Sorgen och glädjen de vandra tillsammans



Midsommar  2007
- en annan fest.


Fredag fest med jobbet för en blivande 60-åring. Välkommen i gänget! Gänget som firade var också av modellen liiiite äldre än de yngsta på vår arbetsplats. De yngre representerades av årsmodellen "living on the edge - in the wild life". Där har man en del att lära.

Nostalgitripp blev det. Musik och minnen som vi alla kunde dela även om vi inte vuxit upp tillsammans. Är man född på 50-talet så finns det gemensamma nämnare oavsett var i landet man vuxit upp. God stämning, god mat, trevligt sällskap, kom hem i en anda av att vara på bra humör. Blev dock lite purken när min sopsortering i diskbänksskåpet råkat i totalt olag p g a ett feltänk från min käre make som inte har full koll på sopsorteringen. Det har gått över nu - purkenheten alltså-, det har vår bröllopsdag också gjort. Idag är det 12 år sedan vi gifte oss i Paris på Sveriges Ambassad. Vi tog buss dit från hotellet. Brudbuketten köptes i ett gatustånd . Bröllpslunchen åt vi på en pytteliten restaurang nära Eiffeltornet. Det var nästan likadant väder där då som det är här nu. Plusgrader, gröna gräsmattor, regnet hängande i luften.

Trist avslutning på veckan när jag idag fått veta att två av Nelssons kullsyskon denna veckan somnat in för evigt. Nelsson, denna egensinniga mellanpudel, som nu ligger på mina fötter under tangentbordet. Hoppas han får finnas kvar många år till. Pudlar ska ju bli gamla, minst 15 år, inte bara fem och ett halvt som han är nu.

Många tankar hinner snurra runt i mitt huvud, många blogguppslag dyker upp under dagarna, men få hamnar i bloggen just nu. Det är lite för mycket att tänka på helt enkelt, och när tiden att skriva väl finns är det tomt i hjärnan.

Kommande rubriker kanske kan bli:
- Hus, en fortsättning.
- I demensens skugga.
- Förälder till en tonåring
- Generationsskifte
- Skor
- Träd
- Paris, London, Madrid och andra storstäder
- Afrika, att drömma om
Eller var det de inläggen jag tänkte skriva men aldrig hann? Annars ger jag de som tips till er som eventuellt läser den här bloggen. Om ni nu inte har en massa egna tankar.

Från en annan blogg läste jag om svampar, sådana som man kan plocka och äta. Jag har också plockat svamp förr. Det är roligt. Man fyller snabbt korgen, förhoppningsvis med något ätligt. Det går mycket fortare än med blåbär eller lingon. Sedan har man all rensning när man kommer hem. Om man nu inte rensar i skogen förstås. Och när man rensat färdigt finns ingen svamp kvar. För alla soppar var maskätna fast de var jättefina på utsidan, och resten var troligen av mer tveksamt ätlig sort. Och har man plockat stenmurklor och förvällt  i tusen olika vatten så är man groggy och lite konstig se´n av giftet i ångorna.

Morsning- korsning och godnatt om ett tag.

Badbekymmer

Nu har jag snart varit ensam hemma med hundarna i 4 dygn. Har faktiskt hunnit göra en del av det jag tänkte. Men nu har jag fastnat i det förb-e badkaret. Nej, inte kroppsligen, bara andligt. Hundarna har ju blivit badade = duschade båda två, torkade och klippta efter konstens alla regler. Sedan har de varit ute i regnet och blivit smutsiga igen. Sådant är det, livet med två pudlar.

Och som belöning för alla vedermödor med hundarna tänkte jag ta ett bad i vårt fina bubbelbadkar. Men först måste karet rengöras. Det tjänstgör mestadels som duschbadkar och hundbad. Och då är det MYCKET viktigt att man efter användning tömmer ur bubbelsystemet så inget vatten blir stående (osynligt). Det är inte alltid detta blir gjort - konstigt va? Men nu när jag vill bada i ett rent badkar så har jag ägnat HUR MÅNGA TIMMAR SOM HELST åt att få bort all geggamoja ur badkarets inre. För när jag ligger där med jetstrålarna vill jag också ha bubblorna. Men jag vill inte ha allsköns äckelpäckel med bubblorna i mitt badvatten.

Hundarna har gett upp för länge sedan och knoppat in här och där, nu öppnade jag dörren till sovrummet och Nelsson tog genast plats i min säng och Kairo på golvet under. I köket har jag bordet täckt av diverse papper som ska sorteras. Och i vardagsrummet har hundarna under eftermiddagen använt den rena tvätten som liggplats, tänkte sortera in den i morgon, om den nu inte har blivit smutsig igen. Diskmaskinen väntar på att startas. Och kanske man skulle ta en nattmacka. I badkaret. Nä, det blir för blött. Där ska man ju ha champagne - det har jag ingen. Inte ens Pommac. Fruktsoda kanske. Det är skönt att vara ensam hemma. Man kan göra som man vill. Söndag kväll kommer 17-åringen hem från London, säkert sprängfylld av upplevelser, som hon i bästa fall vill delge sin mamma. Dagen efter kommer maken hem från korttids. Vi har det ordnat så numera. En vecka där för honom med ungefär en månads intervall. Hans minne är nu mycket dåligt, och han behöver en del hjälp även med annat.

Bubbelsystemet har snart genomgått sin reningsprocedur klart, det är betydligt bättre men inte helt rent. Jag står inte ut längre med procedurandet, så det blir väl lite äckelpäckel i badvattnet i alla fall om jag vill ha några bubblor.

För övrigt hoppas jag på solsken i morgon (dvs idag söndag) så vi kan ta oss ut i skogen så hundarna kan bli normalsmutsiga igen. Nu luktar de ju schampo! Och så har jag några lövhögar i trädgården som borde förpassas ner i sopsäckar innan vintern kommer tillbaka. Den var här först som kyla för någon vecka sedan, neråt minus 15 några dagar. Sedan ett rejält snöfall, plusgrader, ishalka, regn och nu åter barmark. När jag precis hade tagit mig i kragen och sandat infarten. Det har varit med livet som insats jag tagit mig till brevlådan och ut med hundarna några dagar. Till o med de fyrbenta har sett tveksamma ut när vi gått ut mot gatan. Men nu är isen borta och gräsmattorna gröna igen.

Bäst man tar sig ner i badet nu då. Det står klart nu. Inget skum den här gången. Minns förra gången när badskummet höll på att ta över hela badrummet innan jag var klar. Nää, den här gången kör jag med Rent Vatten, säger Nattugglan i Norr.