Mental förberedelse eller hur ska det här gå?

En plats för mental återhämtning eller förberedelse.
Kagghamra på Södertörn, som jag besökte i somras.

Morgondagen (eller kanske snarare dagen) stundar om några timmar. Dagen när jag ska återuppta min träning. Kroppen ska användas till nåt den inte är van vid. Vattengymnastik. Det har jag inte ägnat mig åt sen urminnes tider. Om det inte räknas som gymnastik när man gräver upp vinbärsbuskar så svetten lackar och jorden ryker, eller sågar ner syrener så kvistarna flyger och kroppen duckar undan fallande stammar. Eller när man pustar uppför backarna på Gruvberget med hundarna en kylig höstdag, eller skottar snö så ryggskottet förtvinar. Och vatten kommer man ju i kontakt med alltsomoftast.  Det kanske till och med kan räknas som vattengymnastik när jag duschar en pudel av den motsträviga modellen, blöt blir jag och röra mig i de mest märkliga vinklar får jag göra. Det blir till att stå på knä vid badkaret eller bryta ryggen när pudeln ska först blötas, sen schamponeras, sedan sköljas ur, impregneras med nåt kufiskt som kallas conditioner  som inte ska sköljas ur och sen handduktorkas. Allt under det att pudeln ålar runt i det ganska stora badkaret, letar efter en chans att lura matten och hoppa ur (det har hänt att väl inschamponerad pudel fått jagas in i badrummet igen).

Vattengymnastik. Hör bara hur vackert det låter. Man kan se framför sig damer (så var det i a f förr) i baddräkt, damer som graciöst rör sig i bassängvattnet till musik och med en ledare som gör alla rörelser utan vatten, däruppe på bassängkanten . Man blir inte svettig. Men jag drar mig till minnes hur fruktansvärt kallt det brukar vara när man kommer från omklädningsrummet och innan man når bassängen, där vattnet inte heller känns jättevarmt från början. Tacka vet jag barnbassängen, den där alla över 5 år (utom min dotter då förstås, hon är om möjligt mer kortvuxen är jag, när hon som 5-åring gick i simskola och de började i den bassängen för att alla bottnade) bottnar överallt och där vattnet är varmt och skönt.

För att kunna delta i vattengymnastik krävs någon form av lämplig klädsel, åtminstone när vattengymnastiken äger rum på ett offentligt badhus under dess ordinarie öppettider.

Jag har således inventerat lådor och skåp på jakt efter baddräkt. Härovan ser ni resultatet. Man kan väl säga att bikinin sorterar ut sig själv inte bara för att kroppen och bikinin inte på länge träffat varandra utan även för att underdelen helt saknar resår upptill. Den rosa, prickiga har också blivit utsorterad. Och det beror främst på att axelbanden är avhuggna på ena sidan. Detta har åstadkommits av en av husets fyrbenta i brist på bättre sysselsättning. Och jag tar inte risken att köra utan axelband. Tänk er när man står där i vattnet och viftar med armarna och trampar vatten med benen (eller hur det nu går till, det är som sagt väldigt längesen jag var med på vattengympa, kanske mer än 20 år sen) och då glider baddräkten neråt, och mer kropp visas upp än som var meningen.  Sedan kommer vi till den helsvarta, den verkar ju OK så här till synes, men den har ett reparerat axelband om jag inte missminner mig och är nog lite uttöjd av nån anledning, samt lite väl urringad. Återstår den tvådelade baddräkten, den i nedre högra hörnet. Här kan jag nog räkna med att underdelen sitter kvar men hur kommer överdelen att bete sig när jag hoppar graciöst upp och ner jämfota från botten av bassängen upp över ytan och ner igen? Då kommer den att liksom flyta upp och bilda nånslags ballong runt min övre kroppshalva, om nu inte jag fyller ut den helt så den sitter som ett smäck förstås. Blir svårt det här, jag hinner inte köpa någon ny.

Ett första vattengymnastikpass ger mig mycket att fundera över märker jag. Och jag har bara tänkt på klädseln! Jag kom just att tänka på vad ledarinnan sa när jag anmälde mig via telefon: du behöver ju bara göra det du känner att du klarar, det tar nog minst tre gånger innan du känner dig hemma med programmet och rörelserna, och du kan alltid fråga efteråt och be mig visa igen om det är något som är oklart!  Ha, tänkte jag då. Man har väl gått i tantgympa i åratal en gång i veckan med massor av rörelser till Magnus Ugglas Fula gubbar (eller vad den nu hette) och en massa annan musik, fast det var före hundarnas tid för sådär nio-tio år sen, eller kanske lite mer.

Sedan är det ju omklädningsrummet och allt vad det innebär. Då blir det till att reta upp sig på tonårstjejerna som inte tar av baddräkten i duschen, småungar som skriker och springer runt, blöta handdukar på golvet och att man aldrig får chans att använda hårtorken. Rika tillfällen för surtanten att agera! Och så gäller det att komma ihåg att ta med hänglås till skåpet. För att inte tala om schampo, balsam, tvål, handduk, kam, salvor av diverse slag och ja, jag vet inte allt! Hur ska detta gå?

En frostig dag i oktober.
Överblommad gullspira.