Oväder över Svartbyträsket

Oväder över Svartbyträsket

lördag 31 januari 2015

Mitt egna gym med lite fobiträning

Syrener i vinterskrud. Jag kom att tänka på näsduksbuske (?)

Det har snöat en del här. En del är nog egentligen en underdrift. Det har snöat rejält mycket. Mycket mer än på många år, minns inte när vi hade så här mycket sist. Det har lett till att jag fått lägga om mina vanor de sista dygnen. När det kommer 60 cm nysnö på ett par dygn och snöar helt utan uppehåll hela tiden blir det en del att göra. Helt plötsligt har man ett eget privat gym, utomhus, gratis, öppet dygnet runt, två redskap ingår, men det ställer krav på att man inte har egna önskemål om träningstider eller rättare sagt inte har behov av att välja träningsdag. Man får gärna använda redskapen vid midnatt eller på morgonen innan tidningen kommit (skulle ha kommit) eller mitt på blanka eftermiddagen. Och träningsvärken är garanterad, och den ger också synliga resultat i omgivningen. Ett jättestort snöberg reser sig allt högre på gräsmattan. Vid utfarten mot gatan behöver man vara giraff för att se över snöhögarna när man kör ut bilen.

Hammocken 26januari

Hammocken 30 januari, från toppen av snöberget.



Snö innebär inte bara gratis träning och massor med motion. Det innebär också att jag får träna mina fobier, åtminstone en av dem. Den där jag kör fast med bilen och måste kalla på bärgare. I stan. Därför tränar jag på det genom att fortsätta köra där jag brukar. T ex till hunddagis. Där har jag kört fast några gånger i den lilla uppförsbacken som kan vara nog så lätt att misslyckas med. I sanningens namn ska sägas att det finns fler än jag som kört fast där, och inte kommit upp på åttonde försöket efter trettio minuters jobb inkluderande snöskottning. De  har tagit två timmar på sig. Men idag hoppade jag över just den fobin eftersom det inte gick att köra ut ur garaget, ut på uppfarten och ut på gatan idag, pga de kopiösa snömängder som kommit sista två dygnen. Så idag blev det ingen fobiträning. Men snart kan man träna fobi mot höga höjder här. Det räcker med att gå upp på stora snöhögen som nu når lika högt som grannens  förrådsstugetak. Och om inte det räcker som träning så kan man ta sig an garagetaket som skulle behöva skottas. Eller varför inte helt enkelt satsa på villataket direkt, finns säkert nån säkerhetssele som käre maken lagt nånstans nere i källaren och som kan fästas i skorstenen eller nåt så man inte ramlar ner.
Dags att sätta igång med snöbjörnen för att få bort plogvallen 26 jan.

Efter 22 vändor med snöbjörnen

Åter till träningen. Häromkvällen, i förra snöomgången som bara var en liten västanfläkt i jämförelse med det som komma skulle, körde jag 22 vändor med snöbjörnen fullastad med snö från plogvallen. För att få bort snön måste den transporteras upp på den växande snöhögen på gräsmattan. Det blir 30 steg fram o åter. Med en steglängd på 70 cm blir det omkring 900 m promenad för att få bort snön.  Snövallen. Till det kommer alla steg för att få bort all annan snö som bara fallit rakt ner. Arbete i tre timmar i går och lika mycket idag. Och varje vända med snöbjörnen avslutas med att man får springa fem-sex meter uppför en allt brantare snöbacke. Tror jag tillryggalagt flera kilometer eller kanske en mil med snöbjörnen. Jaja, så är det att ha eget gym i trädgården.
Äppelträden. De nedtyngda grenarna bildar en grotta in mot stammen.
Och med god syn kan man se vinterbelysningen i det högra trädet, men
den är nästan täckt av snö nu, snö som byggt på underifrån.

fredag 2 januari 2015

Spridda skurar från nu och då.

Nytt år. Och sen då? Inte vet jag. Hundarna har gått och lagt sig och ger inga goda råd. Matten, makan och mamman lyssnar på Sveriges Radio Play samtidigt som hon försöker pränta ner allt hon tänkt de senaste dagarna. Men det blir lite splittrat - tänkandet/skrivandet i kombination med lyssnandet till Vinterprataren.

De är så bra, de här Vinterpratarna. M-tanten (förkortar matten, makan och mamman till det fortsättningsvis, ej att förväxla med det snarlika politiska partiet - det är bara bokstaven som är likt, just inget mer) lyssnar och förundras över innehållet om misslyckanden, livets baksidor, krig mellan människor och på en annan nivå i våra egna kroppar. M-tanten tycker att mycket stämmer in på henne själv. Och musik som talar till hjärtat och hjärnan.

M-tanten har vickat som rörmokare ikväll, en lämplig sysselsättning på nyårsdagen. Varför börja året med stopp i handfatet när man kan rensa många månaders äckelpäckel ur avloppet? Vad gör det att man glömt åt vilket håll den tredje ringen ska skruvas för att lossna? Att man riskerar att skruva fast den ännu hårdare? När ens händer och fingrar blivit till åren komna och tappat mycket av sin forna kraft? Men när M-tanten är tillräckligt arg kommer plötsligt den geniala ideén som en blixt från en klar himmel. Man skruvar inte ringen, man skruvar själva grejen. Ja, ni måste inte förstå de tekniska detaljerna här men det funkade i alla fall. Sedan ut med en massa riktigt äckligt innehåll, på med diskmedel, flaskborste och lite petande hit och dit. Skruva ihop rubbet och hoppas att man inte behöver börja om från början igen för att det läcker i nån packning. Och det gjorde det inte. Ha! Nästa projekt får bli golvbrunnen under badkaret. Det tänker M-tanten vänta med, minst till imorgon.

M-tanten ser tillbaka på 2014: Glada, roliga minnen: Hottade upp hundträningen från minus till nollpunkten. Tonåringen tog studenten med bravur. Sommaren blev en höjdpunkt med semester i Uppsala och Dalarna, besök från goda vänner, värme. M-tanten blev deltidspensionär. Decemberhöjdpunkt blev besök hos utflyttade tonåringen i Stockholm och Norrtälje med Operan och Hundmässan.  Mindre roliga, rentav sorgliga minnen: Maken försämras alltmer i sin sjukdom. En person i närmaste kretsen kring tonåringen lämnade hastigt och oväntat jordelivet under hösten. Det lade mycket sordin på tillvaron stor del av hösten och gör fortfarande. Nelsson, mellanpudeln i sina bästa (?) år blev akut sjuk i spondylos, det akuta gick dock över med behandling. Jul- och nyårsfirande under nya livsomständigheter ställer nya krav. M-tanten gör sitt bästa för att leva upp till det.

Nu ni, nu är det nästan så att M-tanten (efter föregående lite dystra stycke) gör helt om. M-tanten hör till de pedantiskas skara i alla fall när det gäller det skrivna ordet. Det ska vara rättstavat, helst rätt meningsbyggnad (om det passar syftet med det skrivna) och någorlunda läsarvänligt. Därför korrekturläser M-tanten det mesta innan trycket på knappen "publicera" sker. Och som genom ett under upptäckte hon då att det här med avloppet och upprensningen - det kan man verkligen se som en metafor för livet (lite har man väl lärt sig genom åren som BUP-tant). Här finns ju en hel del att rensa både rent fysiskt men också inuti skallen. Och om det inte går att lösa på ett sätt- då får man ta till ett annat sätt. Sen kan det bli rent och snyggt - tills det stockar igen på nytt om man inte rensar i tid. Man behöver inte vänta tills det är fullproppat. Det kanske är det M-tanten ska tänka på nu detta år. Att inte låta det blir så förb-t fullt. Att tömma i tid. Vad det nu är som ska tömmas.

Så himla skönt att slippa alla nyårslöften - den här avloppsrensningen kom verkligen i rättan tid. Hoppas bara att det inte läcker nånstans nu - i så fall gäller det att skruva till bättre. Eller så får man helt enkelt byta packningar eller se till att de inte hamnat på sniskan. Sån´t är lätt hänt, en dag som denna efter nyårsfirande till tre på morgonen. Det ska dock inte få sätta sin prägel på året.

Typiskt att nu när tankarna flödar så är klockan lite väl mycket, ska upp tidigt i morgon för att fortsätta tampas med avlopp och upprensningar på mer än ett plan. Här måste också sandas, det blev ju helt plötsligt 5 grader varmt på nyårsafton efter en vecka med minus 25. Nedanför trappen bildades åter en fem meter lång sjö att färdas över för fyr- och tvåbenta för att ta sig ut. Den sjön (jaja, vattenpölen då) fryser nu till skridskobana om inget görs. Och sanden är slut. Men kommunen brukar tillhandahålla den om man hämtar själv. Så M-tanten går nu från rörMokare till sandhäMtare.


Nyårsfirandet blev för M-tanten och vidhängande fyrbenta tämligen varierat. M-tanten och maken till densamma åsåg kommunens fyrverkeri på eftermiddagen. Därefter ett gemensamt nyårsfirande hos maken en stund innan M-tanten lämnade maken och tog med de fyrbenta till traditionellt firande hos vänner. Lilla K gillade inte att det sköts raketer och smällare lite här o där (dock inte i den omedelbara närheten) på väg dit. Svansen slokade och han har aldrig varit så lydig och gått så fint alldeles intill matten. Herr N däremot gjorde som vanligt - tog ingen notis om den intetsägande omgivningen eftersom marken framför hans nos var betydligt intressantare. Efter tolvslaget blev det frågesport  "nästan rätt", "närmast vinner" eller vad det nu hette. Man kan väl säga så här: M-tanten måste ligga i hårdträning till nästa nyårsafton för att hävda sig i konkurrensen.

Och till er som tycker att fyrverkerier, smällare och annat otyg som skrämmer djur och människor borde förbjudas: M-tanten håller i princip med. Men visst är det underhållande med ett fint fyrverkeri om det kan ske under ordnade former och vid bestämd tidpunkt. Inte smälla här och där mest hela tiden. Och det är vi i princip förskonade från här. Men å andra sidan har vi militära skjutfält lite varstans här runtikring så det smäller ju från dem då och då. Rejält.

Gott Nytt År 2015 till er som orkade trassla er igenom ända hit.