Trädgårdsrunda

Utsikt genom köksfönstret mot baksidan. Vår tomt slutar
bakom lupinerna. Och kameran har "solariserat" motivet.

Min tjänstemobil av märket Sony Eriksson har EN fördel - den går att fotografera och filma med. Det kan man inte med min gamla Nokia inköpt 2001 och still going strong (förutom att ringsignalen har dött - liiite jobbigt att fatta att telefonen ringer när det inte hörs, bara vibrerar i någon avlägsen ficka). Tjänstemobilens kamera kan man leka med på olika sätt och först nu igår eller så kom jag på hur man får bättre färger och även ljuger och skojar till det lite. Annars är Sony Eriksson som mobiltelefon helt kass om ni frågar mig - jämfört med min kära gamla trotjänar-Nokia som vägrar lägga av trots att den studsat i asfalten och delats i sina beståndsdelar ett antal gånger.

Hursomhelst, pudlingarna och jag tog en runda i trädgården och prövade kameramobilen (med inställning för molnigt och makro och vad det nu var mer) för att föreviga det som faktiskt är snyggt här. Sedan har vi ju hörnet som jag inte fotat, det är där jag behöver en röjsåg. Och så skulle jag vilja har en digital systemkamera, men det ligger på framtiden. Har inte tid att sätta mig in i några nya tekniska prylar nu. Måste ju face-booka, och blogga, och twittra - nä det har jag slutat med förresten -  och så ska man lösa sudokun i dagstidningen innan 17-åringen tar över, fast hon är i Barcelona. Och hundarna ska ha sitt - måste nog ta en snabbgenomgång med hårdkörning med båda två nu närmaste dagarna för snart ska vi på pudelträff och då måste de uppföra sig. Och så däremellan ska hushållet skötas, de hungriga utfodras, kaffet drickas, golven skuras och trädgården ska inte gro igen. Gro igen ska heller inte pudlingarna göra och helst inte man själv heller. Äh, jag kom visst bort från ämnet som var trädgård.

Här är olvonet, en buske som växer lika bra som syrenerna. Tror i a  f att det är olvon. Om någon tycker något annat så vill jag gärna veta det.

Olvonet lite närmare och med

kameran inställd på molnigt i st f dagsljus. De gröna, rosa, gula och vita färgerna blev mer naturtrogna

med den inställningen. De blålila

lupinerna blir för blåa hur jag än bär mig åt.

Vid dammen, som från början var en liten sandlåda, växer ett stort bestånd av jättedaggkåpa, här på bilden ser man lite vatten i nedre vänstra hörnet och en rödmålad sten. Jättedaggkåpan har helt tagit över funkian som gömmer sig därunder - den måste jag flytta. Jättedaggkåpan trängs med praktlysing och daglilja.  

Jättedaggkåpan efter regnet.



Svärdslilja - tror jag.

I dammen växer gul svärdslilja, den slog ut igår och verkar överleva vad som helst, som nästintill uttorkad damm på sommaren om det inte regnat så mycket och om det regnat tillräckligt bottenfruset på vintern och bladen sticker upp genom isen en halvmeter. Tills allt täcks av flera meter snö.  I dammen fanns också en liten rosa näckros som faktiskt överlevde där i flera vintrar men i år verkar den ha kilat vidare. Det har däremot inte vattenhyacinten (?) gjort, de små bladen som syns i mörkret därnere är något åt det hållet. Måste kolla upp det där bättre märker jag. Det är nu 8-9 år sedan jag anlade dammen och mitt minne för vad som växer där börjar visst bli lite dimmigt. 

Vit nyponros.

På baksidan, i nordvästra hörnet, finns en rätt stor nyponros som blommar en kort tid med vackra vita rosor. Den skymmer det vildvuxna hörnet där hägg, hallon och vinbär trängs med komposten i en enda ogenomtränglig röra. Röjsåg KOM!









De självsådda lupinern på
baksidan, mot kommunens häck.

 Idag var jag på Granngården och såg att nu rear de ut sommarens växter. Blev så sugen på en eller ett par hansarosor. Det hade vi när jag var barn, en stor häck mot gatan. Pappa skötte den nog väldigt bra, för den var alltid snygg att se på och rosorna var helt underbara.  Nu har de som köpte huset av pappa ersatt den med en tujahäck, säkert mer lättskött men tuja är verkligen ingen vacker växt. Tycker jag.

Framför huset tronar min tjusiga (?) ovala rabatt.

Mitt i den växer några praktriddarsporrar. Hoppas på

att de ska sprida sig lite för jag gillar dem och när vi

flyttade in här hade vi ganska många. Men i samband

med omdränering av huset för 5 år sedan blev det nödflytt av den stora rabatten som de växte i och  sedan blev det inte så många kvar. Men de brukar

föröka sig, såd et är bara att vara observant och ta reda på dem när de självsår sig.

En av de tre syrenerna , den är faktiskt rosalila
egentligen.

                                     
Syrenerna växer i en rad med olvonet först innanför häggmispelhäcken som vi har mot gatan. Och så var det några perenner, buskar och träd som inte fick vara med på bild och inte heller i text.

Jahaja, det var en tur runt trädgården, med några utvikningar.