2014 - blir det ett gott nytt år?

Det här året började inte som de senaste dryga 20 åren börjat. De har börjat med att jag och min man önskat varandra Gott Nytt År, ibland bara vi men för det allra mesta i vänners sällskap. Det här året skålade jag med vännerna, min man var med tidigare på kvällen men hans sjukdom gör honom numera för trött för att orka mer än ett par timmar.

Men dessa få dagar detta nya år har ändå gett mig något nytt - redan. Bådar gott för framtiden, åtminstone på vänskapsplanet. Jag är inte världens mest föreningsaktiva människa men känner att jag vill engagera mig mer i demensfrågor av olika slag utifrån min mans sjukdom. Det har lett till att jag snurrat runt lite på nätet och hittat information om allt möjligt här och där. Så jag har gått med i Demensförbundet, men det finns ingen lokalförening här där vi bor, kanske jag kan vara med och få igång någon form av verksamhet.

Via Demensförbundets facebooksida  upptäckte jag nyligen bloggen "Lewybody har flyttat in" och fick därmed en ny FB-vän. Det känns roligt (eller hur man nu ska uttrycka det) att hitta någon som är i liknande situation som man själv, även om alla är olika. Annars är det nästan bara anhöriga som har äldre förälder med demenssjukdom, eller de som har en make eller maka med demenssjukdom är själva pensionärer och har utflyttade vuxna barn. Det blir liksom annorlunda när man själv är i fullt yrkesliv och har tonårsbarn hemma (visserligen är hon nu 18 år, men hela hennes högstadietid har präglats av att hennes far blivit allt sjukare).

Ikväll stötte jag på en gammal bekant mellan hyllorna på ICA. Vi har inte setts på många år men nu återupptar vi förhoppningsvis bekantskapen, trots att vi båda har gjort nya tråkiga livserfarenheter sedan sist vi sågs - eller kanske just därför.

Så har jag ju mina två pudlar - pudleriet kan ta all tid om man vill!

Och som pricken över i fick jag ett mail från min kusin, vi planerar att ses i sommar igen.


Kanske blir det ändå ett bra år - 2014?