Ester Williams, släng dig i väggen!

Tänk er en badmössa i de här färgerna

 - Å så tar vi i liiite mer, liite snabbare och ta ut rörelserna!  Glöm inte att andas (inte under vattnet, drunkna inte, nej du behöver inte dyka)!
- Trampa vatten, fortsätt! Trampa! Ta med armarna och trampa med dem också! Situps, benen upp, ska kännas i magen!
- Hantlarna! Freesbeen! Skumplastormen!
- Jenka!
- Magdödaren! Nu gör vi en loop, en till, gör den genom att springa flytande i vattnet, å sträck utåt framåt och sen bakåt, spring loopen framåt och bakåt, sträck ut ordentligt, fortsätt. Ja det ska kännas i magen. Nu kör vi åt sidan, sträck ut åt vänster och sen åt höger. KOM IGEN, fortsätt, än är det inte slut!
- Kom fram till kanten! Ta tag i kanten och spring uppför väggen och ner till botten, igen och igen, spreta med benen åt sidorna, jaaa lite bredare och nu kör vi snabbare fast kortare. Kom Igen! Å sträck ut benen bakåt och pendla upp och ner med dem, större rörelser! Snabbare! Snabbare! Ja håll ut!
-Cykla! Ja med plastormen mellan benen. Ta i! Kom igen, fortare kan ni! Å så cyklar vi baklänges (va, kan du inte lilla vän - står du alldeles still? På´t igen ba´!)
------

Från vår baksida. Rödvinbärsbusken i förgrunden,.

Efter vattengympa nästan varje söndag i fyra terminer funderar jag på att skaffa en sån där snygg badmössa i nåt gummiliknande material, kanske är det plast(?), som smiter åt ordentligt runt huvudet och gärna är översållad med blommor i samma material. Kanske rosa, eller babyblå, med blommor i avvikande färg. Sen skulle jag kunna konkurrera med Ester Williams och bli en graciös undervattensartist tillsammans med de andra damerna i vattengympan. Herrarna lyser ännu så länge  med sin frånvaro.

------

Huset och snön, -20 grader.

Vatten fast i frusen form har jag närkontakt med i stort sett varje dag den här vintern. Det snöar, och snöar och snöar och snöar. Sen är det kallt, kallare och ännu kallare. Jag skottar och skottar och skottar mer och ännu mer. Vi fryser lite lätt utomhus och de fyrbenta skuttar på tre ben när vi är ute. Jag funderar varje dag på om det är dags att skotta garagetaket eller inte. Häromdagen bestämde jag mig för att befria äppelträden från lite snö. Det var svårt - jag tog en lång snöraka och fastnade i stort sett omedelbart med den. Lite som med sågen häromåret när jag skulle såga av en gren. Men vackert är det med all snö.

Inbäddad i snö. 

Undrar ni över cliffhangern? Ja det är inte så mycket att skryta om men som en del har sett i lokalpressen (jag kan numer presentera mig som känd från massmedia) är jag numera uppgraderad till förbundsstyrelseledamot. Vilket förbund? Det får ni räkna ut själva. Det är inte i simhopparförbundet kan jag avslöja. Inte undervattensimmarna eller snöskottarna heller.

Snöberget brer ut sig där på toppen vid "vägskälet".

Lev väl till nästa gång. Det är spridda skurar i den här bloggen numera, ingen vet när jag återkommer nästa gång. Men jag kan ge er en ny cliffhanger - framöver kommer jag att pröva på ännu en ny gren i mitt liv.Återkommer.