När man är sjuk kan man inte förväntas städa, rensa i källaren och bära sopor. Man kan heller inte gå ut med hundarna, som försmäktar på hunddagis, eller klippa gräsmattan som växer och frodas i höstrusket.
Nää, när man är sjuk ska man ta hand om sig själv, det säger alla. "Sköt nu om dig", "stanna hemma nu tills du blir frisk igen" (underförstått: skynda dig att komma tillbaka till jobbet så vi slipper göra ditt jobb också).
Så idag har jag ätit frukost länge, läst tidningen ordentligt, ringt några nödvändiga samtal, och inspekterat akvariet. Det sista skulle jag inte ha gjort. Jag insåg att fiskarna snart kommer att hoppa ur om de inte får ett renare ställe att bo på. Lite bättre (för ögat i a f) blev det när jag tagit bort alla alger från rutorna, plötsligt såg det rent ut men man vet ju vad som döljer sig i vattnet ändå.
När akvarierutorna fått sitt med algskrapan vände jag blicken mot matbordet bredvid. Det matbord som vi använder när det är helg, eller har besök. Just nu används det dock som förvaringsplats för diverse saker som inte har hittat hem riktigt efter renovering tidigare i år, och sådant som förflyttats upp från källaren. Det är en process det här med att göra sig av med saker och ting. De måste gås igenom.
I den röda lådan som blev kvar efter pappas död finns många intressanta kort att försjunka i. Där i lådan blev jag kvar en bra stund. Det hör nog till åldern. Man börjar tänka tillbaka - där fanns foton från min egen barndom men mestadels från mina föräldrars unga vuxenliv i 30- och 40-talets Dalarna och Södertälje. Bröllopsfoton med en massa folk, kunde lokalisera pappa, mamma, en farbror och en faster men resten, vilka är det? Brudparet? Inga namn på fotot, inte ens ett årtal. Så ett foto på min mamma och hennes syskon, alla i lågstadieåldern. Man ser dem som små figurer stå bredvid varandra, flickorna med varsitt parasoll, framför en stor sjö. Jag gissar att det är sjön Haggen utanför Ludvika där min mamma tillbringade några somrar.
Gamla vykort från mormor och morfar - före min tid. De reste land och rike runt med sin svarta Ford Zephyr utan säkerhetsbälten. Det här kortet kom från Porjus 1951 - tänk att de tog sig ända dit från Dalarna. Kanske besökte de också Boden, vem vet. Jag tror att morfar gjorde militärtjänsten här i Boden så det fanns kanske skäl att komma tillbaka som turist. På sensommaren åkte de alltid runt till sina vuxna barn och barnbarn, utspridda i Södertälje, Nynäshamn och Trollhättan. Då var bilen fullastad med sylt och saft som mormor gjort på bär och frukt från deras trädgård. Så fick vi alla vår andel. Jag minns att vi brukade sitta på en pall vid gatan och vänta på dem.
En sjukdag innebär för min del också att jag lyssnar mycket på radio. Bara P1. Idag hamnade jag i radiopsykologens samtal med en kvinna som genomgått många svårigheter i sitt liv. Jag tycker det är beundransvärt att man på en halvtimme i radio kan gå igenom så många känslor och faktiskt komma framåt i den problematik som presenteras.
Till sist: min familj fotograferad av min farbror någon gång på 1950talet.
 |
| Mamma, min syster, jag, pappa. |
