Blå timmen

Tror det var i den jag hamnade igår eftermiddag. Efter en tre gånger längre tid än beräknat för ett rutinartat läkarbesök som jag följde maken till kom jag hem på eftermiddagen och tog ut de två överglada hundarna. Det var då jag tror vi hamnade i den blå timmen. Fast jag märkte bara att det var frågan om några minuter. Vi gick en av de vanliga slingorna och stannade till av någon anledning. Jag vände blicken mot norr och lät den svepa över de snötäckta fälten och träsket, skoterspåren syntes bara svagt i det märkliga ljuset. På andra sidan träsket breder den gröna barrskogen ut sig på berget, och där längst upp går den över i en sammetsblå himmel. Det måste vara det här som kallas för den blå timmen. Eller de blå minuterna då, med mina mått mätt.  

Så vände jag blicken åt andra hållet, mot vägen. Det vita landskapet låg här i ett rosa skimmer. Himlen skiftade i rosa och blågrått. Mobilens kamera gör definitivt inte rättvisa åt den vackra himlen. Tänk att naturen kan vara så olika samtidigt bara man vänder blicken åt ena eller andra hållet. Och på kvällarna nu när kylan kommit igen och därmed några klarare kvällar ser vi stjärnhimlen och tonåringen (och mamman) fascineras  av stjärnor, norrsken och Jupiter som lyser så klart.