Man lär så länge man har en lever

Ännu ett citat från min make under den tiden det begav sig.  Han hade mycket sånt på lager.
Just det här citatet passar f n synnerligen bra in på den här tanten. Den här äldre tanten.

En  känd byggnad i min hemstad. 

Vi kan börja med kameran. Trial and error-metoden har fungerat skapligt bra i fotograferandet, jag har ju t o m lyckats föreviga norrskenet häromkvällen. Blodmånen gick det dock sämre med. En del hjälp har jag haft av den 274 sidor långa instruktionsboken som lämpligt nog bara finns på nätet och inte är helt enkel att förstå sig på. Och jag är en person som helst läser instruktionsboken först, innan jag ger mig i kast med nymodigheter. En nackdel är ju att den bara finns på nätet, och för att göra den mer lättåtkomlig måste jag skriva ut den. Ännu ett problem som inte är löst. Den gamla färglaserskrivaren från 2005 vägrar låta sig kopplas in till den nya datorn som inte hittar skrivdrivarrutinerna, och den här tanten orkar inte tugga sig igenom en hord av tekniska instruktioner på engelska på nån skum webbplats för att lyckas ladda ner dem. Dessutom har skrivaren meddelat i kombination med den fasta datorn från 2005 att den inte vill göra just något längre, trots tillgång på papper, ström och färgpatroner. Men jag har köpt en ny skrivare, som jag inte gett mig i kast med ännu. Den är fortfarande prydligt nerpackad i sin kartong. Jag bävar inför installationen.

Installerat har jag däremot gjort ett bildprogram för att hantera bilder från kameran i datorn. Allt enligt kamerans instruktionsbok, den där som svävar runt i cyberspace. Det tog en humlans lång tid att installera och som vanligt förstår jag bara till hälften vad jag ska ha det till. Det tillåter mig dock att ladda ner bilder till datorn och redigera o göra en massa annat som Sony tycker är vettigt att man har tillgång till om man har deras kamera, vilket jag har. Däremot tillåter det inte att man delar bilder till bloggen vilket jag ju gjort hur mycket som helst tidigare. Hm. Det är här makens citat kommer in. "Man lär så länge man har en lever". Och det har ju jag, hjärna är det mer frågetecken kring. Men några spår har väl fastnat i associationsbanorna. Så efter en del klurande och tankar på alla andra som fotograferar med sina fina digitala systemkameror och snabbt lägger ut i bloggar o på FB så tänkte jag att så svårt kan det ju inte vara. Kom på att datorn har ett eget hjälpprogram, kom på att det kan ju löna sig att kolla det, kom på att det är väldigt enkelt att ladda ner bilder utan en massa extraprogram och att det enda som krävdes var USB-kabeln och trycka på rätt app på startprogrammet. :) VIPS så fanns 300 bilder lättåtkomliga.


Kvällar o nätter nu kyliga, frosthalka och en himmel
med norrskensgardiner som drar fram o tillbaka
och ständigt ändrar utseende.

En annan pryl som jag också använt efter att ha läst instruktionsboken är min nya såg. Grensågen Silky Pocketboy 170, den finns på bild här sen tidigare. En mycket enkel, lättfattlig, kort instruktion som samtidigt varnade mig (typ Akta dig för sågen, Alfons!). Och som den sågen har jobbat igår och ska fortsätta nu i eftermiddag! Det är bara sågarens kropp som haft lite synpunkter, men hjärnan lyssnar inte där heller.

Summan av kardemumman: ni kommer att få se fler bilder, nu från min digitala systemkamera Sony SLT-A58 och inte från mobilen med krossat glas. Och troligen kommer ni att få se bilder från min nersågade trädgård. Om ni kommer hit får ni se den live! Några spridda exempel ser ni härovan o nedan.

Dagarna kyliga på förmiddagen, varmare eftermiddagar, alla björkar
är  avlövade och Svartbyträsket ligger blankt, några sångsvanar syntes
häromdagen. De har väl mellanlandat på väg söderut.

Dags för mig att  gå  ut och såga syrener.