Ditten och datten

Ett mycket blandat inlägg. Till att börja med: fungerar det överhuvudtaget att skriva här? Det är något fel med bloggen. Jag har hittat en omväg för att kunna göra annat än skriva rubriken på inlägget , får se hur långt det funkar.

FACEBOOK: ett tillhåll där man kan tillbringa mycket tid. Särskilt om man som jag har en dator som är tämligen gammal, seg, tuggar på om det är mycket bilder - det tar på tålamodet om man säger så. Den är nog lite som jag när jag tänker efter. Borde skaffa en ny. Åter till FB. Ibland blir jag så trött på att alla är så positiva, glada och gör så roliga saker hela tiden. Ja ibland skiner väl igenom lite mer tråkiga händelser, men det mesta är välpolerat, i a f  bland mina"vänner" på FB. Och vilka är då mina vänner? De allra flesta har jag träffat i verkliga livet, några få är endast vänner från cyberspace - ni vet vilka ni är om ni råkar läsa det här. Men konstigt nog så känns ni kära internetvänner ändå väldigt bekanta, som att vi verkligen har träffats IRL. Det är egentligen ganska konstigt.

ÄLDREVÅRDEN: den har jag fått mer personlig insikt i än jag egentligen skulle vilja senaste halvåret. Personalen gör nog så gott de kan, men nog skulle man önska en bättre fungerande vård på de särskilda boendena med mer tid för dem som bor där, tid att samtala, att göra något annat än den praktiska, fysiska omvårdnaden. TV-programmet "Sveriges bästa äldreboende" som går på torsdagar just nu speglar verkligheten på ett väldigt bra sätt - tråkigt bara att det är precis så som verkligheten är för väldigt många äldre och personer med särskila behov idag.

SOMMAREN BLEV HÖST: trädgården har överlevt ännu en sommar med minimalt underhåll. Gräsmattan har blivit klippt till nöds några gånger, hammocken fick nya dynor och nytt tak - det var ett lyft! Nå´n av de fåtaliga rabatterna blev rensad ett par gånger och fick några färgklickar av sommarplantor som komplement till de tåligaste av perennerna. Trädgårdens baksida är bortglömd denna sommar. Svarta vinbären, de röda dito och rabarbern är lämnade åt sitt öde. De fåtal hallonen är dock uppätna. Krusbärsbusken dignar under tyngden av de bortglömda krusbären, samtidigt som den kämpar med kvickroten och vilsegångna hallonplantor om utrymmet. Komposten lever ett eget liv och störs föga av husets ägare. Gladast är nog igelkottarna, om de har hittat hit finns för dem ett överflöd av trevliga platser att bo på innanför vår tomtgräns. Tomtens nordöstra hörn har återigen mer antagit utseendet av hallon-hägg-diverse-snår, där man inte ser marken för allt som växer i en enda röra med staketet och den vita nyponrosen som avgränsning mot cykelvägen, och åt andra hållet bildar den mastodontlika komposten utkanten. Och bakom alltihop tynar kommunens nästan osynliga hagtornshäck bort. Och bilen tronar nytvättad på framsidan som en stor röd plåtlåda. Bäst av allt är ändå att fem av tolv fönster är tvättade.

MESTA AKTIVITET: denna sommaren har jag fikat mig igenom vår lilla stads alla ställen där de serverar kaffe med fikabröd och plats att sitta ner. På de flesta ställen har jag varit mer än en gång. Fikandet har sträckt sig även till grannkommunen några gånger och även till att själv servera kaffet ur termos att dricka ur kåsa. Café Tingshuset, Opalen, Hanssons, Havremagasinet, Ruter Retro Café, Norrigården - överallt har vi varit. Och Evas Konstiga Kafé, Café Fägnan, Hamnmagasinet, Trend Café i grannkommunen. Trädgården, Gruvberget, hängbron, båtplatsen i Granudden, Storforsen. You name it- och vi har varit där! Min man älskar att fika - och fikar gärna mer än en gång i timmen! Idag bjöd vi in vår äldre granne till kaffe i trädgården, han tackade omedelbart ja och sedan pratade vi om gamla tider en stund medan solen sken, hundarna höll sig någorlunda väluppfostrade, allt kaffebröd (från frysen på Coop) försvann och kaffet tog slut.

MEST FÖRTRET: tjänstemobilen behagade bada i regnvattenpölen i min ficka. Därefter startade den aldrig mer. Fort som ögat fick jag en ny av min givmilda arbetsgivare landstinget - de tycker jag måste vara anträffbar när jag är i tjänst. Nu är jag stolt förvaltare av en Nokia Lumia 620, trodde jag gillade Nokia ända tills jag höll den här i handen. Min privata inköpt 2001 är en Nokia. Ni kan ju lätt räkna ut att likheten slutar vid namnet. Min gamla Nokia fungerar faktiskt fortfarande. Okej då, ljudet när det ringer har gett upp, så man måste ju SE att det ringer - men so what? Och knapparna funkar inte alltid - har väl spelat spelet Snake för många gånger. Men ändå. Den här nya är ju någon slags smartphone. Så smart så det överstiger en 61-årig tants förstånd. Saknar nästan landstingets förra - Sony Ericson med knappsats. Men nu ska man svepa fram det man vill ha gjort. Och man hoppar hit och dit och inget fattar man, mer än att det går att göra nästan vad som helst med den här mobilen. Det kräver bara lite inlärning. Den går t o m att ringa med. Det har jag förstått, prövat och fått bekräftat att det funkar. Går att ringa till också. Tjänsteärende. Och privat. Har prövat båda. Man kan också SMSa, eller messa som jag har hört att de yngre och mer kunniga säger. Problemet är bara att när man kommit fram till bokstäverna i telefonens smsfunktion så ska man ju också skriva dem. Då sitter man där med ett mikroskopiskt tangentbord i telefonen. Man ska ha fingrar smala som det tunnaste sugrör för att kunna pricka rätt, glöm tanken på att använda den fingersättning som man använt i hela livet på ett vanligt tangentbord, som det jag skriver på nu. Det går ju nästan fort, jag KAN faktiskt skriva med alla fingrar, fast inte siffrorna. En Hermodskurs för hemstudier sommaren 1967 sitter fortfarande som smäck, trots att jag inte skickade in ett enda kursbrev. Gjorde i a f hela kursen och hade ett hemmagjort "tak", tillverkat av en kartong, över tangentbordet för att inte se på tangenterna. Men nu på ett mikroskopiskt mobiltelefontangetbord har man ingen nytta av qwerty-kunskaperna, de sitter mest ivägen. Tacka vet jag en rejäl knappsats med abc, def, ghi osv. Då känner man sig hemma.

Nä jag spårade visst ur. Från Nokia till Sony Ericson till Nokia. Mest irriterande är att jag ännu inte klurat ut hur jag ska skicka bilder från telefonen till datorn. Å andra sidan går det ju att skicka direkt till FB. Ni kan se mina bilder där. Ock förresten tror jag datorn håller på att säcka ihop också.

Och några bilder blir det inte, för nu går det inte att överföra bilder från datorn till bloggen heller. Kanske det inte går att spara det här heller. Jo, det verkar funka.  Tjingeling, tills inspirationen infinner sig nästa gång.