I mitt huvud

...är det fortfarande andra halvan av maj och sommaren har ännu inte kommit. Det är därför jag visar de här bilderna från min trädgård nu och ni tänker bort att det gått några veckor till. Fast tittar man på termometern har det inte gått mer än några sekunder, kallt fortfarande som bara den men nu är det grönt. 

En självsådd gullviva i lite annorlunda färg.

Jättegranen har skott eller är det blommor?

Lönnen, vackra skira blommor, nu ett par
veckor senare är det redan näsor och jättestora blad

....har jag skrivit det här blogginlägget tusentals gånger redan. Alltid med nytt innehåll, spirituellt och intressant. Fångar läsaren direkt. Inte småtråkigt och lite händelselöst som det kan tendera bli.

...får jag lätt lite ågren när jag ska göra nya saker. Jag får för mig att jag inte ska hinna med allt och börjar planera i mitt huvud och det tar en massa psykisk energi. Sen genomför jag ändå det jag tänkt mig och oftast blir det ändå bra. Dagens utflykt är ett bra exempel. Som jag förberett mig på detta, mentalt alltså. I mitt huvud har jag gjort en lista på bra-att-ta-med-saker, förberett klädsel, hundarnas utrustning, beslutat att inte tanka bilen eftersom jag bedömde att 45 liter skulle räcka i minst 10 mil (hehe). Så mycket tänkande det blir när man inte riktigt vet vad man tackat ja till. En orkidéexkursion med en löst sammansluten grupp fotointresserade personer och annat löst folk. Samling kl 15, medtag fika och regnkläder var instruktionerna. Inte visste jag hur långt vi skulle gå, typ av terräng, antal personer, hur länge. Nej här fanns gott om utrymme för Herr Ågren att ta plats. Pudlarna var dock välkomna hade jag tagit reda på i förväg, samt meddelat att jag tänkte köra eftersom de måste ha sin bur. Mer plats för Herr Ågren, tänk om jag kör fast i nåt dike, tappar ett hjul eller får punktering. Och tänk om det kommer en björn, eller att jag tappar bort hela sällskapet när vi väl kommit ut i skogen. Ja, det finns hur mycket som helst att fundera över. Jag letade efter en karta, typ generalstabens för orienterare, innan jag skulle åka, någon sådan stod inte att finna i vårt f ö välutrustade hem. Inte heller hittade jag kompassen som jag vet finns här nånstans. Så på vinst och förlust packade jag in de rejält uppstressade pudlarna  i bilen, ryggsäcken, gummistövlarna, solglasögonen, extravattenflaskan, förstaförband o lite annat bra-att-ha-grejer.

....körde jag sedan till samlingsplatsen, ja det gjorde jag faktiskt i verkligheten också. Det visade sig att sällskapet förutom mig själv och de fyrbenta bestod av tre distingerade herrar i skogsklädsel och med superkamerautrustningar (jag hade min mobilkamera). De var förtroendeingivande och tackade ja till att åka med en dam i sina bästa år med två pudlar. Ja, tänkte jag - de kan säkert rädda både mig och dogsen om vi kör fast eller nåt annat oförutsett händer. Det gjorde det förstås inte. Men vi körde en bra bit, närmare bestämt 4 mil inåt landet och sedan 5 km två spår med grässträng i mitten. Sedan blev det en ganska kort promenad rakt upp i skogen, uppför en brant och där stod den - guckuskon.

Guckuskon i egen hög majestät. Inte riktigt utslagen.
(måste ändå säga att mobilkameran inte är helt oäven)

Vi fotade, slogs lite lamt med lite mygg, tittade på skvattram, pyrola, ormbär och andra växter. Pratade om björnar och kungsörn. De lyste med sin frånvaro. Vi gick neråt igen, och hittade lilla fru norna.

Nornan, ser ni den därovanför det stora gröna bladet?

Promenerade tillbaka till bilen, hämtade fikat, blev utfrågade av traktens uppsyningsman som kollade att vi inte släppte lös några älghundar i skogen, vilket vi inte gjorde.

Inga älgar här bland blad, löv, kvistar och blommor.

Så blev det fika nere vid den rätt strida ån, och på vägen kunde vi beskåda bäverns idoga avverkningsarbete.

Bävern har fixat ett plockepinnspel i storformat.

...har jag redan semester. Då ska jag vila. Mentalt i alla fall. Trädgårdsarbete, semesterresa, besök av släkten, kanske frisera en eller annan pudel - tror inte jag kommer att ha brist på sysselsättning.

Over and out för den här gången. Återkommer när andan faller på och tanken måste fästas på papper, f´låt i datorn.

När mobilkameran jobbar på egen hand kan det
mest oväntade inträffa.