Kolsvart.

Det var nästan lite spännande och lätt obehagligt när strömmen plötsligt försvann igår eftermiddag strax före kl 16. Jag insåg snabbt att jag knappt varit med om detta i vuxen ålder någon gång. Visst har det varit strömavbrott många gånger förut men då för det mesta bara i vårt hus pga av att jordfelsbrytaren har gjort sitt jobb och stängt av allt av någon anledning. Då har det ändå varit ljus från gatlyktorna, grannarna har haft ström, bara vi som blivit strömlösa, Men det här gången blev allt svart.  Ja utom datorn då, den var påslagen och gick direkt över på batteridrift. En egendomlig upplevelse att se den lilla rektangulära skärmen lysa lite blåaktigt som den enda ljuskällan på flera mils avstånd. Det stod ju snabbt klart att hela stan så långt jag kunde se åt alla håll var strömlös.

En gång förut har jag varit med om något liknande här i vår lilla stad. Det var en påskafton när vi såg en spännande film på TV på kvällen, en man höll ett vapen mot tinningen på en annan man och man såg hur ett finger långsamt förde avtryckaren allt närmare ett skott. Och precis när skottet gick av slocknade TVn och inte bara den utan även allt annat blev mörkt, inne såväl som ute. Mycket dramatiskt det hela. Dock lyste det längre bort mot stan så det var inte lika mörkt som igår.


När det blir strömavbrott så där oväntat mitt i vardagen så uppstår genast en osäkerhetsfaktor att förhålla sig till, nämligen hur länge skall detta pågå? Är det bara några minuter eller talar vi om flera timmar, kanske dygn? Efter den första överraskande minuten tänkte jag att man får väl ändå utgå från att det här kan ta tid, flera timmar eller mer kanske. Då gäller att hushålla med det man har.  Stängde alltså ner datorn direkt. Sen hittade jag lilla ljusstarka ficklampan och pannlampan, båda batteridrivna, på rätt ställe - dvs i höstolen. Vilken lycka att kunna se vad man gör  helt plötsligt. Även hundarna verkade uppskatta att det blev lite ljusare. Så här i december är det ju redan en del ljus framme så de var inte svåra att hitta, värre var det med tändsticksasken men den dök upp ganska fort. Mobilen var halvladdad så där bestämde jag direkt att den får inte användas. Och så insåg jag att det hade varit bra med en laddstation (eller vad det heter, de där som laddar laddaren utan att sitta i eluttaget, alltså batteridriven).

Lilla batteridrivna radion hittade jag också direkt. Tackar min man som investerat i den för länge sen, och att han alltid varit en person med mycket bra-att-ha-grejer, nu kom i alla fall en av dem till nytta. Hans överlevnadskit har jag dock inte letat efter, men det finns säkert nånstans i källaren bland alla andra prylar. Det är en grej som man har nytta av ute i skogen när det verkligen handlar om överlevnad på riktigt, tror att det finns eldstål (heter det så?) med där som kan användas för att göra upp eld om man saknar tändstickor. Och vattenreningstabletter så man kan använda även smutsigt vatten för sin överlevnad. Fast nog har jag varit ute mycket förr i Norrbottens skogar och fjäll och alltid använt vattnet som funnits i bäckar o sjöar utan att bli sjuk, utan vattenreningstabletter.

Undrar ni vad man behöver en batteridriven radio till när strömmen gått? Ja dels kan den ju bidra till underhållningen om man nu inte kan fixa det själv, men den utgör också en möjliget att få information när man inte längre är uppkopplad på femtielva olika enheter.

Jag hann även börja överväga att leta mig ner i källarens mörker och ta upp Trangiaköket, tror mig kunna hitta det ganska enkelt därnere särskilt när jag har ficklampa att lysa upp mörkret med. Nu hade jag precis ätit när strömmen gick, men om det hade blivit långvarigt så skulle jag haft nytta av Trangian. Alltid hade man väl kunnat koka te-vatten och steka ett ägg o lite pyttipanna eller nåt.

Hundarna var lika förundrade som jag. De åt sin middag under tystnad i stearinljussken från en femarmad kandelaber. Sedan förklarade jag för dem att vi kunde roa oss med gitarrspelning eller nån form av mörkerträning i hallen. Men först skulle vi ut.

Det intressanta (och lätt skrämmande) med det här strömavbrottet var att det var så stort. Större delen av stan lagd i mörker, endast ljus från trafiken lyste upp ibland. Jag förberedde mig på kvällspromenad i totalmörker utomhus, endast upplyst av stjärnor och nymåne. Och med pannlampa. Såg verkligen fram emot den promenaden. Så egendomligt att gå där i mörkret med en ljusstråle från pannan, kanske möta någon annan stackars hundägare utan pannlampa men med hundar.  Och tänk vad bra man skulle kunnat se eventuellt norrsken utan att behöva åka ut i skogen.

Egendomligt var det också med tystnaden som bredde ut sig, eller snarare tvärt slog till, när strömmen gick. Akvariepumpen stannade (jag funderade en stund över hur länge invånarna i akvariet skulle överleva om dess temperatur skulle sjunka mycket under +25 grader och kom fram till att det nog skulle ta ett tag, flera timmar eller mer),  kylskåpets kompressor tystnade, bakgrundssurr försvann, radion knäpptyst, t o m hundarna blev tysta.

En stund hann jag också fundera över om jag borde kasta mig iväg i bilen (där skulle jag förresten få både belysning och fungerande radio) till makens boende och erbjuda mina tjänster, åtminstone för att kunna ta hand om honom. Tänkte att det måste bli fullkomligt kaos på ett särskilt boende med 15 äldre mer eller mindre handikappade fysiskt och/eller mentalt och tvärutan ström mitt i middagsstarten.  Jag gjorde inte det, men hade strömavbrottet blivit längre hade jag nog dragit iväg dit. Det hade ändå fungerat oväntat bra hörde jag av personalen  idag när jag var dit, även om de hade upptäckt en del brister i organisationen.

Nåväl, innan jag hade tänkt alla mina tankar till slut var den här delen av världen plötsligt upplyst igen. radion drog igång, alla adventsstjärnor och ljusstakar i fönstren lyste ikapp med alla utomhusprydnadsbelysningar i alla trädgårdar (min med), gatubelysningen tävlade med den stackars månen och stjärnorna förvisades till ett liv i skymundan igen. Jag packade ner pannlampan o ficklampan i höstolen, ställde undan batteriradion, var glad att jag inte hade letat rätt på Trangiaköket och klädde på mig och hundarna reflexvästarna och så tog vi en kvällspromenad som vanligt.

Häromnatten var det inte strömavbrott, så
dessa ljuspelare bildades i kylan av iskristaller i luften
och med artificiella ljuskällor på marken.