Man vänjer sig väl

"Man vänjer sig väl" - det sa min pappa när jag hade satt upp nya gardiner åt honom i hans vardagsrum. Och jag hade ansträngt mig en del, mätt fönstret, inhandlat passande gardin, fållat kanterna, satt upp den. Ja, ni förstår kanske insatsen. Men pappa var inte helt frisk, hans demenssjukdom hade börjat nåt år tidigare men han klarade sig ändå bra själv med lite insatser från hemtjänsten. Fast förmågan att förstå den typen av heroisk gardininsats som jag gjort, den förmågan var borta.

Man vänjer sig väl, det säger jag med nu. Fast inte om några gardiner, nä nu gäller det diskmaskinen. Vår gamla trotjänare sa tack för sig en morgon i augusti förra året, genom att släppa ut en rejäl pöl avloppsvatten på golvet i köket. Då hade jag vant mig vid den diskmaskinen genom åratals i- och urplockande. Sedan har jag nästan återvant mig vid den gamla vanliga handdiskningsmetoden genom idog träning i ett halvårs tid. Ända till idag. Idag har jag fått min nya diskmaskin installerad och nu har den just börjat sin tjänst hos mig. Jag hör de välbekanta fyllnings- och tömningsljuden från köket medan jag sitter med min bärbara dator framför TVn. Och som sagt - man vänjer sig väl. Inte var det som att fylla den gamla Cylindan med disk inte. Den kunde man ha fyllt i sömnen. Det skulle inte alls gå med den här Elektro-Heliosen. Namnet är dessutom fult. Det känns bara helt fel när man plockar in disken i den. Men man vänjer sig väl. 

Elektro-Heliosen i tjänst.

Vad jag däremot inte kommer att vänja mig vid är alla överraskningar som vädret för med sig denna vinter. Från 20-30 grader kallt i flera veckor till  mer vanliga vintertemperaturer men ihållande snöfall hur länge som helst, oanade antal timmar snöskottning och sedan blir det plötsligt fem, sex grader varmt i flera dygn. Det i sin tur leder till rena skridskobanan på alla gator i vårt närområde, utom gång- och cykelvägar som sandas. Fast det är bara en här hos oss. Så här halkar man fram och hoppas att man står på benen ett tag till. Broddar kanske vore på sin plats?  Värmeböljan gjorde i alla fall att mina funderingar på att skotta taket stannade vid funderingar.  Värmen har smält ner snötäcket på taken rejält. Men kombinationen massor med nysnö, rejält töväder några dygn, hårda vindar och redan sen tidigare lite nedtyngda grenar har varit katastrof för det ena äppelträdet. Det kommer att bli rejält decimerat när våren kommer. Tre stora huvudgrenar har gått av mot stammen. Goda råd i rädda-sargade-äppelträd-branschen mottages tacksamt!

Det stackars äppelträdet med sina sår.

Vår gata innan vädrets makter gjorde den till
skridskobana. Vårt hus skymtas bakom björken till höger.
Gissa vad som skymtas i nederkanten!

En som kanske skulle hålla med om att man vänjer sig väl är hunden Nelsson. Även kallad Gnällsson, Skällson, Pälsson mm. Han har vid den mogna åldern av snart åtta år vant sig vid att låta matte klippa klorna på honom. En process som har gått många krokiga vägar. Eller det kanske är matten som vant sig att hantera Nelsson även i kloklippningssammanhang. Därför avslutar jag med en hundbild även om den typen av bilder egentligen hör hemma i min andra blogg.

Nelsson och Kairo i blåsväder.