ägna sig åt att hålla reda på vad grannarna gör och inte gör, att posten kommer som den ska och om den inte gör det kontakta något av de fyra olika postdistributörsföretagen som står för servicen (eller bristen på) i området. Den idoga hemmapolisen kan också hålla koll på alla s k EPA-traktorer i området, ett inte föraktligt antal. De är säkert till stor glädje för sina förare och passagerare men till stor förtret för all andra som försöker ta sig fram på gatorna. Sen har vi ju alla felparkerare och alla p-nissar (hehe, där fick jag till det) som gör livet surt för oss som <i>ibland </i>(ytterst sällan) glömmer att sätta p-skivan i framrutan alternativt i brådskan får hjärnsläpp och ställer in fel tid dvs förmodad avgångstid istället för ankomsttid till priset av kontrollavgift på 150 kr. Allt för att handla en liten stund på COOP i centrala stan, det som med p-skivan rätt inställd och rätt monterad i framrutan kostar ingenting i två timmar.<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaVf7b67upgxYP6Q7Lb9u2u6LhuFMLd-eiGuyBJbr4Om_9-K2MH4fXta3fv7xYwwYlPP5ibjaOx8us-okbSfg9SxMS6lOR2PqPuZ_engembFDXQGA48Fqsfais5Sb4Z5IQMF3isywTgIAr/s1600/DSC01395.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaVf7b67upgxYP6Q7Lb9u2u6LhuFMLd-eiGuyBJbr4Om_9-K2MH4fXta3fv7xYwwYlPP5ibjaOx8us-okbSfg9SxMS6lOR2PqPuZ_engembFDXQGA48Fqsfais5Sb4Z5IQMF3isywTgIAr/s400/DSC01395.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>God mat på ett slott i skotska lågländerna.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimHV0JVLhZap0NWTinattnvZiX2fR89NHtNQWiFL7FAX2x6iKpx7okiqi7Py94d7Sfgk1p4T-uLXodkI9UiHQ6sF2coJ92-tMf4HAL_cW0mA_pyWvET2cUzMXRjXcR75smBIwrjnp4qpJW/s1600/DSC01397.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimHV0JVLhZap0NWTinattnvZiX2fR89NHtNQWiFL7FAX2x6iKpx7okiqi7Py94d7Sfgk1p4T-uLXodkI9UiHQ6sF2coJ92-tMf4HAL_cW0mA_pyWvET2cUzMXRjXcR75smBIwrjnp4qpJW/s400/DSC01397.JPG" width="266" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Andra gäster här på slottet var de som<br />medverkade i Den ofrivillige golfaren,<br />som spelades in bl a här.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYeqBKTdN9R_FA8HaiYej5Q5c-_oHLXRTut2qElZ_8MgmFFPJ9g62C03ccmuBjMIrbKulcL6t6N4gS-X9Ll3hupnhrHjaCEcqdrsBHCe7d53pr1OwJRI_xg_-jGfuD2UxONUgk02JLZioF/s1600/DSC01398.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYeqBKTdN9R_FA8HaiYej5Q5c-_oHLXRTut2qElZ_8MgmFFPJ9g62C03ccmuBjMIrbKulcL6t6N4gS-X9Ll3hupnhrHjaCEcqdrsBHCe7d53pr1OwJRI_xg_-jGfuD2UxONUgk02JLZioF/s400/DSC01398.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Även efterrätten var väldigt god.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Jag stör mig också på att det nu har blivit sommartid. En timme bara till spillo så där i ett litet tjillevipp. Verkligen inte kul, särskilt inte när det är dags att kliva upp i morgon bitti, eller kanske det snarare ska kallas förmiddagen. Vad är för mening med att stjäla min tid nu i natt? Fast det är klart - i oktober är det jätteskönt att få tillbaka en timme en söndagsnatt. Men ändå. Just nu känns det bara helt fel.<br />
<br />
Och sist men inte minst så förstår jag om ni alla stört er på att bloggerskan här inte kan hålla sig till ett ämne, nämligen den ofrivilliga hemmapolisen, utan absolut måste blanda in bilder från en resa genom Skottland från i månadsskiftet augusti-september 2016.<br />
<br />
<br />
<br />Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-77714582286979118402017-02-12T01:58:00.001+01:002017-02-12T01:58:44.426+01:00Följetongen källaren.Alternativ ett, <b>kort</b> inlägg: Jag har börjat städa den <i>så kallade </i>matkällaren. Den är innehållsrik. Se även på bilderna, scrolla ner till slutet för att se bild nummer tre.<div>
<br /></div>
<div>
Alternativ två, <b>långt</b> inlägg: Fortsätt bara läsa, om ni orkar. Annars hänvisar jag till de två raderna ovan här .<br /><div>
<br /></div>
<div>
<br /><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgr0kTz9dzOsLQOmQ90uZspoFq9KimLrbj3o7fUIlymVu6zPhyZe_7uB8BXnHVArCONO2RM6oGOFg_6XXN3BkVTbCwiNGhXSoSkMUYKM3nb28j0p2A_RtW9Xh4arVw1bSwOSAJeu9BaPSvK/s1600/DSC01756+%25282%2529.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="390" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgr0kTz9dzOsLQOmQ90uZspoFq9KimLrbj3o7fUIlymVu6zPhyZe_7uB8BXnHVArCONO2RM6oGOFg_6XXN3BkVTbCwiNGhXSoSkMUYKM3nb28j0p2A_RtW9Xh4arVw1bSwOSAJeu9BaPSvK/s400/DSC01756+%25282%2529.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Häromnatten var det norrsken, jag tränar vidare med kameran.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Nu har klockan passerat midnatt igen, men idag, dvs iförrgår fredag, har jag återupptagit den stora rensningen i källaren. Det har varit stagnation under en längre tid i det projektet. Men de här rackarnas krukväxterna, som jag började med häromdagen, tvingade mig att ta itu med det minsta förrådet i källaren. Det som jag så storslaget kallar <i>matkällaren. </i>Det är stort som en större garderob eller mindre toalett. Det har ventil ut och är svinkallt så fort det är minusgrader ute. Men det ligger mot söder så på somrarna blir det varmt, fattar inte hur de tänkte när de planerade in det där, finns ju massor med plats åt norr. Men så är det.<br />
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHzC-RPkpFwxSfvX4jKzV1leYIJxnNIF1gCzfdNqweKvIxWLLFaajziPmQvbrr1F0znSNGWIjs9s8zUULhLHbpIEumT9bo0d8J7NkwCXsOLGIqDF8FSoqx0olEzFau21ssdXB13-Jil3x-/s1600/DSC01785.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHzC-RPkpFwxSfvX4jKzV1leYIJxnNIF1gCzfdNqweKvIxWLLFaajziPmQvbrr1F0znSNGWIjs9s8zUULhLHbpIEumT9bo0d8J7NkwCXsOLGIqDF8FSoqx0olEzFau21ssdXB13-Jil3x-/s320/DSC01785.JPG" width="213" /></a></div>
<br /></div>
<div>
Tänk vad en <i>så kallad </i> matkällare kan rymma! I just den här matkällaren fanns t o m mat, ett mindre förråd av varor som passerat bäst före-datum för flera år sen. Längst bort på en hylla stod några små flaskor "MorMors", illrött innehåll, bäst före oktober 2005. De där skulle användas att göra saft på, nåt extrakt med en massa smakämnen i som skulle förvandlas till körsbärssaft och jordgubbssaft med hjälp av socker och vatten. Jag minns mycket väl hur fruktansvärt dåligt det smakade! Allt kastades som vi gjorde, tror jag hade köpt sex såna där småflaskor. Det var på den tiden när den yngre generationen spelade handboll en period. Ständiga försäljningar för att dra in pengar till laget, och jag har aldrig varit nån säljare och inte heller maken eller dottern så vi köpte in och försökte konsumera själva istället. Och av allt vi köpt är den här saften verkligen det jag INTE kan rekommendera till nån annan, även om maken drack av den i nyare utgåva när vi var på ett av stans fik häromveckan. De är återförsäljare såg jag, och har den själva i sitt utbud av dryckesvaror och när nu maken har backat alltmer från kaffe så blev det saft till honom istället. Två glas av den illrosa drycken svepte han lätt som en plätt ur pipmuggen. Kaffet tar allt längre tid att dricka upp.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Förutom saftkoncentrat fanns där i <i>matkällaren</i> en liter bordsvatten i oöppnad plastflaska, som börjat implodera eller vad det kan heta när plasten liksom sugs in i flaskan. Den måste vara väldigt gammal för det är Konsums Blåvitt, ett märke som jag inte sett i butiken på många år. Och jag handlar nästan allt på COOP så det är inte det att jag bytt butik. I vattnets sällskap fanns också ädlare drycker, eller vad sägs om äkta polsk vodka? Långsmal snygg flaska, halvfull. Oklart hur länge den stått där, men det är väl mer än tolv-tretton år sen maken var i Polen med kören. En öppnad lättglögg med nån deciliter kvar längst ner stod också att finna. Den hade sedimenterat.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
När jag läser vad jag nyss skrivit verkar det som att <i>matkällaren</i> snarare är ett dryckesförråd. Men förtvivla ej, även synnerligen gammal mat på burk stod att finna. Om nu krossad ananas, chilisås, ajvar relish, inlagda rödbetor, grötris, soltorkade tomater i olja, honung o lite annat smått och gott (?) kan räknas dit. Allt av obestämbar ålder, men eftersom ingen har ställt ner nåt ätbart där de senaste fyra åren så är det äldre än så. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Nu undrar vän av ordning vad krukväxterna har med det här matförrådet att göra. Jo, det är väldigt enkelt. Alla krukor som inte innehåller krukväxter förvaras på hyllorna i matkällaren, tillsammans med jordpåsar och lecakulor som står på golvet, gamla överblommade hyacinter och påskliljor som skulle ha planterats ut i trädgården men fastnat på mellanstationen i matförrådet, små burkar och väl tillslutna plastpåsar med frön av oklar ålder och sort, fat till krukorna, några hundra små plastkrukor avsedda för drivning av frön till småplantor, minidrivhus i plast, och ja jag vet inte allt som hör ihop med krukväxter, frösådd och lökar. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det här lilla matförrådet visade sig också härbärgera två uttjänta rakapparater, en bucklig gammal ståltermos, två gamla strykjärn och en gammal väggtelefon som jag minns mycket väl att jag fick från dåvarande Sparbanken av någon anledning. Det var på Uppsalatiden och den funkade bra, säkert duger den fortfarande om nån skulle vilja pröva. Där fanns också ett par plastpåsar modell större, snarast att beteckna som jättestora och jag vet nog vem som knölat ihop dem till små bollar där på hyllan. Min käre make, han "gömde" dem nog där nån gång eftersom han visste att jag inte tyckte det var någon idé att spara såna jättepåsar, man har liksom ingen nytta av dem. Men han har alltid tyckt att det mesta kan sparas för det "kan vara bra att ha". Ja, jag vet, jag sparar också - men inte lika mycket som han samlat på sig under åren.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Golvytan i den <i>så kallade </i>matkällaren var fram till idag helt täckt av diverse krukor, jord och liknande. Nu har jag frilagt den yttre halvan. På den inre halvan ligger ett antal påsar och kartonger med obekant innehåll. De tillhör min man, han pulade in dem där när vi nyss hade flyttat in här, tror jag. Kanske är det hans minnesarkiv (som han brukade säga när han var frisk), saker och dokument han sparat för att ha som minne t ex från barnens skolgång. Det blir spännande att fortsätta röjningen nästa vecka, man vet inte vad som väntar. Men en sak vet jag: den gamla trearmade taklampan i trä och med tygskärmar som också ligger där, den är min från en svunnen tid. Den inhandlades ca 40 år bakåt i tiden. Den lampan ska nu kastas. Även om den har varit med länge och lyst upp vardagsrummet i sex olika bostäder i både glädje och sorg. Många minnen när man tänker tillbaka. Men när jag såg de dammtäckta tygskärmarna som legat nedanför ventilen där i matförrådet i mer än tio år så bestämde jag mig - återvinningen nästa. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag tittar på alla krukorna. De som var orsaken till att jag satte igång med matkällaren, de stod ju där huller om buller på tre hyllor och på golvet och trängdes med allt det andra i en enda röra. De är många, från minsta lilla 5 cm-i-diameterkruka till största 50-60 cm-i-diameter. Plast, lera, metall, glas, diverse färger, en del mönstrade, en hel del ytterkrukor men också många med hål i botten. Krukor för fönsterbrädorna och krukor för utomhusbruk. Och när jag nu tänkt plantera om alla krukväxter så måste jag ha nya krukor till en del. Och det ÄR lättare att hitta om det är någorlunda i ordning. Även krukorna döljer minnen. Det räcker att jag tittar på de äldsta så minns jag krukväxter som jag haft i åratal förr, men som inte är kvar längre. Jag minns mamma, alla hennes krukor som pappa tog med sig en del av från huset när han flyttade därifrån fem år efter hennes död. Jag hittade en liten emaljerad kastrull utan lock, brun med blommönster. Den fick jag en gång av min f d svärmor och har alltid använt som ytterkruka. Hon blev 90 år, jag hade en del kontakt med henne även efter att jag och min förste man gått skilda vägar. Hon skickade en present till mig när jag o min nuvarande man fick barn. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Den <i>så kallade </i>matkällaren i sig själv väcker också minnen även om jag inte bott i det här huset hela tiden sen det byggdes. Men mattkällaren kallar jag så för vi hade matkällare "hemma i Södertälje", i huset som mamma och (mest) pappa byggde och som vi flyttade in i när jag var sex år. Där är jag uppvuxen. I matkällaren, som för övrigt var väldigt lik den vi har här - en långvägg med hyllor, och målat betonggolv, svalt - förvarade mamma massor med hemgjord saft, burkar med inläggningar, nån gång hade vi en kruka med mjölk som vi köpt hos en bonde några km bort, det var grädde på ytan minns jag. Glasburkarna med äppelmos och sylt hade gummiringspackning, glaslock och metallspänne över. Mamma hade nån konstig mackapär som hon använde för denna produktion, en tryck-kokare kanske?<br />
<br />
Jag berättade för min man om mina fynd i matkällaren. Han säger just ingenting numera, men min berättelse lockade fram en riktig skrattattack hos honom. Särskilt när jag undrade om det var han eller jag som var ägare till de två rakapparaterna.<br />
<br />
Det återstår en hel del att göra i detta lilla utrymme. Och när allt är tömt kommer det extremt fula golvet att synas. Resten av källargolven har fått en ansiktslyftning, men det där skrymslet har sluppit undan. Väggarna är också fula. Jag får väl ringa min eminente hantverkare från Bagdad för åtgärd.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHy9_XFlkNWfUtanrl285InpcoCxnTcD9i8n-kToxFFhBh4m6zRxINU5rk351VK35rkc9_kNGbmoR0F-enpOiLmRHPYKJH1_VpVQ7HGGWihsvm21aMU4IP7jHHQ1VnB0_jFBZcRcn-97g0/s1600/DSC01744+%25282%2529.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="247" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHy9_XFlkNWfUtanrl285InpcoCxnTcD9i8n-kToxFFhBh4m6zRxINU5rk351VK35rkc9_kNGbmoR0F-enpOiLmRHPYKJH1_VpVQ7HGGWihsvm21aMU4IP7jHHQ1VnB0_jFBZcRcn-97g0/s400/DSC01744+%25282%2529.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Det här är fejk. Färgfejk. <br />Jag testar datorns bildbehandlingsprogram.<br />Norrskenet är iaf äkta.<br /></i></td></tr>
</tbody></table>
<br />Ja godnatt då, ni som eventuellt orkade ända hit. Själv var jag tvungen att dela upp skrivandet på två nätter.<br />
<br />
<br /></div>
</div>
</div>
Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-33160220826171775962016-12-12T01:03:00.001+01:002016-12-12T01:03:39.878+01:00Vatten upp till halsenHar ni någonsin försökt att dansa twist i en badbassäng med vatten upp till halsen? Eller testat att cykla baklänges utan cykel men med en ca två meter lång och ca 8 cm i diameter plastgrunkeslang mellan benen i den djupa delen av bassängen? Eller att i den grundare delen av bassängen stå på samma plastgrunkeslang och göra knäböj/hoppa jämfota ( utan att slangen flyger upp ur vattnet som skjuten ur en kanon och ledaren vrålar "på den igen bara!!!")? Eller för den delen att springa på bassängbotten med vatten upp till halsen?<br />
<br />
Allt detta och mer därtill har jag nu tränat på varje söndagkväll i snart ett år. Njae, kanske inte riktigt <i>varje </i>söndagkväll men ganska många. Tillsammans med ett gäng kvinnor i ungefär samma ålder som jag har jag utfört ett stort antal gymnastiska övningar i vatten under ledning av en <i>mycket</i> entusiastisk ledare som stått på bassängkanten och visat rörelserna. Tänk att det ser så enkelt ut, och jag vet ju hur enkelt det är också. På land, i en gympasal med närmaste vatten i duscharna vid omklädningsrummet. Det är <i>en helt annan sak </i>när man har vatten upp till halsen eller så. Simma kan jag, både på rygg och bröstsim, jag törs hoppa i från kanten och svikten om det behövs. Jag är inte rädd för kallsupar, jag är ingen dykare och jag flyter som en kork när jag försöker simma under vatten. Men nu är jag på god väg att bli en <i>vattengymnast</i>. För efter en och en halv termins tragglande med den eländiga plastgrundeslangen har jag äntligen kommit på hur jag ska göra för att faktiskt stå på eländet utan att den skjuter upp ur vattnet hela tiden. Att cykla baklänges är fortfarande svårt, men det beror inte på slangen utan måste ha något med koordinationsförmågan att göra. Andra rörelser är cykla utan slang, runt, runt, runt. Sitta i vattnet (ej på botten) och göra grodrörelser. Alternera mellan magläge och ryggläge typ 500 gånger eller så, benen sen åt sidan istället. Hopp, hopp, hopp. Boxa framåt, neråt, sidledes, bakåt, om igen och om igen. Och så vidare. Jag tror ni förstår, i alla fall om ni nån gång har deltagit i ett gympapass senare än under skolåren.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh09BMCQeC3gLlEhV3fQqFmejiSxpm5COiG2b8iq8T6lWAaDdFouECHjhBm5przTWQxaQK3dwr6h1hWNhUfrp0HUe7NKcg6cjfezq40l2tcB-X6a_fQ-_xSEygtyscuvZzJPfCs93b4OIHd/s1600/20161211_230245.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh09BMCQeC3gLlEhV3fQqFmejiSxpm5COiG2b8iq8T6lWAaDdFouECHjhBm5przTWQxaQK3dwr6h1hWNhUfrp0HUe7NKcg6cjfezq40l2tcB-X6a_fQ-_xSEygtyscuvZzJPfCs93b4OIHd/s400/20161211_230245.jpg" width="225" /></a></div>
<br />
Det finns andra hjälpmedel för vattengymnastik än plastgrunkeslangar. Vi har t ex <i>hantlar</i> och <i>freesbees. </i>Hantlar skyfflar man vatten med, i undervattensläge (nej, huvudet ovanför ytan i alla övningar). F ö utförs alla rörelser i undervattensläge utom avslappningen på slutet där huvudet hålls över ytan när man med långsamma rörelser vrider och böjer det hit och dit. Men innan dess är det strechning för alla muskler i benen, de som man aldrig annars märker att man har. Då används fötterna mot den tallrikslika freesbeen för att föra den i olika riktningar tryckt mot bassängkanten, benen raka. Ni kan pröva själva så får ni se hur enkelt det är!<br />
<br />
Jag har också lagt märke till att förbättringen med slangen kom ungefär samtidigt som jag började använda min nya baddräkt. Det är ett väldigt konstigt samband, jag har ännu inte kommit på hur det kan hänga ihop förutom tidsmässigt, eller möjligen att baddräktens ränder i någon mån påminner om plastgrunkeslangormen. Särskilt den gula och rosa.<br />
<br />
Nu ett hopp till något helt annat: just när sommaren gick över i höst var jag i Skottland några dagar. Kanske dyker det upp en reseskildring därifrån här i bloggen såsmåningom, vi får se. I vä<br />
ntan på det så presenterar jag här en bild från den lilla orten Plockton på Skottlands nordvästra kust. Det fanns vatten även där, men tidvattenskillnaderna var påtaglig.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjShzfehh4mv4szm7sNuwLQliZNS34s5Y_jdMTzGVYGvyDm_uFja8jP-3Wtco29KtavOYLlbPSR5qYXvXdcinFuEocFF8XEUUydh96x-5unWWW7UDplbJrTVtvpeDx5JyULxfz9jk4Kt0lw/s1600/DSC01449.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="265" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjShzfehh4mv4szm7sNuwLQliZNS34s5Y_jdMTzGVYGvyDm_uFja8jP-3Wtco29KtavOYLlbPSR5qYXvXdcinFuEocFF8XEUUydh96x-5unWWW7UDplbJrTVtvpeDx5JyULxfz9jk4Kt0lw/s400/DSC01449.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
Nu är det ju snart jullov, och jag kommer att vara ledig! Så nu kan jag ta itu med julbaket och skinkan och kanske ställa fram en tomte eller två. Om jag hinner.<br />
<br />
<br />Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-46320647089298094042016-12-10T00:37:00.000+01:002016-12-10T00:43:30.076+01:00Kolsvart.Det var nästan lite spännande och lätt obehagligt när strömmen plötsligt försvann igår eftermiddag strax före kl 16. Jag insåg snabbt att jag knappt varit med om detta i vuxen ålder någon gång. Visst har det varit strömavbrott många gånger förut men då för det mesta bara i vårt hus pga av att jordfelsbrytaren har gjort sitt jobb och stängt av allt av någon anledning. Då har det ändå varit ljus från gatlyktorna, grannarna har haft ström, bara vi som blivit strömlösa, Men det här gången blev allt svart. Ja utom datorn då, den var påslagen och gick direkt över på batteridrift. En egendomlig upplevelse att se den lilla rektangulära skärmen lysa lite blåaktigt som den enda ljuskällan på flera mils avstånd. Det stod ju snabbt klart att hela stan så långt jag kunde se åt alla håll var strömlös.<br />
<br />
En gång förut har jag varit med om något liknande här i vår lilla stad. Det var en påskafton när vi såg en spännande film på TV på kvällen, en man höll ett vapen mot tinningen på en annan man och man såg hur ett finger långsamt förde avtryckaren allt närmare ett skott. Och precis när skottet gick av slocknade TVn och inte bara den utan även allt annat blev mörkt, inne såväl som ute. Mycket dramatiskt det hela. Dock lyste det längre bort mot stan så det var inte lika mörkt som igår.<br />
<br />
<br />
När det blir strömavbrott så där oväntat mitt i vardagen så uppstår genast en osäkerhetsfaktor att förhålla sig till, nämligen hur länge skall detta pågå? Är det bara några minuter eller talar vi om flera timmar, kanske dygn? Efter den första överraskande minuten tänkte jag att man får väl ändå utgå från att det här kan ta tid, flera timmar eller mer kanske. Då gäller att<i> hushålla</i> med det man har. Stängde alltså ner datorn direkt. Sen hittade jag lilla <i>ljusstarka ficklampan och pannlampan, båda batteridrivna, </i>på rätt ställe - dvs i höstolen. Vilken lycka att kunna se vad man gör helt plötsligt. Även hundarna verkade uppskatta att det blev lite ljusare. Så här i december är det ju redan en del <i>ljus</i> framme så de var inte svåra att hitta, värre var det med <i>tändsticksasken</i> men den dök upp ganska fort. Mobilen var halvladdad så där bestämde jag direkt att den får inte användas. Och så insåg jag att det hade varit bra med en laddstation (eller vad det heter, de där som laddar laddaren utan att sitta i eluttaget, alltså batteridriven).<br />
<br />
<i>Lilla batteridrivna radion </i>hittade jag också direkt. Tackar min man som investerat i den för länge sen, och att han alltid varit en person med mycket bra-att-ha-grejer, nu kom i alla fall en av dem till nytta. Hans <i>överlevnadskit</i> har jag dock inte letat efter, men det finns säkert nånstans i källaren bland alla andra prylar. Det är en grej som man har nytta av ute i skogen när det verkligen handlar om överlevnad på riktigt, tror att det finns <i>eldstål </i>(heter det så?) med där som kan användas för att göra upp eld om man saknar tändstickor. Och <i>vattenreningstabletter</i> så man kan använda även smutsigt vatten för sin överlevnad. Fast nog har jag varit ute mycket förr i Norrbottens skogar och fjäll och alltid använt vattnet som funnits i bäckar o sjöar utan att bli sjuk, utan vattenreningstabletter.<br />
<br />
Undrar ni vad man behöver en batteridriven radio till när strömmen gått? Ja dels kan den ju bidra till underhållningen om man nu inte kan fixa det själv, men den utgör också en möjliget att få information när man inte längre är uppkopplad på femtielva olika enheter.<br />
<br />
Jag hann även börja överväga att leta mig ner i källarens mörker och ta upp <i>Trangiaköket,</i> tror mig kunna hitta det ganska enkelt därnere särskilt när jag har ficklampa att lysa upp mörkret med. Nu hade jag precis ätit när strömmen gick, men om det hade blivit långvarigt så skulle jag haft nytta av Trangian. Alltid hade man väl kunnat koka te-vatten och steka ett ägg o lite pyttipanna eller nåt.<br />
<br />
Hundarna var lika förundrade som jag. De åt sin middag under tystnad i stearinljussken från en femarmad kandelaber. Sedan förklarade jag för dem att vi kunde roa oss med gitarrspelning eller nån form av mörkerträning i hallen. Men först skulle vi ut.<br />
<br />
Det intressanta (och lätt skrämmande) med det här strömavbrottet var att det var så stort. Större delen av stan lagd i mörker, endast ljus från trafiken lyste upp ibland. Jag förberedde mig på kvällspromenad i totalmörker utomhus, endast upplyst av stjärnor och nymåne. Och med pannlampa. Såg verkligen fram emot den promenaden. Så egendomligt att gå där i mörkret med en ljusstråle från pannan, kanske möta någon annan stackars hundägare utan pannlampa men med hundar. Och tänk vad bra man skulle kunnat se eventuellt norrsken utan att behöva åka ut i skogen.<br />
<br />
Egendomligt var det också med tystnaden som bredde ut sig, eller snarare tvärt slog till, när strömmen gick. Akvariepumpen stannade (jag funderade en stund över hur länge invånarna i akvariet skulle överleva om dess temperatur skulle sjunka mycket under +25 grader och kom fram till att det nog skulle ta ett tag, flera timmar eller mer), kylskåpets kompressor tystnade, bakgrundssurr försvann, radion knäpptyst, t o m hundarna blev tysta.<br />
<br />
En stund hann jag också fundera över om jag borde kasta mig iväg i bilen (där skulle jag förresten få både belysning och fungerande radio) till makens boende och erbjuda mina tjänster, åtminstone för att kunna ta hand om honom. Tänkte att det måste bli fullkomligt kaos på ett särskilt boende med 15 äldre mer eller mindre handikappade fysiskt och/eller mentalt och tvärutan ström mitt i middagsstarten. Jag gjorde inte det, men hade strömavbrottet blivit längre hade jag nog dragit iväg dit. Det hade ändå fungerat oväntat bra hörde jag av personalen idag när jag var dit, även om de hade upptäckt en del brister i organisationen.<br />
<br />
Nåväl, innan jag hade tänkt alla mina tankar till slut var den här delen av världen plötsligt upplyst igen. radion drog igång, alla adventsstjärnor och ljusstakar i fönstren lyste ikapp med alla utomhusprydnadsbelysningar i alla trädgårdar (min med), gatubelysningen tävlade med den stackars månen och stjärnorna förvisades till ett liv i skymundan igen. Jag packade ner pannlampan o ficklampan i höstolen, ställde undan batteriradion, var glad att jag inte hade letat rätt på Trangiaköket och klädde på mig och hundarna reflexvästarna och så tog vi en kvällspromenad som vanligt.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP-SECiSSCLN9cAUFSb4lhB1fM-wpXVyhMs63ad-YcY4u-_cx7jO5uClrnuTx64P14Wm83ovb48whk4qZlkctcQ8aeK1SW8ZT2Kr16Y9R_WxyQywZKtnyg52DedjMUHbZ_cdeLr6XLUfQz/s1600/DSC01631.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP-SECiSSCLN9cAUFSb4lhB1fM-wpXVyhMs63ad-YcY4u-_cx7jO5uClrnuTx64P14Wm83ovb48whk4qZlkctcQ8aeK1SW8ZT2Kr16Y9R_WxyQywZKtnyg52DedjMUHbZ_cdeLr6XLUfQz/s400/DSC01631.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Häromnatten var det inte strömavbrott, så<br />dessa ljuspelare bildades i kylan av iskristaller i luften<br />och med artificiella ljuskällor på marken.</i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiTX2Q_C0v-cFklqBJ63eDMZ7zMGj8s7Si6DnSY0ASvVEqrHTOKth0-jC-OGDtG97DthELzAbyM5YrX1LI_JMQ7xnoBCg_ClORj4p179SgiNtevnN9yUC3Pl8zBDP4Zh-TIu53W2RspwYR/s1600/DSC01637.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiTX2Q_C0v-cFklqBJ63eDMZ7zMGj8s7Si6DnSY0ASvVEqrHTOKth0-jC-OGDtG97DthELzAbyM5YrX1LI_JMQ7xnoBCg_ClORj4p179SgiNtevnN9yUC3Pl8zBDP4Zh-TIu53W2RspwYR/s400/DSC01637.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-47077444915669538762016-06-12T02:45:00.002+02:002016-06-12T02:46:49.463+02:00Tåg genom Europa! <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxNKk2MrlvGFiEtf4Ian7W-TY8YnRnP6Uv7_NoUOTEPZda3pEg3rxih15tAUzMfhBnKbalp8rywpu3kjsXPJVUbyKg36iPAmDmL9Hmhx3ZeqbUX4TOglG6QjIMryPS9qHAglplweIn8byl/s1600/DSC00747+-+kopia.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxNKk2MrlvGFiEtf4Ian7W-TY8YnRnP6Uv7_NoUOTEPZda3pEg3rxih15tAUzMfhBnKbalp8rywpu3kjsXPJVUbyKg36iPAmDmL9Hmhx3ZeqbUX4TOglG6QjIMryPS9qHAglplweIn8byl/s400/DSC00747+-+kopia.JPG" width="400" /></a></div>
<div>
<i><br /></i></div>
<i>Boden 23 maj 2016:</i> en kvinna i sina bästa år tar en taxi till järnvägsstationen för att det regnar. Det regnar mycket, för mycket för att promenera med den nyinköpta ryggsäcken som går att dra på hjul och har en liten extraryggsäck kopplad som en koalabjörn som hänger på sin mammas rygg. Detta är starten på två veckors äventyr på tåg i västra Europa. Eller äventyr och äventyr, resesällskapet har en kompetent ledare som på ett mycket förtjänstfullt sätt förberett allt som går att förbereda. Kvinnan i sina bästa år behöver egentligen bara hålla reda på sig själv.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhf-q3zSzfy4CarPhiNzL5c_HMC_ADAHLkWEK3-RW7ThCIfm89yj290ZfGO5MJd2EbaI8EUvkTaJcr0Nx6G1SjYlczDotpOdiMd4wKndhBU4bfp3OqazSyxjHofiCOVAjqY7QGkhqMqP9e2/s1600/DSC00763+-+kopia.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhf-q3zSzfy4CarPhiNzL5c_HMC_ADAHLkWEK3-RW7ThCIfm89yj290ZfGO5MJd2EbaI8EUvkTaJcr0Nx6G1SjYlczDotpOdiMd4wKndhBU4bfp3OqazSyxjHofiCOVAjqY7QGkhqMqP9e2/s320/DSC00763+-+kopia.JPG" width="320" /></a></div>
<div>
<br />
<div>
Nästa dag anländer de tre resenärerna till kontinenten, dvs Köpenhamn. Känslan är kontinental, de letar ett matställe som ska finnas på slakthusområdet. Det finns där också, precis som tidningsartikeln berättat, men sällskapet är för tidigt ute, de har inte öppnat än. Sällskapet hittar ett annat ställe där en formidabel måltid med vin intages som start på det verkliga äventyret, det som sker i Utlandet. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigZYEhhmKfxtHqUqoCQIQfJZAvqYxyE7MSA1kGF-dwXed7r1fq6TuaPqPjRsirXKHVkU-uQ0J4nKQdwqXg2ZJGqLp9KrkShdIdtX6jKy9lu9TiBjOKzbXKFbpLYUdnf69fdfTfLajwlB_T/s1600/DSC00772+-+kopia.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigZYEhhmKfxtHqUqoCQIQfJZAvqYxyE7MSA1kGF-dwXed7r1fq6TuaPqPjRsirXKHVkU-uQ0J4nKQdwqXg2ZJGqLp9KrkShdIdtX6jKy9lu9TiBjOKzbXKFbpLYUdnf69fdfTfLajwlB_T/s320/DSC00772+-+kopia.JPG" width="320" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Resan fortsätter nästa dag med tåget ner genom Tyskland, tågbyten i Hamburg och Mannheim och det tyska landskapet med fält och slätter i norr blir alltmer kuperat söderöver, dalar avlöses av berg, tåget går genom tunnlar. På kvällskvisten blir Tyskland Schweiz och Basel i "övre vänstra hörnet" av Schweiz tar emot resenärerna med lätt duggregn men ändå sommarvärme. Dagen därpå skiner solen och Basel visar upp sin bästa sida. I Donau går en liten färja tvärs över vattnet nedanför den vackra katedralen, på det centrala torget lyser Rådhuset upp med sina färger och otroliga tak. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSMGxJ9QPNdXMqoKjFEdt_BUKvu3fv8cCUNsY9pJfHRrBoWcXqKnWpEime55Qy_YccRaAnnsaZiAy0tSKx-RfhozCQRx2QuGCcUdaYfQnhRoLAt6fl2ddfDQ1rqjY1jCa5-C7WEZIUnCvo/s1600/DSC00812.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSMGxJ9QPNdXMqoKjFEdt_BUKvu3fv8cCUNsY9pJfHRrBoWcXqKnWpEime55Qy_YccRaAnnsaZiAy0tSKx-RfhozCQRx2QuGCcUdaYfQnhRoLAt6fl2ddfDQ1rqjY1jCa5-C7WEZIUnCvo/s320/DSC00812.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDz6n9oUxTJOz8FGj_9kjCyh_54KOgJSnL1ptDxI92TLLK3qUAoscS0BiS1COXUIQY9nZpe3lSjRE0T1naHt-86lHyS_zHmBRw_-cmNAw8BdxX4bpIg32Ksk5PHRNmbrVxRSW-cDLAKD3Y/s1600/DSC00807.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDz6n9oUxTJOz8FGj_9kjCyh_54KOgJSnL1ptDxI92TLLK3qUAoscS0BiS1COXUIQY9nZpe3lSjRE0T1naHt-86lHyS_zHmBRw_-cmNAw8BdxX4bpIg32Ksk5PHRNmbrVxRSW-cDLAKD3Y/s320/DSC00807.JPG" width="213" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihEdHBHnlmisg_kngGbdoi-nCPEMIt3IRDT9qBHeQf99vYNtbgMkahd_g371j8nG8SS7I3l7xpZFCUsZCGSlgFSLAYIbepvXpTS7HdzjbBT5bDWsy5ypwE1nuTsLckSHkFXeHktuxsV2Jr/s1600/DSC00795.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihEdHBHnlmisg_kngGbdoi-nCPEMIt3IRDT9qBHeQf99vYNtbgMkahd_g371j8nG8SS7I3l7xpZFCUsZCGSlgFSLAYIbepvXpTS7HdzjbBT5bDWsy5ypwE1nuTsLckSHkFXeHktuxsV2Jr/s320/DSC00795.JPG" width="320" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Två nätter i Basel får räcka. Sällskapet styr kosan mot sydväst, passerar på morgonen gränsen till Frankrike och tågbyte i Mulhouse och Lyon. Här är hårdbevakat av den franska tungt beväpnade polisen som patrullerar järnvägsstationerna i grupper på fem unga män i skottsäkra västar och med k-pistar. I Sydfrankrike blir det passkontroll ombord på tåget för första gången innan det går in i Spaniens norra delar och så småningom når Barcelona.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnBhJZhXbp8aS9MEwP2cH1tMidDCrY9jnQAaEFCCv1Ao6z0NaRp_VgBNVr3ZSQppjdSq401xeKTTVjXUbqrbNAYLnzIcKubEnc_rdUAUeNKmXKnb58Vfn-5846q_Iu8NZUOelMg1CwzHhf/s1600/DSC00934.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnBhJZhXbp8aS9MEwP2cH1tMidDCrY9jnQAaEFCCv1Ao6z0NaRp_VgBNVr3ZSQppjdSq401xeKTTVjXUbqrbNAYLnzIcKubEnc_rdUAUeNKmXKnb58Vfn-5846q_Iu8NZUOelMg1CwzHhf/s320/DSC00934.JPG" width="213" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKTF037s0JHtWoZnSm9GJE1B4s0qiOS4TMF4rk4LLru89Z4Ldq8vtxpdwM5ZivmTgxX0KiybsiPIITE_NZR9U5P4vrlngunwMHomDFClWMJmW2vjGVcfwxPfJ2Za9GQUi8FDWEUMu2QF4u/s1600/DSC00863.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKTF037s0JHtWoZnSm9GJE1B4s0qiOS4TMF4rk4LLru89Z4Ldq8vtxpdwM5ZivmTgxX0KiybsiPIITE_NZR9U5P4vrlngunwMHomDFClWMJmW2vjGVcfwxPfJ2Za9GQUi8FDWEUMu2QF4u/s320/DSC00863.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheFbZRemsXAg_V8IycPWjInRybUV-BNgWchTQTWgVNb4U9l8KYx-w1rDqQZzjkD6bhlLuBtNryE_gNmWDIzIdJYS_YXboITFiHVUI95NHswTptAgFoMcWrg8jbMSBgmsIIWLqcy1XmWt-r/s1600/DSC00950.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheFbZRemsXAg_V8IycPWjInRybUV-BNgWchTQTWgVNb4U9l8KYx-w1rDqQZzjkD6bhlLuBtNryE_gNmWDIzIdJYS_YXboITFiHVUI95NHswTptAgFoMcWrg8jbMSBgmsIIWLqcy1XmWt-r/s320/DSC00950.JPG" width="213" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtQpTJamfxBgB6QVikd9toHo0IIMFV8qU1os-j3vyWdAQbeUchFqWmYjTzCz_qTJk3_sBVNU1oUPr-AuLI3DWSfqZWV5mZaByE-IRhSwUok_lqcNUuBHAe4RnRviFo-aENE2hnssslV7Qt/s1600/DSC00890.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtQpTJamfxBgB6QVikd9toHo0IIMFV8qU1os-j3vyWdAQbeUchFqWmYjTzCz_qTJk3_sBVNU1oUPr-AuLI3DWSfqZWV5mZaByE-IRhSwUok_lqcNUuBHAe4RnRviFo-aENE2hnssslV7Qt/s320/DSC00890.JPG" width="213" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Barcelona härbergar sällskapet i flera dygn. Boende på air´b´n´b - en lägenhet i Barcelonas centrala delar. Sagrada Familia, Joan Miro, Barcelonetan, Gaudi, La Rambla. Bussrundtur. Strejk i tunnelbanan. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4EfZuHaBziw2u_5wS8HN7lsIQLxyWuzkUt2z-ocnbj1TFEFphZ-2mtU_j6x43NWqLajpWOlchHSPtGS33knrkIxSlOz9D2FU1LvJ6vEE4_LzhEetk5A3no7DjtczSQVk_68AA9MggXojL/s1600/DSC00961.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4EfZuHaBziw2u_5wS8HN7lsIQLxyWuzkUt2z-ocnbj1TFEFphZ-2mtU_j6x43NWqLajpWOlchHSPtGS33knrkIxSlOz9D2FU1LvJ6vEE4_LzhEetk5A3no7DjtczSQVk_68AA9MggXojL/s320/DSC00961.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO5QeW9ID12T5gJcLy1HMBQh3pGlt8k1ZuzyzkOO-h0yh5zwdjVWLjU5xE3R4nU9pJQV4iRZF5673dITbFj4vmxFEDuxgQ9wkUNQca28LkXB7_odgslPPP2-vqWPzb-6a1J_-qPDJutGpd/s1600/DSC00848.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO5QeW9ID12T5gJcLy1HMBQh3pGlt8k1ZuzyzkOO-h0yh5zwdjVWLjU5xE3R4nU9pJQV4iRZF5673dITbFj4vmxFEDuxgQ9wkUNQca28LkXB7_odgslPPP2-vqWPzb-6a1J_-qPDJutGpd/s320/DSC00848.JPG" width="213" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Efter Barcelona snabbtåg i 300 km i timmen till Madrid. Det spanska landskapet susar förbi, blir alltmer höglänt men ändå flackt. Madrid Atocha - här finns på järnvägsstationen en tropisk trädgård med palmer o allt möjligt inomhus . Och en fantastisk restaurang - Samarkanda. Resesällskapet beslutar sig för lunch där innan taxi till hotellet vid Plaza del Sol. Den lunchen blir en höjdare bland fint folk. Madrid har många monumentala byggnader, är varmt, folkrikt, poliser finns överallt, jättestor stad, museum, utsiktstorn.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFQaYHHony1EQ3AD6L2H_WAeYTIUtSFzg_WL1TIQvOzp0sXrQbMJNF1MBIlypqC3R7uPH8y3Yw3nvhQkQOVx98171juAegImZu3gt1DwI8aHjzggv75oXa_FDfGOyRu4KT-m1W7fetb8mR/s1600/DSC00969.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFQaYHHony1EQ3AD6L2H_WAeYTIUtSFzg_WL1TIQvOzp0sXrQbMJNF1MBIlypqC3R7uPH8y3Yw3nvhQkQOVx98171juAegImZu3gt1DwI8aHjzggv75oXa_FDfGOyRu4KT-m1W7fetb8mR/s320/DSC00969.JPG" width="213" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0lO3aWx1NSlgLJ2SGEujrS6HonG1fkp7OnLS08D4ltKNkIuD7w3a2kBNj5_PR985lqHH-Mt7Vz3mzxN3hqpKJplSx0EpyrKHroUvsLssiTPKop8mSW7MSFrphFhqbiFEJFu_ZGAdGFrTQ/s1600/DSC00970.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0lO3aWx1NSlgLJ2SGEujrS6HonG1fkp7OnLS08D4ltKNkIuD7w3a2kBNj5_PR985lqHH-Mt7Vz3mzxN3hqpKJplSx0EpyrKHroUvsLssiTPKop8mSW7MSFrphFhqbiFEJFu_ZGAdGFrTQ/s320/DSC00970.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEib360EVP-ht7i90VeWsGmA6cBuyaa3CFK5Te32WXLHmu8_T0KBn2cpz709_oGtYa3R9ySaKmaWJ0gWPoqj34yA54o0XjDML0xlbklzn26dSJYK1vQb-NhvQ-XVIvjgIF5GjYW98c_3DOR0/s1600/DSC00977.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEib360EVP-ht7i90VeWsGmA6cBuyaa3CFK5Te32WXLHmu8_T0KBn2cpz709_oGtYa3R9ySaKmaWJ0gWPoqj34yA54o0XjDML0xlbklzn26dSJYK1vQb-NhvQ-XVIvjgIF5GjYW98c_3DOR0/s320/DSC00977.JPG" width="320" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Madrid har en till järnvägsstation, Chamartin. Därifrån tar sällskapet nattåget till Lissabon efter att ha besett även Madrid från en bussrundtur och insupit folkliv vid Hotell Europa och andra ställen, ätit gott och mycket, druckit vin och flanerat i stor park. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWyKhZveB7sH1e0POjdqYAuRtqjjohXzS1gLjXOygl8mclw832wFgZe2rB74Kmna82m_pZt6G-dOY4knhc4Lk0u3lf04165PO0ByRGJJi4YnaTGUulithajGMj_sa-FRiOVVLs5bziKv6J/s1600/DSC01011.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWyKhZveB7sH1e0POjdqYAuRtqjjohXzS1gLjXOygl8mclw832wFgZe2rB74Kmna82m_pZt6G-dOY4knhc4Lk0u3lf04165PO0ByRGJJi4YnaTGUulithajGMj_sa-FRiOVVLs5bziKv6J/s320/DSC01011.JPG" width="213" /></a></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1wpFBJZNnNvhSCpT8xKhL6gv3wWlbvDkpdW-vlxPjBid8puV-AzU_Buls_cSaDuLQWSL1tHa78jBq1L6_gAjGoo7QEAQzKPz9A4QS5R7se2F5xnWzwtkcoYsDW4W3_Lg5BmI3Lhp3ygod/s1600/DSC01001.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1wpFBJZNnNvhSCpT8xKhL6gv3wWlbvDkpdW-vlxPjBid8puV-AzU_Buls_cSaDuLQWSL1tHa78jBq1L6_gAjGoo7QEAQzKPz9A4QS5R7se2F5xnWzwtkcoYsDW4W3_Lg5BmI3Lhp3ygod/s320/DSC01001.JPG" width="320" /></a><br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhY0bXJ8Q67xaGlSIT9EK92sJc5IEDXXni2ea1XCDVuIg5cHyQqepHGYq6ql4ffoGu70COJYBOzSMOxK6LzY8wdwzU5EePwN0nyLFlMPY-x9Nr3S6wTClNXvyhs_XoZ0r-tqrYcCjryDCl_/s1600/DSC01015.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhY0bXJ8Q67xaGlSIT9EK92sJc5IEDXXni2ea1XCDVuIg5cHyQqepHGYq6ql4ffoGu70COJYBOzSMOxK6LzY8wdwzU5EePwN0nyLFlMPY-x9Nr3S6wTClNXvyhs_XoZ0r-tqrYcCjryDCl_/s320/DSC01015.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-whi9BnDZZhMPdwlO59JVEbv9U86ttZqcw5qYSx6-rTkliW8ukrIXg0hm1kwKjvkFNVrxJChfJiWkBdlsbiv_wq7ybzLlz8DQz9Juv3FSenwpIy6LG0cilgcplCKnXBqnQWecE8Y4ntxW/s1600/DSC01036.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-whi9BnDZZhMPdwlO59JVEbv9U86ttZqcw5qYSx6-rTkliW8ukrIXg0hm1kwKjvkFNVrxJChfJiWkBdlsbiv_wq7ybzLlz8DQz9Juv3FSenwpIy6LG0cilgcplCKnXBqnQWecE8Y4ntxW/s320/DSC01036.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiS0pfWR6otXs4NdpfR_LEkLSHil7zplmQtyu4kEgI4W-hoqBrwwSiKlHap3boeWypXaj2FAkLuDGS2tIbr11h3SCgr2YBCbe0QC6LaoNWj2ujCVhaXxlfvnYaM7t1bQglL9TDuZItIKhKU/s1600/DSC01075.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiS0pfWR6otXs4NdpfR_LEkLSHil7zplmQtyu4kEgI4W-hoqBrwwSiKlHap3boeWypXaj2FAkLuDGS2tIbr11h3SCgr2YBCbe0QC6LaoNWj2ujCVhaXxlfvnYaM7t1bQglL9TDuZItIKhKU/s400/DSC01075.JPG" width="400" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Lissabon, för två av de tre i sällskapet är det halvlek i tågluffandet. För den tredje är det slutmålet. Lissabon - Alfama! Fadomusik! Branta backar, trånga gränder och trappor, lätt att villa bort sig, läderhantverk, vinho verde, goda bakverk, fantastiskt boende i lägenhet i Alfama. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfJyyTVDFgo1ab1Rh0GHSunP-S5rak90LZBq44tXV-EKeWH_ynU-GNDGEw3cJyjICECfCNQ-rJvgHS4j4m4u_kHSC0PSvyoe2jXNZuIE7CLhup_i-EwUniNLjwwWLUpJeUA1guUZylbWv5/s1600/DSC01145.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfJyyTVDFgo1ab1Rh0GHSunP-S5rak90LZBq44tXV-EKeWH_ynU-GNDGEw3cJyjICECfCNQ-rJvgHS4j4m4u_kHSC0PSvyoe2jXNZuIE7CLhup_i-EwUniNLjwwWLUpJeUA1guUZylbWv5/s320/DSC01145.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixI3zG0uUFqcphBM3D0zj6liUvZpaHDy6OZgw9i4lkneCxk65ILhr9K_XyMtYEjB6SqZd-4a3Htlp0OlO52pOvUESNMjg6XVGhsvjle_932b1kQ6KuI_pqn8eP19SEjByxzdF4_e9XozHD/s1600/DSC01178.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixI3zG0uUFqcphBM3D0zj6liUvZpaHDy6OZgw9i4lkneCxk65ILhr9K_XyMtYEjB6SqZd-4a3Htlp0OlO52pOvUESNMjg6XVGhsvjle_932b1kQ6KuI_pqn8eP19SEjByxzdF4_e9XozHD/s320/DSC01178.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwr7f8hiPT9lHw5Sr28QXdh_5pNRqjKc19TFW0Qq_tuyfqOIu_1g6k9qYVDozSvKpjNlfoP1XBpIZopi9k1p3EwFZk-Rfw7LW29LrQ50toTiMXYbL1IRMBbvlHgP9Wl1Nu63tpinWjZJKJ/s1600/DSC01170.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwr7f8hiPT9lHw5Sr28QXdh_5pNRqjKc19TFW0Qq_tuyfqOIu_1g6k9qYVDozSvKpjNlfoP1XBpIZopi9k1p3EwFZk-Rfw7LW29LrQ50toTiMXYbL1IRMBbvlHgP9Wl1Nu63tpinWjZJKJ/s320/DSC01170.JPG" width="213" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbhYuPr-iAk84nS5rPW30LJ5nFlFzIHz_T2zeiSmZWoosl5o3Gu2DrLqQ1H_vkCqxlJWu9xIieL_qvLx-WAIXYcVRXlh_F4qVzVm6FPU0pIZjC9TN89lzmk8cQ75KUA3bzBnWfxrEXZm4u/s1600/DSC01190.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbhYuPr-iAk84nS5rPW30LJ5nFlFzIHz_T2zeiSmZWoosl5o3Gu2DrLqQ1H_vkCqxlJWu9xIieL_qvLx-WAIXYcVRXlh_F4qVzVm6FPU0pIZjC9TN89lzmk8cQ75KUA3bzBnWfxrEXZm4u/s320/DSC01190.JPG" width="213" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-lfb_s9FeSQRczidhnsYm6J13bdqsb-BrEw9vgpYX_M2jJUMpwH-sxHzxzULLNwnJ3UHh0hb7P8491652VrP1sN-1F1whehrbFDSPUMOxEBr9XO9Wxg3tsxIN1sHpU1EU7kcix5asS-tH/s1600/DSC01157.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-lfb_s9FeSQRczidhnsYm6J13bdqsb-BrEw9vgpYX_M2jJUMpwH-sxHzxzULLNwnJ3UHh0hb7P8491652VrP1sN-1F1whehrbFDSPUMOxEBr9XO9Wxg3tsxIN1sHpU1EU7kcix5asS-tH/s320/DSC01157.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5xkKjUextaAhlpSRRNSg_tNRG4opJK24YacFxIY5yrzLlWdCvB2Y-2o1ro-RdrIW6uFbOjiXme47aD5Cyj7txyPJgAh5Vqy1W94gMrrG0p3PkfLKD0FIxHwDM1w5CRFsu1YnymkEgfzzt/s1600/DSC01163.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5xkKjUextaAhlpSRRNSg_tNRG4opJK24YacFxIY5yrzLlWdCvB2Y-2o1ro-RdrIW6uFbOjiXme47aD5Cyj7txyPJgAh5Vqy1W94gMrrG0p3PkfLKD0FIxHwDM1w5CRFsu1YnymkEgfzzt/s320/DSC01163.JPG" width="320" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<i>Lissabon 5 juni 2016:</i> samma kvinna i sina bästa år kramar tidigt på morgonen om sina resekamrater, tar en taxi från Santa Apolonia till flygplatsen, inte för att det regnar men det är för långt att gå även om det bara är 7 km. Flyget går till Stockholm och sedan vidare norrut. En två veckor lång resa genom Europa är slut. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<i>MEN: </i>Det här var bara en översikt. Mer kommer en annan dag. Kanske.</div>
<div>
<br /></div>
</div>
Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-15642174941398240262016-01-10T03:49:00.001+01:002016-01-10T03:49:58.604+01:00Mental förberedelse eller hur ska det här gå?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9XtFDT9dHevzCUMmOHlKeU31NFxerCkpJCiLfh3bfsxxaeEDIEPMqYeFxRhqlr6Z7o0Bdn8HjsptnQ3qJEM9oJYB37yQoYCGPlbmH6Ax_0eSsINzqNt9fLzNHvJlQooB3XFr_gKS3EKGH/s1600/DSC00033.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9XtFDT9dHevzCUMmOHlKeU31NFxerCkpJCiLfh3bfsxxaeEDIEPMqYeFxRhqlr6Z7o0Bdn8HjsptnQ3qJEM9oJYB37yQoYCGPlbmH6Ax_0eSsINzqNt9fLzNHvJlQooB3XFr_gKS3EKGH/s400/DSC00033.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>En plats för mental återhämtning eller förberedelse.</em><br />
<em>Kagghamra på Södertörn, som jag besökte i somras.</em></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Morgondagen (eller kanske snarare <em>dagen</em>) stundar om några timmar. Dagen när jag ska återuppta min träning. Kroppen ska användas till nåt den inte är van vid. <em>Vattengymnastik. </em>Det har jag inte ägnat mig åt sen urminnes tider. Om det inte räknas som gymnastik när man gräver upp vinbärsbuskar så svetten lackar och jorden ryker, eller sågar ner syrener så kvistarna flyger och kroppen duckar undan fallande stammar. Eller när man pustar uppför backarna på Gruvberget med hundarna en kylig höstdag, eller skottar snö så ryggskottet förtvinar. Och vatten kommer man ju i kontakt med alltsomoftast. Det kanske till och med kan räknas som vattengymnastik när jag duschar en pudel av den motsträviga modellen, blöt blir jag och röra mig i de mest märkliga vinklar får jag göra. Det blir till att stå på knä vid badkaret eller bryta ryggen när pudeln ska först blötas, sen schamponeras, sedan sköljas ur, impregneras med nåt kufiskt som kallas <em>conditioner</em> som inte ska sköljas ur och sen handduktorkas. Allt under det att pudeln ålar runt i det ganska stora badkaret, letar efter en chans att lura matten och hoppa ur (det har hänt att väl inschamponerad pudel fått jagas in i badrummet igen). <br />
<br />
<em>Vattengymnastik</em>. Hör bara hur vackert det låter. Man kan se framför sig damer (så var det i a f förr) i baddräkt, damer som graciöst rör sig i bassängvattnet till musik och med en ledare som gör alla rörelser <em>utan </em>vatten, däruppe på bassängkanten . Man blir inte svettig. Men jag drar mig till minnes hur fruktansvärt kallt det brukar vara när man kommer från omklädningsrummet och innan man når bassängen, där vattnet inte heller känns jättevarmt från början. Tacka vet jag barnbassängen, den där alla över 5 år (utom min dotter då förstås, hon är om möjligt mer kortvuxen är jag, när hon som 5-åring gick i simskola och de började i den bassängen för att alla bottnade) bottnar överallt och där vattnet är varmt och skönt.<br />
<br />
För att kunna delta i vattengymnastik krävs någon form av lämplig klädsel, åtminstone när vattengymnastiken äger rum på ett offentligt badhus under dess ordinarie öppettider.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-7y8xCd-i9Fx-d3vfYdXU9pXtMz1xdDJv6LCJ3mytkM-yNllYTIQEx2ECSyPZz4LUPy62HJ4z7uVVcU0dGdO74UTyAUUXXe_qQRCUjdujiQcp6SnZdyj_2OYdBKk1oR4ZmEVR2Io-CXMu/s1600/DSC00547.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-7y8xCd-i9Fx-d3vfYdXU9pXtMz1xdDJv6LCJ3mytkM-yNllYTIQEx2ECSyPZz4LUPy62HJ4z7uVVcU0dGdO74UTyAUUXXe_qQRCUjdujiQcp6SnZdyj_2OYdBKk1oR4ZmEVR2Io-CXMu/s320/DSC00547.JPG" width="213" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
Jag har således inventerat lådor och skåp på jakt efter baddräkt. Härovan ser ni resultatet. Man kan väl säga att bikinin sorterar ut sig själv inte bara för att kroppen och bikinin inte på länge träffat varandra utan även för att underdelen helt saknar resår upptill. Den rosa, prickiga har också blivit utsorterad. Och det beror främst på att axelbanden är avhuggna på ena sidan. Detta har åstadkommits av en av husets fyrbenta i brist på bättre sysselsättning. Och jag tar inte risken att köra utan axelband. Tänk er när man står där i vattnet och viftar med armarna och trampar vatten med benen (eller hur det nu går till, det är som sagt <em>väldigt </em>längesen jag var med på vattengympa, kanske mer än 20 år sen) och då glider baddräkten neråt, och mer kropp visas upp än som var meningen. Sedan kommer vi till den helsvarta, den verkar ju OK så här till synes, men den har ett reparerat axelband om jag inte missminner mig och är nog lite uttöjd av nån anledning, samt lite väl urringad. Återstår den tvådelade baddräkten, den i nedre högra hörnet. Här kan jag nog räkna med att underdelen sitter kvar men hur kommer överdelen att bete sig när jag hoppar graciöst upp och ner jämfota från botten av bassängen upp över ytan och ner igen? Då kommer den att liksom flyta upp och bilda nånslags ballong runt min övre kroppshalva, om nu inte jag fyller ut den helt så den sitter som ett smäck förstås. Blir svårt det här, jag hinner inte köpa någon ny.<br />
<br />
Ett första vattengymnastikpass ger mig mycket att fundera över märker jag. Och jag har bara tänkt på klädseln! Jag kom just att tänka på vad ledarinnan sa när jag anmälde mig via telefon: <em>du behöver ju bara göra det du känner att du klarar, det tar nog minst tre gånger innan du känner dig hemma med programmet och rörelserna, och du kan alltid fråga efteråt och be mig visa igen om det är något som är oklart!</em> Ha, tänkte jag då. Man har väl gått i tantgympa i åratal en gång i veckan med massor av rörelser till Magnus Ugglas Fula gubbar (eller vad den nu hette) och en massa annan musik, fast det var före hundarnas tid för sådär nio-tio år sen, eller kanske lite mer. <br />
<br />
Sedan är det ju omklädningsrummet och allt vad det innebär. Då blir det till att reta upp sig på tonårstjejerna som inte tar av baddräkten i duschen, småungar som skriker och springer runt, blöta handdukar på golvet och att man aldrig får chans att använda hårtorken. Rika tillfällen för surtanten att agera! Och så gäller det att komma ihåg att ta med hänglås till skåpet. För att inte tala om schampo, balsam, tvål, handduk, kam, salvor av diverse slag och ja, jag vet inte allt! Hur ska detta gå?<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsHVOdn4hWTHOYaHrGhflz7JTr56rEF3g5qBI-sl9eWKCZjrNYGWlVySN9MF3HrsbI8nnXIDW9gHuiPLZeUvZua_sjaEmcr5AjVi8yJz8tYH-N1zawINbJeXfvyHfrvxg3e3GoUy1IKGBu/s1600/DSC00438.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsHVOdn4hWTHOYaHrGhflz7JTr56rEF3g5qBI-sl9eWKCZjrNYGWlVySN9MF3HrsbI8nnXIDW9gHuiPLZeUvZua_sjaEmcr5AjVi8yJz8tYH-N1zawINbJeXfvyHfrvxg3e3GoUy1IKGBu/s400/DSC00438.JPG" width="266" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>En frostig dag i oktober.</em><br />
<em>Överblommad gullspira.</em><br />
<em></em> </td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-42436129316026236362016-01-06T00:49:00.001+01:002016-01-06T01:58:59.937+01:00Verksamhetsberättelse 2015. Verksamhetsplan 2016.<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg265ouYGAHzpFGgimSYVlh1tqLLQxlWZxxZNT4x83g05CNDirZVgZIJjfmep6jHJ9W-SVZoGQidJFispf-1SpIzCvr8nwM3MVic_3Hviet6UNY3qeE3ka3phnoRNBZY4bP1eL2IrQjEjHQ/s1600/DSC00526.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg265ouYGAHzpFGgimSYVlh1tqLLQxlWZxxZNT4x83g05CNDirZVgZIJjfmep6jHJ9W-SVZoGQidJFispf-1SpIzCvr8nwM3MVic_3Hviet6UNY3qeE3ka3phnoRNBZY4bP1eL2IrQjEjHQ/s400/DSC00526.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Staffansstaken</em></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<em></em><br />
<em>Styrelsen</em> har under verksamhetsåret bestått av ordförande, sekreterare, kassör och verkställande utskott. Då det varit svårt att rekrytera till alla dessa poster har makan/mamman/matten/husägaren/väninnan/arbetstagaren/nypangsjonisten/mm - nedan kallad enbart <em>styrelsen</em> - ensam skött alla dessa poster. <br />
Styrelsen har i vissa frågor konsulterat den yngre generationen, släkten, bästa vännen, bästa vännens make, fler bästa vänner, arbetskamraterna, föreningslivet, offentliga institutioner och andra.<br />
Till sin hjälp har styrelsen också haft revisorer, dessa har varit desamma som styrelsen.<br />
<br />
Styrelsen har under verksamhetsåret haft ett stort antal styrelsemöten under olika former, de flesta ej protokollförda, men en del finns nedtecknat på papper här och där, i dokument i datorn, i bloggen, på Facebook. <br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinQpAxVBbxc_8B8h-YEG4yVcqBnTGZDNxL-diGNT8BRfPvM6JQwre0wdDJLapXUYJB_wHSzqTr0EfZuzIC6b-YgrxuZkSFgKavhS7xPnGfx8GyGB706Ynu7XjyIviXZD0l9aNqBPDwVAmb/s1600/20151118_171239-2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="237" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinQpAxVBbxc_8B8h-YEG4yVcqBnTGZDNxL-diGNT8BRfPvM6JQwre0wdDJLapXUYJB_wHSzqTr0EfZuzIC6b-YgrxuZkSFgKavhS7xPnGfx8GyGB706Ynu7XjyIviXZD0l9aNqBPDwVAmb/s400/20151118_171239-2.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Dalarna</em></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<strong>Verksamhetsberättelse 2015</strong><br />
<strong></strong><br />
Året kan beskrivas med orden uppgångar och nedgångar om vartannat, oavsett vilket område vi betraktar. Styrelsen har dock gjort ett försök att lite mer i detalj beskriva verksamheten.<br />
<br />
<em>Familjen</em>: Den manliga delen började året med en rejäl försämring i sitt tillstånd, men har sedan fortsatt på status quo. Har berikar den kvinnliga delen med att fortfarande med lite hjälp minnas sånger från förr och sjunger gärna med. Den yngre generationen har under året hållit ställningarna inom områdena fysik, matematik och musik, numera i kungliga huvudkommunen. Styrelsen själv har jobbat med diverse olika projekt under året. Dessa beskrivs närmare nedan.<br />
<br />
<em>Arbetslivet: </em>Styrelsen sa tack och adjö till den delen av livet i början av september, fr o m 1 november avgick styrelsen officiellt från denna del av verksamheten. Det är i nuläget oklart om styrelsen under någon period framöver kommer att tillfälligt återuppta sådan verksamhet.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2iKT5BzfnH4kmwhrzbfkHuGN44RGRiJ0bMZjlI6nmUIVZabAxFPDLFHmljhkEmvbQ0aS15aUy5EIR4edR4IBzlcKhxkQJi1E7lc35m_3fCnGiMUo6dt0wFqTDvAG68NokHRwvx3Hu4pUR/s1600/DSC00435.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2iKT5BzfnH4kmwhrzbfkHuGN44RGRiJ0bMZjlI6nmUIVZabAxFPDLFHmljhkEmvbQ0aS15aUy5EIR4edR4IBzlcKhxkQJi1E7lc35m_3fCnGiMUo6dt0wFqTDvAG68NokHRwvx3Hu4pUR/s400/DSC00435.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
<em>Trädgården: </em>Styrelsens verkställande utskott gjorde under september, oktober och november en strålande insats i trädgården. Det ledde till en förnyad trädgård, med flyttade buskar, nytt staket (här togs en utomstående konsult in), utglesade syrener, urtjusig vinterbelysning vilande på en trefot av syrengrenar beklädda med ädelgran, en i matförrådet vilande storkruka med vårlökar som planterats och redan nu börjat spira (här funderar verkställande utskottet på hur man hindrar för tidig blomning i källarmörker och källarkyla). Det offentliga har också arbetat i trädgården, utan att bli konsulterade. Här funderar styrelsen nu över hur man på ett anständigt sätt skäller ut kommunala tjänstemän och hävdar sin rätt till sina egna träd, en traktorförare har redan drabbats av styrelsens behov av att uttrycka sina åsikter mycket tydligt. <br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipH99uKCw2L5rCYp4mTiJXLbPi1UfGFrhjckFvhMkBtXlQdBA7-WmkPIZ3aRx__lhVNzRUmh2s1y2-N4KeKVaLiR27p4m6yMCrrpz4G3YgfQVGFeoXhyphenhyphenVA7MP76M9yWttkKNvfFXCYwYrI/s1600/DSC00105.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipH99uKCw2L5rCYp4mTiJXLbPi1UfGFrhjckFvhMkBtXlQdBA7-WmkPIZ3aRx__lhVNzRUmh2s1y2-N4KeKVaLiR27p4m6yMCrrpz4G3YgfQVGFeoXhyphenhyphenVA7MP76M9yWttkKNvfFXCYwYrI/s400/DSC00105.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Sjön Väsman i Ludvika, liiiite färgkorrigerad</em></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<em>Släkten: </em>Styrelsen tog semester under en vecka i somras och mötte delar av släkten i Dalarna. Det blev en väldigt trevlig resa som tidigare dokumenterats här, intresserade hänvisas till det dokumentet. I övrigt har släkten också mötts i Stockholmsområdet där även icke-släktingar fått besök av styrelsen, likaså dokumenterat i bloggen. <br />
<br />
<em>De fyrbenta</em>: Pudlingarna har fått sitt av verkställande utskottet. De har dock framfört klagomål på att det blivit för lite skog, för mycket koppelpromenader, och konstigt nog saknar de också lydnads/rallylydnadsträningen som ibland förekommit i begränsad omfattning. De tycker dock att pudelträffarna varit bra och efterlyser mer sånt, samt tycker att hundcaféet är OK och kan även tänka sig fler besök i butikerna som säljer hundsaker o hundgodis. Pudlingarna efterlyser också bad-, tork- och klippfri päls, vilket kan bli svårt att ordna.<br />
<br />
<em>Kroppen: </em>Styrelsekroppen har fått oregelbundet underhåll, gällande såväl ut- som insida. Matintaget är det inget fel på, men kunde varit mer nyttigt. Kroppen har sannolikt växt under året, men ingen i styrelsen vet med säkerhet. Verksamheten saknar utrustning för att ta reda på det mer exakt. Delar av kroppen har besökt specialister på knän (inget fel), muskler (många knutor), tänder (behov underhåll), psyke (nej, fel, det var styrelsen som jobbade där). Utsidan har fått nya kläder, håret blev viss klippt några gånger.<br />
<br />
<em>Psyket: </em>psyket kan inte skiljas från kroppen, men styrelsen konstaterar att psyket fått sitt på olika sätt. Dels genom tidigare femtioprocentigt avlönat arbete med psykiatriska frågor, dels genom aktiviteter i Demensföreningen, genom kontakter med goda vänner, tidigare arbetskamrater, m fl. <br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIw_MQJlCDYS_5LKeSrOYJd38NpmL-QXCaJU9P1_FBXNMPmEUaRj599fzJ8pfclbjfyHFrOCCgJzWZdVaUFJVXAHE_WfeiwYaH8ZlBQex7W6WPy0w5uQ_KbvbT0qNQnA06GgA5Zi9oMYv_/s1600/DSC00451+%25282%2529.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIw_MQJlCDYS_5LKeSrOYJd38NpmL-QXCaJU9P1_FBXNMPmEUaRj599fzJ8pfclbjfyHFrOCCgJzWZdVaUFJVXAHE_WfeiwYaH8ZlBQex7W6WPy0w5uQ_KbvbT0qNQnA06GgA5Zi9oMYv_/s400/DSC00451+%25282%2529.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Har inget med texten att göra. </em><br />
<em>Bodentravet i baksidesperspektiv.</em></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<em>Ekonomi</em>: Kassören meddelar att den är (troligen) i balans, utgifter och inkomster har funnits och redovisats i internetbanken.<br />
<br />
<strong>Revisorerna </strong>föreslår att styrelsen beviljas ansvarsfrihet för verksamhetsåret.<br />
<br />
<strong>Verksamhetsplan 2016.</strong><br />
<br />
Styrelsens förslag till verksamhet kommande år:<br />
<em>Familjen:</em> Styrelsen avser att fortsätta besöka övriga familjemedlemmar och främja goda kontakter med ömsesidigt utbyte .<br />
<em>Släkten: </em>Styrelsen hoppas på ett fortsatt gott samarbete kring semester mm.<br />
<em>Kroppen, psyket: </em>Goda föresatser, simma kanske? Förbättra matvanorna. Fortsätta prata med familj, vänner o bekanta, delta i föreningslivet.<br />
<em>De fyrbenta:</em> Här har verkställande utskottet tänkt sig en rejäl uppryckning med allt möjligt. <br />
<em>Trädgården: </em>Fortsatt utrensningsarbete, lägga om rabatter och ansa äppelträd.<br />
<em>Huset: </em>Nytt tak? Utbyggd entré?<br />
<br />
<strong>Valberedningen</strong> har under året bestått av <em>styrelsen </em>och föreslår att sittande styrelse får förtroende för ännu ett verksamhetsår. Beviljades av årsmötet. <br />
<br />
Vid protokollet: <em>styrelsen.</em><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiE3g1BePqRCxqZI7kMNx4Buta16lk0yZsRNSs2elGMXsoZfKoEbQSe9aR3m2taS-TbU7OZB-4zLBSXwQZ166GIzEIBYiY78l857-vQD5B1NSkZIfuvwX69Rju2Zqh_S5fnYvZFy7jh05X1/s1600/DSC00307.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiE3g1BePqRCxqZI7kMNx4Buta16lk0yZsRNSs2elGMXsoZfKoEbQSe9aR3m2taS-TbU7OZB-4zLBSXwQZ166GIzEIBYiY78l857-vQD5B1NSkZIfuvwX69Rju2Zqh_S5fnYvZFy7jh05X1/s400/DSC00307.JPG" width="305" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Styrelsen.</em></td></tr>
</tbody></table>
Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-39812018421642938872015-10-26T23:34:00.000+01:002015-10-26T23:34:02.974+01:00BarnvagnenEn bekant la ut en länk på Facebook till en insamling för nyanlända flyktingar som inte har någonting. Jag började rota i garderober och skoskåp, och i undanskymda källarutrymmen som ingen tittat in i på länge. Visst har jag passerat den där dörren under trappen miljoner gånger, men liksom glömt att där finns <em>saker.</em> Nu kom jag på att där står ju den gamla barnvagnen. Den som inköptes våren 1995 strax innan det efterlängtade barnet skulle komma. Bakom lite kläder, nån ryggsäck och sovtäcken som hör till båten tronade den - <em>Vagnen. </em><br />
<br />
<em>Vagnen - </em>en kombivagn från Emmaljunga. Dyr var den tyckte jag då när den införskaffades. Jag hade ingen aning om att en ny barnvagn kostade kring 3000 kr. (Det var förresten en hel del jag inte hade någon aning om när jag fick barn - t ex letade jag länge o väl i hyllorna på Konsum efter blöjor och plastsnibbar, såna där som min syrras barn hade i slutet på 1970talet. Sånt fanns inte längre 1995, nu hade alltiettblöjan kommit, eller vad den nu hette. Sen blev det i alla fall tygblöjor en tid, men hoppsan nu är jag visst inne i ett annat inlägg, det här skulle ju handla om <em>Vagnen - </em>åter till ordningen). Nåväl, Vagnen var inköpt och barnet behagade efter en del väntan och diverse upplevelser med kokt torsk och äggsås komma ut såsmåningom. Hon fick trona i vagnen på väg hem från BB.<br />
<br />
Att nu ta fram <em>Vagnen</em> från sin sedan länge undanskymda plats var lite speciellt. Tänk vad mycket minnen som plötsligt vällde över en. Den där barnvagnen har varit med om mycket, och ja det innebär ju att det transporterade barnet varit med om i stort sett samma saker. Fast hon behövde inte åka i bagageutrymmet på flygplanet när vi flög till Stockholm. Inte heller när vi flög till Teneriffa eller Kreta, Mallorca eller Göteborg. Det fick däremot barnvagnen göra. Den har flugit mycket särskilt första året då vi ofta var till Stockholmsområdet för att hälsa på barnets morfar. Den var med till Teneriffa när barnet var åtta månader. Hon tronade i den uppallad med kuddar och såg ut som en liten sol. Spanjorskorna var som galna i henne. Galna blev vi också själva (eller i alla fall jag) när min ryggsäck blev stulen vid ankomsten till hotellet. Alltmedan barnet tronade i <em>Vagnen,</em> åskan gick, hotellpersonalen var superstressad pga pågående elavbrott och fullt med folk som skulle checka ut och in. I den röran försvann ryggsäcken med barnmat, några leksaker, en systemkamera samt det kommunala bibliotekets böcker om Teneriffa. Vilken start på den resan! Dagen efter promenerade vi med det tronande barnet i den stadiga kombivagnen till den lokala polisstationen för att anmäla förlusten av ryggsäcken o det andra. Där möttes vi av en skylt som högtidligt förklarade "Här talar vi bara spanska" på tio olika språk. Men blanketten som vi skulle fylla i talade som tur var engelska och försäkringsbolaget ersatte den ekonomiska förlusten. Biblioteket antecknade att jag var en tjuv.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQ4K6uoWxCRW4L_c5CciHPJX7a9A7gFoLgjvMV_3hx9IE2bvVX0fgCxntHTDIkBkUVvJVHVQqS05FGF68-2q1-qF0up6J8g5w25mhjsWCJVj6CMBpRuFkBxDlT2rINquX-SByEcMD2tLNt/s1600/DSC00459.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="308" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQ4K6uoWxCRW4L_c5CciHPJX7a9A7gFoLgjvMV_3hx9IE2bvVX0fgCxntHTDIkBkUVvJVHVQqS05FGF68-2q1-qF0up6J8g5w25mhjsWCJVj6CMBpRuFkBxDlT2rINquX-SByEcMD2tLNt/s400/DSC00459.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Barnet och hennes morfar samt Vagnen. Året var 1996. </em><br />
<em>Men var (jaja, jag vet, men gör ni?)?</em></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Barnet växte och blev större men det gjorde inget för <em>Vagnen </em>var och är fortfarande en kombivagn. När barnet var i tvåårsåldern reste familjen till Kreta med kören Chorisma. Där bodde vi på ett knappt färdigbyggt hotell en bit utanför en mindre ort. <em>Vagnen</em> fick göra tjänst igen, det blev ett väldigt promenerande på småvägar i mörkret med stjärnhimlen ovanför. Kören gjorde också en del framträdanden (det var ju ändå en körresa) bl a i en kyrka. Det var minnesvärt. Här fick vi inte komma in - barnvagnar var förbjudna i detta tempel. Så vi stod i en dörröppning och lyssnade på maken i tenorstämman och resten av kören när de sjöng för den fåtaliga publiken. Publiken ja, det var vi kör-anhöriga och två präster. Att de var präster var lätt att förstå eftersom de hade prästkläder och sällsynt långa skägg. Så pass långa så det tvååriga barnet undrade om det möjligen var jultomten i dubbel upplaga.<br />
<br />
Nästa utlandsresa gick till Mallorca. Tror nog att <em>Vagnen</em> var med dit också även om barnet nu var tre år och självgående. Men vid längre promenader, särskilt på kvällarna när vi vuxna ville äta middag på mysiga restauranger så var det väldigt bra med vagnen. Vem har lust att bära en trött och trilskande treåring två km när man vill äta gott och dricka ett glas vin? Enklare då med transportmedel som också fungerar som säng när barnet har fått mat och är lagomt trött.<br />
<br />
Sen har vi alla transporter som gjorts på hemmaplan. Hur många gånger har vi inte vandrat runt i närområdet första året och kollat in gardiner, trappräcken, ytterdörrar osv medan barnet så sakteliga slumrade in? I ur och skur, sommar som vinter, snö och ishalka. Instoppad i skuffen på bilen, transport av matvaror o annat i varukorgen. Så mycket användes vagnen de där första åren så den behövde t o m repareras när varukorgen lossnade. Det blev nya svetsfogar och nått hjul byttes. <em>Vagnen </em>har nästan blivit såld också. Men de fick en annan vagn gratis så vår blev kvar. Det var väl då jag hade fram den sist. <br />
<br />
Nu är det dags för<em> Vagnen </em>att träda ut i ljuset igen. Den gör inte stor nytta i skrymslet under trappen i källaren. Den tar egentligen bara plats. Så imorgon ska jag skänka bort den till någon som behöver den. Någon som jag inte vet vem det är. Någon som rest långt med sina föräldrar, eller kanske någon som ännu inte är född men ändå rest långt med sina föräldrar. Någon som kommer till vår stad utan något alls.<br />
<br />
Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-13911391616873658432015-10-14T12:22:00.000+02:002015-10-14T12:22:27.275+02:00Man lär så länge man har en leverÄnnu ett citat från min make under den tiden det begav sig. Han hade mycket sånt på lager. <br />
Just det här citatet passar f n synnerligen bra in på den här tanten. Den här <em>äldre </em>tanten. <br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8MySdVyxmRxrgFChqZO6ISrtzHy-PHTI5xxdR6pFDY71Wa6Z-TAYYCLlTSsWIN9bRL0EJmZWOsQCe4eeeJ2ea5v55sC1OW61rJ3WXgqz6L0QD9DtB1ICRKPs44x5UyBIP6IESZc6r8XTx/s1600/DSC00365.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8MySdVyxmRxrgFChqZO6ISrtzHy-PHTI5xxdR6pFDY71Wa6Z-TAYYCLlTSsWIN9bRL0EJmZWOsQCe4eeeJ2ea5v55sC1OW61rJ3WXgqz6L0QD9DtB1ICRKPs44x5UyBIP6IESZc6r8XTx/s400/DSC00365.JPG" width="266" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>En känd byggnad i min hemstad. </em></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Vi kan börja med kameran. Trial and error-metoden har fungerat skapligt bra i fotograferandet, jag har ju t o m lyckats föreviga norrskenet häromkvällen. Blodmånen gick det dock sämre med. En del hjälp har jag haft av den 274 sidor långa instruktionsboken som lämpligt nog bara finns på nätet och inte är helt enkel att förstå sig på. Och jag är en person som helst läser instruktionsboken <em>först</em>, innan jag ger mig i kast med nymodigheter. En nackdel är ju att den bara finns på nätet, och för att göra den mer lättåtkomlig måste jag skriva ut den. Ännu ett problem som inte är löst. Den gamla färglaserskrivaren från 2005 vägrar låta sig kopplas in till den nya datorn som inte hittar skrivdrivarrutinerna, och den här <em>tanten</em> orkar inte tugga sig igenom en hord av tekniska instruktioner på engelska på nån skum webbplats för att lyckas ladda ner dem. Dessutom har skrivaren meddelat i kombination med den fasta datorn från 2005 att den inte vill göra just något längre, trots tillgång på papper, ström och färgpatroner. Men jag har köpt en ny skrivare, som jag inte gett mig i kast med ännu. Den är fortfarande prydligt nerpackad i sin kartong. Jag bävar inför installationen.<br />
<br />
Installerat har jag däremot gjort ett bildprogram för att hantera bilder från kameran i datorn. Allt enligt kamerans instruktionsbok, den där som svävar runt i cyberspace. Det tog en humlans lång tid att installera och som vanligt förstår jag bara till hälften vad jag ska ha det till. Det tillåter mig dock att ladda ner bilder till datorn och redigera o göra en massa annat som Sony tycker är vettigt att man har tillgång till om man har deras kamera, vilket jag har. Däremot tillåter det inte att man delar bilder till bloggen vilket jag ju gjort hur mycket som helst tidigare. Hm. Det är här makens citat kommer in. "Man lär så länge man har en lever". Och det har ju jag, hjärna är det mer frågetecken kring. Men några spår har väl fastnat i associationsbanorna. Så efter en del klurande och tankar på alla andra som fotograferar med sina fina digitala systemkameror och snabbt lägger ut i bloggar o på FB så tänkte jag att så svårt kan det ju inte vara. Kom på att datorn har ett eget hjälpprogram, kom på att det kan ju löna sig att kolla det, kom på att det är <em>väldigt enkelt</em> att ladda ner bilder utan en massa extraprogram och att det enda som krävdes var USB-kabeln och trycka på rätt app på startprogrammet. :) <em>VIPS</em> så fanns 300 bilder lättåtkomliga.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgS609zmQg6Va1ZC5PPiqb3uzptgkJN1Mg1LdV7oD68NsadIQVlROCjLZiTKHbVkiFI5-y4Aq74Nf-UPphFUY0hQ8UertsUyZ4e4Iyva4M2rX_2pV7tl2xpOUjiqmIQulfCtjVY0Oy3zo2/s1600/DSC00393.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgS609zmQg6Va1ZC5PPiqb3uzptgkJN1Mg1LdV7oD68NsadIQVlROCjLZiTKHbVkiFI5-y4Aq74Nf-UPphFUY0hQ8UertsUyZ4e4Iyva4M2rX_2pV7tl2xpOUjiqmIQulfCtjVY0Oy3zo2/s400/DSC00393.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Kvällar o nätter nu kyliga, frosthalka och en himmel</em><br />
<em>med norrskensgardiner som drar fram o tillbaka</em><br />
<em>och ständigt ändrar utseende.</em></td></tr>
</tbody></table>
<br />
En annan pryl som jag också använt efter att ha läst instruktionsboken är min nya såg. Grensågen Silky Pocketboy 170, den finns på bild här sen tidigare. En mycket enkel, lättfattlig, kort instruktion som samtidigt varnade mig (typ <em>Akta dig för sågen, Alfons!</em>). Och som den sågen har jobbat igår och ska fortsätta nu i eftermiddag! Det är bara sågarens kropp som haft lite synpunkter, men hjärnan lyssnar inte där heller.<br />
<br />
Summan av kardemumman: ni kommer att få se fler bilder, nu från min digitala systemkamera Sony SLT-A58 och inte från mobilen med krossat glas. Och troligen kommer ni att få se bilder från min nersågade trädgård. Om ni kommer hit får ni se den live! Några spridda exempel ser ni härovan o nedan.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjd147ZIN17E4thy44lKGaNHVhH7Ux83hWDPDGVh_goSXFo5V6GcLuBAVU9NqpbUBoXsDr69nGo16olzDImpVoYQqEftQQ-uhKW00wj59sj5ZLnpyBfXeBhsJFuPPnT4Hh4ihBonYxAsPip/s1600/DSC00420.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjd147ZIN17E4thy44lKGaNHVhH7Ux83hWDPDGVh_goSXFo5V6GcLuBAVU9NqpbUBoXsDr69nGo16olzDImpVoYQqEftQQ-uhKW00wj59sj5ZLnpyBfXeBhsJFuPPnT4Hh4ihBonYxAsPip/s400/DSC00420.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Dagarna kyliga på förmiddagen, varmare eftermiddagar, alla björkar </em><br />
<em>är avlövade och Svartbyträsket ligger blankt, några sångsvanar syntes</em><br />
<em>häromdagen. De har väl mellanlandat på väg söderut.</em></td></tr>
</tbody></table>
Dags för mig att gå ut och såga syrener.Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-9212826460924348147.post-74866478794097140992015-09-17T00:32:00.001+02:002015-09-17T00:32:29.971+02:00Anpassning eller att gilla läget.<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-hcPzDaveyfqsq_0ME5LUL4YvV9QpNUs2q00kjDa53RiDGxKI28gN8Ern8A_WbZuEg4PvsawVDu5YZXBVIh2k68lNsYAsP27UUzRWoK_MSh90b9S0Z89Jay7iqNNB-NzT13MhMw5TxLRv/s1600/20150905_195952+Svartbytr%25C3%25A4sket+med+vacker+himmel.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-hcPzDaveyfqsq_0ME5LUL4YvV9QpNUs2q00kjDa53RiDGxKI28gN8Ern8A_WbZuEg4PvsawVDu5YZXBVIh2k68lNsYAsP27UUzRWoK_MSh90b9S0Z89Jay7iqNNB-NzT13MhMw5TxLRv/s400/20150905_195952+Svartbytr%25C3%25A4sket+med+vacker+himmel.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Mitt ständiga motiv - Svartbyträsket en kväll i september</em></td></tr>
</tbody></table>
<br />
In i dimman - så brukade min man säga förr i diverse olika sammanhang. I båten i verklig dimma, vid drinken inför en fest, i samtal om livets förgänglighet och den egna tilltagande skröpligheten. <br />
<br />
I dimma liksom i alla andra väder krävs anpassning till situationen. När man inte ser längre än en meter framför sig får man dra ner på farten. Det gäller såväl i verklig dimma som i upplevd dimma. När man inte vet vad man har framför sig gäller det att ta det lite lugnt så man inte går på nåt grund, kolliderar med nåt, eller trasslar bort sig på vägen.<br />
<br />
Jag åkte tåg häromdagen. Tåget gick mot metropolen Umeå, från norr. En vacker septembermorgon, solsken, dimma, kalhyggen, storskogar, svarta småtjärnar, blanka sjöar, några sångsvanar, tåget nästan tomt. 70 km i timmen, det blev <em>marschfarten</em>. En behaglig hastighet att färdas i, man hinner se det mesta. Men egentligen skulle väl hastigheten varit betydligt högre, man nu var det anpassning som gällde. Gammal räls - troligen bristande underhåll i åratal så det var bara att finna sig i den lägre farten. Det skulle inte hjälpa att försöka påskynda hastigheten eller kliva av mitt ute i ingenstans. Det var bara att <em>anpassa</em> sig.<br />
<br />
I björkarnas stad Umeå pågick matmarknaden. Den sände ut underbara doftsignaler över stora delar av stan, i alla fall av den del där jag befann mig. Men jag var inte där för att delta i frosseriet på stan utan för att delta i Demensförbundets kongress som pågick i knappt två dagar. Här var det också anpassning som gällde. Först till det supermoderna hotellet där det var lätt att få alla möjliga slags fobier om man som jag inte gillar små stängda utrymmen (läs moderna hissar som startas med rumskortet), trappor som kräver kodkort, fullproppad frukostmatsal där man kunde träna sin sociala fobi. Hela detta hotell krävde allt jag hade av förmåga att anpassa mig.<br />
<br />
Kongressen pågick i dagarna två. Här gällde anpassning till föredragningslistan, till måltidsordningen, till maten, till alla andra kongressdeltagare, till andras åsikter - ja till allt som tillhör årsmötesförhandlingar. En höjdpunkt blev (trots ämnets minst sagt seriositet och tyngd) det sk yngrenätverkets träff. Vi bytte till ett betydligt trevligare hotell där hotellet definitivt var anpassat till sina gäster och inte tvärtom vilket i sig var en höjdare. Jag insåg också att det finns alltid någon som har det värre än man själv, men trots allt elände fick vi ändå skratta ganska mycket. En helg i demenssjukdomarnas tecken, det kändes på hemvägen att jag var riktigt trött i huvudet av allt kongressande och alla möten med nya människor. Tur jag åkte buss hem, alltmer fullproppad med resenärer ju längre norrut vi kom. En räv hann jag se, förutom all växtlighet och militärfordon som drog ner tempot.<br />
<br />
<br />
Väl hemma igen gör jag nu mitt bästa för att anpassa mig till min nya tillvara som <em>pensionär</em>. Ja, jag vet, jag har en bit kvar till 65 men det passade mig att gå lite tidigare. Förresten har jag inte slutat ännu, är bara ledig. Men livet som pensionär verkar vara lika hektiskt som livet som landstingsanställd. Här är nu september i full gång och jag har massor att göra ute. Nu ska trädgården anpassas <em>efter mig </em>(och kanske lite efter hundarna), och sluta leva sitt eget liv. Här ska bli ordning och reda bland buskar och rabatter. Jag har gått ut hårt idag med den första av de ca femtio år gamla vinbärsbuskarna, tre till antalet. De är jättestora och har inte gett så hemskt mycket bär på senare år. Radikalt nog har jag beskurit bort i stort sett allt av den första och flyttat en liten bit av det som blev kvar av den. Och grävt upp roten, ett tungt jobb. Nu har jag två kvar att åtgärda. De står i tomtgränsen och där har jag andra planer.<br />
<br />
Anpassa sig ska också äppelträden få göra. Där har jag stora planer när jag nu äntligen fått hem den här medhjälparen:<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivE6yq6qNcYOCfNWi_9WxXkDBd8gCuBNyKN9609dqU7Fxd62ylORrZJlIqcMwvsN4PIg8liKQ7BnXQiBU8ZtYQ62OTOGgaom_FnyOUBKKC-HeApbP31p4U3p5D7EzgQSDhxfWoLCKm1Rfd/s1600/20150916_225345-1+%25281%2529+Nya+s%25C3%25A5gen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="202" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivE6yq6qNcYOCfNWi_9WxXkDBd8gCuBNyKN9609dqU7Fxd62ylORrZJlIqcMwvsN4PIg8liKQ7BnXQiBU8ZtYQ62OTOGgaom_FnyOUBKKC-HeApbP31p4U3p5D7EzgQSDhxfWoLCKm1Rfd/s400/20150916_225345-1+%25281%2529+Nya+s%25C3%25A5gen.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Mitt nytillskott i trädgårdsarbetet - grensågen</em><br />
<em>Silky PocketBoy 117, nyss uppackad</em></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Hoppas att den funkar bättre än den jag valde ur pappas något ålderstigna efterlämnade sortiment och fastnade med tidigare i sommar. Men med det namnet (dock inte riktigt lika häftigt som hundfönen Metro Air Force Commander) så borde det ju gå. Bäst i test enligt Råd och Rön. <br />
<br />
En länge undanlagd stickning har också hittat ut i ljuset igen. Det måste väl också vara en anpassning till pensionärslivet, att återuppta gamla handarbeten. Det här har snart antikvärde - påbörjades av mig 2004 och jag har väl gjort ungefär hälften. Snart måste stickorna bytas till grövre, men <em>just precis den storleken</em> verkar saknas i mitt i övrigt välförsedda förråd (ja, jag har stickat mycket <em>för mycket länge sen</em>).<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjWLlh3-_9jjjDHlTtmZl7FUoomtr6EPH_w0LuZR7SHuFyopBA6pg_Moz8Wa23PTGM85wTHHGiDWsEiantx_yLTe9oKaiYe3aX2O7AuZpPME7cAsARBjDAzYggvK2mHUWWlq1j4Lje-A4E/s1600/20150914_222603-1-1+%25283%2529+Skicken.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjWLlh3-_9jjjDHlTtmZl7FUoomtr6EPH_w0LuZR7SHuFyopBA6pg_Moz8Wa23PTGM85wTHHGiDWsEiantx_yLTe9oKaiYe3aX2O7AuZpPME7cAsARBjDAzYggvK2mHUWWlq1j4Lje-A4E/s400/20150914_222603-1-1+%25283%2529+Skicken.jpg" width="272" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Enkel mosstickning, kan faktiskt fortfarande.</em></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Nej, med tanke på alla ej avsågade grenar i äppelträdet, de ej uppgrävda svartvinbärsbuskarna och den ännu ej utvidgade perennarabatten som fortfarande saknar de ej planterade lökarna, så måste jag nu ansluta mig till dogsen som förstår att nätterna är till för att sova så jag orkar upp imorgon innan det blir mörkt igen.<br />
<br />
<br />Matten och Nelsson. Tankar i nutid.http://www.blogger.com/profile/18165422222696172603noreply@blogger.com1