Bakåt och framåt

Årets sista dygn har tagit sin början för några timmar sedan och jag sitter vid datorn min vana trogen.

Överallt summeras året som gick och kanske jag också ska göra det?

Barnet som så klokt tittade mig i ögonen från skötbordet, som älskade dagis, som så nyss sjöng Idas sommarvisa och Den blomstertid nu kommer för första gången på en skolavslutning, ja hon slutade 9an för ett halvår sedan och studerar på spetsmatteprogrammet i gymnasiet i grannkommunen nu. Modern håller på att spricka av stolthet.
Maken som förr trakterade dragspelet särskilt på sommaren, styrde segelbåten i vindar som konkurrerade med abborrens hastighet eftersom hustrun helst seglade i stiltje, ja han har slutat segla, fingrarna hittar inte längre dragspelets knappar och minnet sviktar men de vackra ögonen och sångrösten finns kvar, liksom intresset för omvärlden, och nyårsafton firas som vanligt med vännerna.
Jag själv är ett år äldre. När jag ser mig i spegeln ser jag mer och mer av min mamma, min moster och min mormor i mina anletsdrag i takt med att åren går. Så ser jag på min dotter och tänker att "jaja, du kommer nog att se samma sak som jag om 45 år"
Arbetet som alltid intressant, stimulerande, utmanande men också psykiskt krävande och ibland utmattande, aldrig tråkigt, alltid mer än vad tiden medger.
Fritiden, den är hundarnas för det mesta. Dessa varelser som ger en hel del arbete men så mycket kul tillbaka. Den ene blir alltmer speciell, den andre är som ett yrväder. Hundvärlden har öppnat sig mer och mer på olika sätt. Utställningar t ex, ett tag tänkte jag att det vore kul att vara ringsekreterare, tänk vad mycket man skulle lära sig om olika hundraser då. Fast just nu har jag nog inte det tid som  skulle krävas. Fritiden är också bussresorna till och från jobbet, då kan man koppla av, slumra till, tänka, grubbla, planera, fundera. Många är de inlägg i bloggen som tänkts ut i bussens säte på väg hem från jobbet, inlägg som aldrig blev skrivna. Många är också planerna som aldrig blivit förverkligade.
Någon plan har blivit förverkligad i alla fall. Semesterresa i juli i mellansverige, en liten återblick i mina rötter i Dalarna, en nostalgitripp kanske man kan säga också. Planeringen för Husets utsida blev ju också genomförd. Ibland har man ju också tur - snickaren  från Bagdad visade sig vara en kompetent man att lita på. Husets utsida var i ett uruselt skick, nu är det fint och rejält åtgärdat.

Man ska visst också blicka framåt.

Nyårslöften? Är det verkligen någon idé att ge sådana? Jag brukar hålla dem i fem minuter ungefär. Men det är väl aldrig för sent att i alla fall försöka.: - blogga i normal tid, inte mitt i natten, sova mer dvs gå till sängs tidigare, baka bullar oftare, ha tydligare planering och mål för hundarna, röja upp här och där såväl inne som ute, såväl i hjärnan som i kroppen, följa tandhygienistens råd (annars kanske jag inte har några tänder kvar nästa nyårshelg????), planera vardagen bättre så det blir mindre stress....
Ja, äsch det finns så mycket som man borde lova. Bättre att inte avge några löften alls.

Gott slut på 2011 och gott nytt 2012 till er som hittat hit!

"Jag kommer förbi med en julhälsning", sa snickaren.