Vatten upp till halsen

Har ni någonsin försökt att dansa twist i en badbassäng med vatten upp till halsen? Eller testat att cykla baklänges utan cykel men med en ca två meter lång och ca 8 cm i diameter plastgrunkeslang mellan benen i den djupa delen av bassängen?  Eller att i den grundare delen av bassängen stå på samma plastgrunkeslang och göra knäböj/hoppa jämfota ( utan att slangen flyger upp ur vattnet som skjuten ur en kanon och ledaren vrålar "på den igen bara!!!")? Eller för den delen att springa  på bassängbotten med vatten upp till halsen?

Allt detta och mer därtill har jag nu tränat på varje söndagkväll i snart ett år. Njae, kanske inte riktigt varje söndagkväll men ganska många. Tillsammans med ett gäng kvinnor i ungefär samma ålder som jag har jag utfört ett stort antal gymnastiska övningar i vatten under ledning av en mycket entusiastisk ledare som stått på bassängkanten och visat rörelserna. Tänk att det ser så enkelt ut, och jag vet ju hur enkelt det är också. På land, i en gympasal med närmaste vatten i duscharna vid omklädningsrummet. Det är en helt annan sak när man har vatten upp till halsen eller så. Simma kan jag, både på rygg och bröstsim, jag törs hoppa i från kanten och svikten om det behövs. Jag är inte rädd för kallsupar, jag är ingen dykare och jag flyter som en kork när jag försöker simma under vatten. Men nu är jag på god väg att bli en vattengymnast. För efter en och en halv termins tragglande med den eländiga plastgrundeslangen har jag äntligen kommit på hur jag ska göra för att faktiskt stå på eländet utan att den skjuter upp ur vattnet hela tiden. Att cykla baklänges är fortfarande svårt, men det beror inte på slangen utan måste ha något med koordinationsförmågan att göra. Andra rörelser är cykla utan slang, runt, runt, runt. Sitta i vattnet (ej på botten) och göra grodrörelser. Alternera mellan magläge och ryggläge typ 500 gånger eller så, benen sen åt sidan istället. Hopp, hopp, hopp. Boxa framåt, neråt, sidledes, bakåt, om igen och om igen. Och så vidare. Jag tror ni förstår, i alla fall om ni nån gång har deltagit i ett gympapass senare än under skolåren.

Det finns andra hjälpmedel för vattengymnastik än plastgrunkeslangar. Vi har t ex hantlar och freesbees. Hantlar skyfflar man vatten med, i undervattensläge (nej, huvudet ovanför ytan i alla övningar). F ö utförs alla rörelser i undervattensläge utom avslappningen på slutet där huvudet hålls över ytan när man med långsamma rörelser vrider och böjer det hit och dit. Men innan dess är det strechning för alla muskler i benen, de som man aldrig annars märker att man har. Då används fötterna mot den tallrikslika freesbeen för att föra den i olika riktningar tryckt mot bassängkanten, benen raka. Ni kan pröva själva så får ni se hur enkelt det är!

Jag har också lagt märke till att förbättringen med slangen kom ungefär samtidigt som jag började använda min nya baddräkt. Det är ett väldigt konstigt samband, jag har ännu inte kommit på hur det kan hänga ihop förutom tidsmässigt, eller möjligen att baddräktens ränder i någon mån påminner om plastgrunkeslangormen. Särskilt den gula och rosa.

Nu ett hopp till något helt annat: just när sommaren gick över i höst var jag i Skottland några dagar. Kanske dyker det upp en reseskildring därifrån här i bloggen såsmåningom, vi får se. I vä
ntan på det så presenterar jag här en bild från den lilla orten Plockton på Skottlands nordvästra kust. Det fanns vatten även där, men tidvattenskillnaderna var påtaglig.

Nu är det ju snart jullov, och jag kommer att vara ledig! Så nu kan jag ta itu med julbaket och skinkan och kanske ställa fram en tomte eller två. Om jag hinner.

Kolsvart.

Det var nästan lite spännande och lätt obehagligt när strömmen plötsligt försvann igår eftermiddag strax före kl 16. Jag insåg snabbt att jag knappt varit med om detta i vuxen ålder någon gång. Visst har det varit strömavbrott många gånger förut men då för det mesta bara i vårt hus pga av att jordfelsbrytaren har gjort sitt jobb och stängt av allt av någon anledning. Då har det ändå varit ljus från gatlyktorna, grannarna har haft ström, bara vi som blivit strömlösa, Men det här gången blev allt svart.  Ja utom datorn då, den var påslagen och gick direkt över på batteridrift. En egendomlig upplevelse att se den lilla rektangulära skärmen lysa lite blåaktigt som den enda ljuskällan på flera mils avstånd. Det stod ju snabbt klart att hela stan så långt jag kunde se åt alla håll var strömlös.

En gång förut har jag varit med om något liknande här i vår lilla stad. Det var en påskafton när vi såg en spännande film på TV på kvällen, en man höll ett vapen mot tinningen på en annan man och man såg hur ett finger långsamt förde avtryckaren allt närmare ett skott. Och precis när skottet gick av slocknade TVn och inte bara den utan även allt annat blev mörkt, inne såväl som ute. Mycket dramatiskt det hela. Dock lyste det längre bort mot stan så det var inte lika mörkt som igår.


När det blir strömavbrott så där oväntat mitt i vardagen så uppstår genast en osäkerhetsfaktor att förhålla sig till, nämligen hur länge skall detta pågå? Är det bara några minuter eller talar vi om flera timmar, kanske dygn? Efter den första överraskande minuten tänkte jag att man får väl ändå utgå från att det här kan ta tid, flera timmar eller mer kanske. Då gäller att hushålla med det man har.  Stängde alltså ner datorn direkt. Sen hittade jag lilla ljusstarka ficklampan och pannlampan, båda batteridrivna, på rätt ställe - dvs i höstolen. Vilken lycka att kunna se vad man gör  helt plötsligt. Även hundarna verkade uppskatta att det blev lite ljusare. Så här i december är det ju redan en del ljus framme så de var inte svåra att hitta, värre var det med tändsticksasken men den dök upp ganska fort. Mobilen var halvladdad så där bestämde jag direkt att den får inte användas. Och så insåg jag att det hade varit bra med en laddstation (eller vad det heter, de där som laddar laddaren utan att sitta i eluttaget, alltså batteridriven).

Lilla batteridrivna radion hittade jag också direkt. Tackar min man som investerat i den för länge sen, och att han alltid varit en person med mycket bra-att-ha-grejer, nu kom i alla fall en av dem till nytta. Hans överlevnadskit har jag dock inte letat efter, men det finns säkert nånstans i källaren bland alla andra prylar. Det är en grej som man har nytta av ute i skogen när det verkligen handlar om överlevnad på riktigt, tror att det finns eldstål (heter det så?) med där som kan användas för att göra upp eld om man saknar tändstickor. Och vattenreningstabletter så man kan använda även smutsigt vatten för sin överlevnad. Fast nog har jag varit ute mycket förr i Norrbottens skogar och fjäll och alltid använt vattnet som funnits i bäckar o sjöar utan att bli sjuk, utan vattenreningstabletter.

Undrar ni vad man behöver en batteridriven radio till när strömmen gått? Ja dels kan den ju bidra till underhållningen om man nu inte kan fixa det själv, men den utgör också en möjliget att få information när man inte längre är uppkopplad på femtielva olika enheter.

Jag hann även börja överväga att leta mig ner i källarens mörker och ta upp Trangiaköket, tror mig kunna hitta det ganska enkelt därnere särskilt när jag har ficklampa att lysa upp mörkret med. Nu hade jag precis ätit när strömmen gick, men om det hade blivit långvarigt så skulle jag haft nytta av Trangian. Alltid hade man väl kunnat koka te-vatten och steka ett ägg o lite pyttipanna eller nåt.

Hundarna var lika förundrade som jag. De åt sin middag under tystnad i stearinljussken från en femarmad kandelaber. Sedan förklarade jag för dem att vi kunde roa oss med gitarrspelning eller nån form av mörkerträning i hallen. Men först skulle vi ut.

Det intressanta (och lätt skrämmande) med det här strömavbrottet var att det var så stort. Större delen av stan lagd i mörker, endast ljus från trafiken lyste upp ibland. Jag förberedde mig på kvällspromenad i totalmörker utomhus, endast upplyst av stjärnor och nymåne. Och med pannlampa. Såg verkligen fram emot den promenaden. Så egendomligt att gå där i mörkret med en ljusstråle från pannan, kanske möta någon annan stackars hundägare utan pannlampa men med hundar.  Och tänk vad bra man skulle kunnat se eventuellt norrsken utan att behöva åka ut i skogen.

Egendomligt var det också med tystnaden som bredde ut sig, eller snarare tvärt slog till, när strömmen gick. Akvariepumpen stannade (jag funderade en stund över hur länge invånarna i akvariet skulle överleva om dess temperatur skulle sjunka mycket under +25 grader och kom fram till att det nog skulle ta ett tag, flera timmar eller mer),  kylskåpets kompressor tystnade, bakgrundssurr försvann, radion knäpptyst, t o m hundarna blev tysta.

En stund hann jag också fundera över om jag borde kasta mig iväg i bilen (där skulle jag förresten få både belysning och fungerande radio) till makens boende och erbjuda mina tjänster, åtminstone för att kunna ta hand om honom. Tänkte att det måste bli fullkomligt kaos på ett särskilt boende med 15 äldre mer eller mindre handikappade fysiskt och/eller mentalt och tvärutan ström mitt i middagsstarten.  Jag gjorde inte det, men hade strömavbrottet blivit längre hade jag nog dragit iväg dit. Det hade ändå fungerat oväntat bra hörde jag av personalen  idag när jag var dit, även om de hade upptäckt en del brister i organisationen.

Nåväl, innan jag hade tänkt alla mina tankar till slut var den här delen av världen plötsligt upplyst igen. radion drog igång, alla adventsstjärnor och ljusstakar i fönstren lyste ikapp med alla utomhusprydnadsbelysningar i alla trädgårdar (min med), gatubelysningen tävlade med den stackars månen och stjärnorna förvisades till ett liv i skymundan igen. Jag packade ner pannlampan o ficklampan i höstolen, ställde undan batteriradion, var glad att jag inte hade letat rätt på Trangiaköket och klädde på mig och hundarna reflexvästarna och så tog vi en kvällspromenad som vanligt.

Häromnatten var det inte strömavbrott, så
dessa ljuspelare bildades i kylan av iskristaller i luften
och med artificiella ljuskällor på marken.