Följetongen källaren.

Alternativ ett, kort inlägg: Jag har börjat städa den så kallade matkällaren. Den är innehållsrik. Se även på bilderna, scrolla ner till slutet för att se bild nummer tre.

Alternativ två, långt inlägg: Fortsätt bara läsa, om ni orkar. Annars hänvisar jag till de två raderna ovan här .

Häromnatten var det norrsken, jag tränar vidare med kameran.

Nu har klockan passerat midnatt igen, men idag, dvs iförrgår fredag, har jag återupptagit den stora rensningen i källaren. Det har varit stagnation under en längre tid i det projektet. Men de här rackarnas krukväxterna, som jag började med häromdagen, tvingade mig att ta itu med det minsta förrådet i källaren. Det som jag så storslaget kallar matkällaren. Det är stort som en större garderob eller mindre toalett. Det har ventil ut och är svinkallt så fort det är minusgrader ute. Men det ligger mot söder så på somrarna blir det varmt, fattar inte hur de tänkte när de planerade in det där, finns ju massor med plats åt norr. Men så är det.

Tänk vad en så kallad  matkällare kan rymma! I just den här matkällaren fanns t o m mat, ett mindre förråd av varor som passerat bäst före-datum för flera år sen. Längst bort på en hylla stod några små flaskor "MorMors", illrött innehåll, bäst före oktober 2005. De där skulle användas att göra saft på, nåt extrakt med en massa smakämnen i som skulle förvandlas till körsbärssaft och jordgubbssaft med hjälp av socker och vatten. Jag minns mycket väl hur fruktansvärt dåligt det smakade! Allt kastades som vi gjorde, tror jag hade köpt sex såna där småflaskor. Det var på den tiden när den yngre generationen spelade handboll en period. Ständiga försäljningar för att dra in pengar till laget, och jag har aldrig varit nån säljare och inte heller maken eller dottern så vi köpte in och försökte konsumera själva istället. Och av allt vi köpt är den här saften verkligen det jag INTE kan rekommendera till nån annan, även om maken drack av den i nyare utgåva när vi var på ett av stans fik häromveckan. De är återförsäljare såg jag,  och har den själva i sitt utbud av dryckesvaror och när nu maken har backat alltmer från kaffe så blev det saft till honom istället. Två glas av den illrosa drycken svepte han lätt som en plätt ur pipmuggen. Kaffet tar allt längre tid att dricka upp.

Förutom saftkoncentrat fanns där i matkällaren en liter bordsvatten i oöppnad plastflaska, som börjat implodera eller vad det kan heta när plasten liksom sugs in i flaskan. Den måste vara väldigt gammal för det är Konsums Blåvitt, ett märke som jag inte sett i butiken på många år. Och jag handlar nästan allt på COOP så det är inte det att jag bytt butik. I vattnets sällskap fanns också ädlare drycker, eller vad sägs om äkta polsk vodka? Långsmal snygg flaska, halvfull. Oklart hur länge den stått där, men det är väl mer än tolv-tretton år sen maken var i Polen med kören. En öppnad lättglögg med nån deciliter kvar längst ner stod också att finna. Den hade sedimenterat.

När jag läser vad jag nyss skrivit verkar det som att matkällaren snarare är ett dryckesförråd. Men förtvivla ej, även synnerligen gammal mat på burk stod att finna. Om nu krossad ananas, chilisås, ajvar relish, inlagda rödbetor, grötris, soltorkade tomater i olja, honung o lite annat smått och gott (?) kan räknas dit. Allt av obestämbar ålder, men eftersom ingen har ställt ner nåt ätbart där de senaste fyra åren så är det äldre än så. 

Nu undrar vän av ordning vad krukväxterna har med det här matförrådet att göra. Jo, det är väldigt enkelt. Alla krukor som inte innehåller krukväxter förvaras på hyllorna i matkällaren, tillsammans med jordpåsar och lecakulor som står på golvet, gamla överblommade hyacinter och påskliljor som skulle ha planterats ut i trädgården men fastnat på mellanstationen i matförrådet, små burkar och väl tillslutna plastpåsar med frön av oklar ålder och sort, fat till krukorna, några hundra små plastkrukor avsedda för drivning av frön till småplantor, minidrivhus i plast, och ja jag vet inte allt som hör ihop med krukväxter, frösådd och lökar. 

Det här lilla matförrådet visade sig också härbärgera två uttjänta rakapparater, en bucklig gammal ståltermos, två gamla strykjärn och en gammal väggtelefon som jag minns mycket väl att jag fick från dåvarande Sparbanken av någon anledning. Det var på Uppsalatiden och den funkade bra, säkert duger den fortfarande om nån skulle vilja pröva. Där fanns också ett par plastpåsar modell större, snarast att beteckna som jättestora och jag vet nog vem som knölat ihop dem till små bollar där på hyllan. Min käre make, han "gömde" dem nog där nån gång eftersom han visste att jag inte tyckte det var någon idé att spara såna jättepåsar, man har liksom ingen nytta av dem. Men han har alltid tyckt att det mesta kan sparas för det "kan vara bra att ha". Ja, jag vet, jag sparar också - men inte lika mycket som han samlat på sig under åren.

Golvytan i den så kallade matkällaren var fram till idag helt täckt av diverse krukor, jord och liknande. Nu har jag frilagt den yttre halvan. På den inre halvan ligger ett antal påsar och kartonger med obekant innehåll. De tillhör min man, han pulade in dem där när vi nyss hade flyttat in här, tror jag. Kanske är det hans minnesarkiv (som han brukade säga när han var frisk), saker och dokument han sparat för att ha som minne t ex från barnens skolgång. Det blir spännande att fortsätta röjningen nästa vecka, man vet inte vad som väntar. Men en sak vet jag: den gamla trearmade taklampan i trä och med tygskärmar som också ligger där, den är min från en svunnen tid. Den inhandlades ca 40 år bakåt i tiden. Den lampan ska nu kastas. Även om den har varit med länge och lyst upp vardagsrummet i sex olika bostäder i både glädje och sorg. Många minnen när man tänker tillbaka. Men när jag såg de dammtäckta tygskärmarna som legat nedanför ventilen där i matförrådet i mer än tio år så bestämde jag mig - återvinningen nästa.  

Jag tittar på alla krukorna. De som var orsaken till att jag satte igång med matkällaren, de stod ju där huller om buller på tre hyllor och på golvet och trängdes med allt det andra i en enda röra. De är många, från minsta lilla 5 cm-i-diameterkruka till största 50-60 cm-i-diameter. Plast, lera, metall, glas, diverse färger, en del mönstrade, en hel del ytterkrukor men också många med hål i botten. Krukor för fönsterbrädorna och krukor för utomhusbruk. Och när jag nu tänkt plantera om alla krukväxter så måste jag ha nya krukor till en del. Och det ÄR lättare att hitta om det är någorlunda i ordning. Även krukorna döljer minnen. Det räcker att jag tittar på de äldsta så minns jag krukväxter som jag haft i åratal förr, men som inte är kvar längre. Jag minns mamma, alla hennes krukor som pappa tog med sig en del av från huset när han flyttade därifrån fem år efter hennes död. Jag hittade en liten emaljerad kastrull utan lock, brun med blommönster. Den fick jag en gång av min f d svärmor och har alltid använt som ytterkruka. Hon blev 90 år, jag hade en del kontakt med henne även efter att jag och min förste man gått skilda vägar. Hon skickade en present till mig när  jag o min nuvarande man fick barn. 

Den så kallade matkällaren i sig själv väcker också minnen även om jag inte bott i det här huset hela tiden sen det byggdes. Men mattkällaren kallar jag så för vi hade matkällare "hemma i Södertälje", i huset som mamma och (mest) pappa byggde och som vi flyttade in i när jag var sex år. Där är jag uppvuxen. I matkällaren, som för övrigt var väldigt lik den vi har här - en långvägg med hyllor, och målat betonggolv, svalt - förvarade mamma massor med hemgjord saft, burkar med inläggningar, nån gång hade vi en kruka med mjölk som vi köpt hos en bonde några km bort, det var grädde på ytan minns jag. Glasburkarna med äppelmos och sylt hade gummiringspackning, glaslock och metallspänne över. Mamma hade nån konstig mackapär som hon använde för denna produktion, en tryck-kokare kanske?

Jag berättade för min man om mina fynd i matkällaren. Han säger just ingenting numera, men min berättelse lockade fram en riktig skrattattack hos honom. Särskilt när jag undrade om det var han eller jag som var ägare till de två rakapparaterna.

Det återstår en hel del att göra i detta lilla utrymme. Och när allt är tömt kommer det extremt fula golvet att synas. Resten av källargolven har fått en ansiktslyftning, men det där skrymslet har sluppit undan. Väggarna är också fula. Jag får väl ringa min eminente hantverkare från Bagdad för åtgärd.

Det här är fejk. Färgfejk.
Jag testar datorns bildbehandlingsprogram.
Norrskenet är iaf äkta.

Ja godnatt då, ni som eventuellt orkade ända hit. Själv var jag tvungen att dela upp skrivandet på två nätter.