Ester Williams, släng dig i väggen!

Tänk er en badmössa i de här färgerna

 - Å så tar vi i liiite mer, liite snabbare och ta ut rörelserna!  Glöm inte att andas (inte under vattnet, drunkna inte, nej du behöver inte dyka)!
- Trampa vatten, fortsätt! Trampa! Ta med armarna och trampa med dem också! Situps, benen upp, ska kännas i magen!
- Hantlarna! Freesbeen! Skumplastormen!
- Jenka!
- Magdödaren! Nu gör vi en loop, en till, gör den genom att springa flytande i vattnet, å sträck utåt framåt och sen bakåt, spring loopen framåt och bakåt, sträck ut ordentligt, fortsätt. Ja det ska kännas i magen. Nu kör vi åt sidan, sträck ut åt vänster och sen åt höger. KOM IGEN, fortsätt, än är det inte slut!
- Kom fram till kanten! Ta tag i kanten och spring uppför väggen och ner till botten, igen och igen, spreta med benen åt sidorna, jaaa lite bredare och nu kör vi snabbare fast kortare. Kom Igen! Å sträck ut benen bakåt och pendla upp och ner med dem, större rörelser! Snabbare! Snabbare! Ja håll ut!
-Cykla! Ja med plastormen mellan benen. Ta i! Kom igen, fortare kan ni! Å så cyklar vi baklänges (va, kan du inte lilla vän - står du alldeles still? På´t igen ba´!)
------

Från vår baksida. Rödvinbärsbusken i förgrunden,.

Efter vattengympa nästan varje söndag i fyra terminer funderar jag på att skaffa en sån där snygg badmössa i nåt gummiliknande material, kanske är det plast(?), som smiter åt ordentligt runt huvudet och gärna är översållad med blommor i samma material. Kanske rosa, eller babyblå, med blommor i avvikande färg. Sen skulle jag kunna konkurrera med Ester Williams och bli en graciös undervattensartist tillsammans med de andra damerna i vattengympan. Herrarna lyser ännu så länge  med sin frånvaro.

------

Huset och snön, -20 grader.

Vatten fast i frusen form har jag närkontakt med i stort sett varje dag den här vintern. Det snöar, och snöar och snöar och snöar. Sen är det kallt, kallare och ännu kallare. Jag skottar och skottar och skottar mer och ännu mer. Vi fryser lite lätt utomhus och de fyrbenta skuttar på tre ben när vi är ute. Jag funderar varje dag på om det är dags att skotta garagetaket eller inte. Häromdagen bestämde jag mig för att befria äppelträden från lite snö. Det var svårt - jag tog en lång snöraka och fastnade i stort sett omedelbart med den. Lite som med sågen häromåret när jag skulle såga av en gren. Men vackert är det med all snö.

Inbäddad i snö. 

Undrar ni över cliffhangern? Ja det är inte så mycket att skryta om men som en del har sett i lokalpressen (jag kan numer presentera mig som känd från massmedia) är jag numera uppgraderad till förbundsstyrelseledamot. Vilket förbund? Det får ni räkna ut själva. Det är inte i simhopparförbundet kan jag avslöja. Inte undervattensimmarna eller snöskottarna heller.

Snöberget brer ut sig där på toppen vid "vägskälet".

Lev väl till nästa gång. Det är spridda skurar i den här bloggen numera, ingen vet när jag återkommer nästa gång. Men jag kan ge er en ny cliffhanger - framöver kommer jag att pröva på ännu en ny gren i mitt liv.Återkommer.

Vatten upp till halsen

Har ni någonsin försökt att dansa twist i en badbassäng med vatten upp till halsen? Eller testat att cykla baklänges utan cykel men med en ca två meter lång och ca 8 cm i diameter plastgrunkeslang mellan benen i den djupa delen av bassängen?  Eller att i den grundare delen av bassängen stå på samma plastgrunkeslang och göra knäböj/hoppa jämfota ( utan att slangen flyger upp ur vattnet som skjuten ur en kanon och ledaren vrålar "på den igen bara!!!")? Eller för den delen att springa  på bassängbotten med vatten upp till halsen?

Allt detta och mer därtill har jag nu tränat på varje söndagkväll i snart ett år. Njae, kanske inte riktigt varje söndagkväll men ganska många. Tillsammans med ett gäng kvinnor i ungefär samma ålder som jag har jag utfört ett stort antal gymnastiska övningar i vatten under ledning av en mycket entusiastisk ledare som stått på bassängkanten och visat rörelserna. Tänk att det ser så enkelt ut, och jag vet ju hur enkelt det är också. På land, i en gympasal med närmaste vatten i duscharna vid omklädningsrummet. Det är en helt annan sak när man har vatten upp till halsen eller så. Simma kan jag, både på rygg och bröstsim, jag törs hoppa i från kanten och svikten om det behövs. Jag är inte rädd för kallsupar, jag är ingen dykare och jag flyter som en kork när jag försöker simma under vatten. Men nu är jag på god väg att bli en vattengymnast. För efter en och en halv termins tragglande med den eländiga plastgrundeslangen har jag äntligen kommit på hur jag ska göra för att faktiskt stå på eländet utan att den skjuter upp ur vattnet hela tiden. Att cykla baklänges är fortfarande svårt, men det beror inte på slangen utan måste ha något med koordinationsförmågan att göra. Andra rörelser är cykla utan slang, runt, runt, runt. Sitta i vattnet (ej på botten) och göra grodrörelser. Alternera mellan magläge och ryggläge typ 500 gånger eller så, benen sen åt sidan istället. Hopp, hopp, hopp. Boxa framåt, neråt, sidledes, bakåt, om igen och om igen. Och så vidare. Jag tror ni förstår, i alla fall om ni nån gång har deltagit i ett gympapass senare än under skolåren.

Det finns andra hjälpmedel för vattengymnastik än plastgrunkeslangar. Vi har t ex hantlar och freesbees. Hantlar skyfflar man vatten med, i undervattensläge (nej, huvudet ovanför ytan i alla övningar). F ö utförs alla rörelser i undervattensläge utom avslappningen på slutet där huvudet hålls över ytan när man med långsamma rörelser vrider och böjer det hit och dit. Men innan dess är det strechning för alla muskler i benen, de som man aldrig annars märker att man har. Då används fötterna mot den tallrikslika freesbeen för att föra den i olika riktningar tryckt mot bassängkanten, benen raka. Ni kan pröva själva så får ni se hur enkelt det är!

Jag har också lagt märke till att förbättringen med slangen kom ungefär samtidigt som jag började använda min nya baddräkt. Det är ett väldigt konstigt samband, jag har ännu inte kommit på hur det kan hänga ihop förutom tidsmässigt, eller möjligen att baddräktens ränder i någon mån påminner om plastgrunkeslangormen. Särskilt den gula och rosa.

Nu ett hopp till något helt annat: just när sommaren gick över i höst var jag i Skottland några dagar. Kanske dyker det upp en reseskildring därifrån här i bloggen såsmåningom, vi får se. I vä
ntan på det så presenterar jag här en bild från den lilla orten Plockton på Skottlands nordvästra kust. Det fanns vatten även där, men tidvattenskillnaderna var påtaglig.

Nu är det ju snart jullov, och jag kommer att vara ledig! Så nu kan jag ta itu med julbaket och skinkan och kanske ställa fram en tomte eller två. Om jag hinner.

Mental förberedelse eller hur ska det här gå?

En plats för mental återhämtning eller förberedelse.
Kagghamra på Södertörn, som jag besökte i somras.

Morgondagen (eller kanske snarare dagen) stundar om några timmar. Dagen när jag ska återuppta min träning. Kroppen ska användas till nåt den inte är van vid. Vattengymnastik. Det har jag inte ägnat mig åt sen urminnes tider. Om det inte räknas som gymnastik när man gräver upp vinbärsbuskar så svetten lackar och jorden ryker, eller sågar ner syrener så kvistarna flyger och kroppen duckar undan fallande stammar. Eller när man pustar uppför backarna på Gruvberget med hundarna en kylig höstdag, eller skottar snö så ryggskottet förtvinar. Och vatten kommer man ju i kontakt med alltsomoftast.  Det kanske till och med kan räknas som vattengymnastik när jag duschar en pudel av den motsträviga modellen, blöt blir jag och röra mig i de mest märkliga vinklar får jag göra. Det blir till att stå på knä vid badkaret eller bryta ryggen när pudeln ska först blötas, sen schamponeras, sedan sköljas ur, impregneras med nåt kufiskt som kallas conditioner  som inte ska sköljas ur och sen handduktorkas. Allt under det att pudeln ålar runt i det ganska stora badkaret, letar efter en chans att lura matten och hoppa ur (det har hänt att väl inschamponerad pudel fått jagas in i badrummet igen).

Vattengymnastik. Hör bara hur vackert det låter. Man kan se framför sig damer (så var det i a f förr) i baddräkt, damer som graciöst rör sig i bassängvattnet till musik och med en ledare som gör alla rörelser utan vatten, däruppe på bassängkanten . Man blir inte svettig. Men jag drar mig till minnes hur fruktansvärt kallt det brukar vara när man kommer från omklädningsrummet och innan man når bassängen, där vattnet inte heller känns jättevarmt från början. Tacka vet jag barnbassängen, den där alla över 5 år (utom min dotter då förstås, hon är om möjligt mer kortvuxen är jag, när hon som 5-åring gick i simskola och de började i den bassängen för att alla bottnade) bottnar överallt och där vattnet är varmt och skönt.

För att kunna delta i vattengymnastik krävs någon form av lämplig klädsel, åtminstone när vattengymnastiken äger rum på ett offentligt badhus under dess ordinarie öppettider.

Jag har således inventerat lådor och skåp på jakt efter baddräkt. Härovan ser ni resultatet. Man kan väl säga att bikinin sorterar ut sig själv inte bara för att kroppen och bikinin inte på länge träffat varandra utan även för att underdelen helt saknar resår upptill. Den rosa, prickiga har också blivit utsorterad. Och det beror främst på att axelbanden är avhuggna på ena sidan. Detta har åstadkommits av en av husets fyrbenta i brist på bättre sysselsättning. Och jag tar inte risken att köra utan axelband. Tänk er när man står där i vattnet och viftar med armarna och trampar vatten med benen (eller hur det nu går till, det är som sagt väldigt längesen jag var med på vattengympa, kanske mer än 20 år sen) och då glider baddräkten neråt, och mer kropp visas upp än som var meningen.  Sedan kommer vi till den helsvarta, den verkar ju OK så här till synes, men den har ett reparerat axelband om jag inte missminner mig och är nog lite uttöjd av nån anledning, samt lite väl urringad. Återstår den tvådelade baddräkten, den i nedre högra hörnet. Här kan jag nog räkna med att underdelen sitter kvar men hur kommer överdelen att bete sig när jag hoppar graciöst upp och ner jämfota från botten av bassängen upp över ytan och ner igen? Då kommer den att liksom flyta upp och bilda nånslags ballong runt min övre kroppshalva, om nu inte jag fyller ut den helt så den sitter som ett smäck förstås. Blir svårt det här, jag hinner inte köpa någon ny.

Ett första vattengymnastikpass ger mig mycket att fundera över märker jag. Och jag har bara tänkt på klädseln! Jag kom just att tänka på vad ledarinnan sa när jag anmälde mig via telefon: du behöver ju bara göra det du känner att du klarar, det tar nog minst tre gånger innan du känner dig hemma med programmet och rörelserna, och du kan alltid fråga efteråt och be mig visa igen om det är något som är oklart!  Ha, tänkte jag då. Man har väl gått i tantgympa i åratal en gång i veckan med massor av rörelser till Magnus Ugglas Fula gubbar (eller vad den nu hette) och en massa annan musik, fast det var före hundarnas tid för sådär nio-tio år sen, eller kanske lite mer.

Sedan är det ju omklädningsrummet och allt vad det innebär. Då blir det till att reta upp sig på tonårstjejerna som inte tar av baddräkten i duschen, småungar som skriker och springer runt, blöta handdukar på golvet och att man aldrig får chans att använda hårtorken. Rika tillfällen för surtanten att agera! Och så gäller det att komma ihåg att ta med hänglås till skåpet. För att inte tala om schampo, balsam, tvål, handduk, kam, salvor av diverse slag och ja, jag vet inte allt! Hur ska detta gå?

En frostig dag i oktober.
Överblommad gullspira.