Oväder över Svartbyträsket

Oväder över Svartbyträsket

söndag 23 december 2012

Dan före dopparedan

Fast vi har slutat doppa i grytan. Eller rättare sagt JAG har slutat eftersom jag inte fick med mig någon i min familj. Den här julen kommer att bli väldigt sparsmakad beträffande julmaten. Maken noterar inte så mycket längre vad som tillagas, äter med god aptit det mesta och har fem minuter senare glömt det, och 17-åringen ratar allt förutom köttbullar och prinskorv. Och själv gillar jag mest skinkan och sillen. Så det är väl ungefär det det blir. Och lite till kanske. Om vi nu äter hemma. Om jag hinner hem, ska jobba på julaftons förmiddag.

Kylan har tagit oss i ett järngrepp, nu när det envisa snöandet äntligen gjort ett uppehåll efter en veckas idogt fallande. Och därmed en veckas idogt skottande för husfrun. Pudlingarna har förundrat tittat på, i den mån de tillåtits vara med. Vi har nu 30 grader kallt och snö så det räcker för hela vintern. Julgranen, som jag och 17-åringen impulsköpte för två veckor sedan och med gemensamma kraften monterade på biltaket och sedan även lyckades lösgöra från detsamma, står nu insnöad invid trappen, knappt synlig. Det kommer att krävas en arbetsinsats av en villig skottare som inte räds -30 grader för att få fram den.  Och ve och fasa - kom just på att den kanske måste kapas också. Av mig. Med en såg. "Akta dig för sågen, Alfons" läste jag för 17-åringen medan hon fortfarande var en 3-åring och varken hon eller jag behövde ägna oss åt att såga julgran på dan före dopparedan. Det gjordes av maken/pappan, på den tiden rask och kry och sågade till julgranen utan problem.

Orkidéen som blommar om.
 
Snö hade vi även förra vintern när den här husfrun fyllde ett stort antal jämna år. Då levererades av medkännande vänner och bekanta, arbetskamrater och släktingar och annat löst folk bl a en del blommor som tröst till den åldrande damen. På ålderns höst har man rätt att inte fungera fullt ut, därför får mina krukväxter bara vatten när de verkigen ber om det. Kanske är det därför som en av orkidéerna har blommat om i höst. För man kan inte påstå att den har fått någon vidare skötsel att tala om.


 
Gryningsljuset.
  Blommar gör det inte i rabatterna längre. Åtminstone inte så att det syns. Vad som pågår under det meter(?)tjocka snötäcket är det ingen som vet. Nä nu har vintern brett ut sig i trädgården och det är rätt skönt för nu ser alla trädgårdar likadana ut. Vita. Inget ogräs syns. De vackert gula maskrosorna som brukar lysa upp vår gräsmatta men inte grannens lyser med sin frånvaro, de har inte orkat upp genom en meter snö. Inte ens de som växer där fjärrvärmen går genom marken och värmer upp allt i sin väg. Kvar finns bara de överblommade rabarberstjälkarna från i somras, de sticker upp ur snön som baksidans väktare.




Och på framsidan tävlar äppelträden med varandra om vilket av dem som först ska ta kål på bilen med de numera stenhårda äpplena som sitter kvar på grenarna och slår i biltaket varenda gång jag kör in från och ut på gatan. Äppelträden har också ingått en gemensam pakt för att förhindra att ett större snöberg byggs upp mellan dem. Nä nu får man vackert köra snön in på tomten, via uteplatsen, förbi trappen och ut på gräsmattan där snön nu växer till ett gigantiskt berg som snart har passerat hammockens obefintliga takhöjd.

Cyklarna tinar nog inte fram förrän till våren,
sparkarna kanske går lite lättare att få fram.
Och därbortanför trappen står julgranen och väntar.

Så här oförberedd inför en julhelg har jag nog aldrig varit. Ja, om man inte räknar tiden som barn och lat tonåring då förstås. Den här julen blir inte som andra. Färdigköpta skinkan ska jag griljera imorgon och kanske göra hemgjorda köttbullar. Eftersom jag gillar det själv. Resten har jag köpt färdigt. Och så var det det där med såga julgran då. Och kanske byta gardiner, fast då måste man ju tvätta fönstren också. Det hinner jag absolut inte med imorgon. Förresten så har jag gjort en liten julgrupp med hyacinter idag, så lite julkänsla får man ju ändå. Och vi lyckades tända tre ljus förra helgen, eller om det var någon kväll här i veckan.

Solnedgång över grannens hus.
Kanske jag ska slå in julklapparna nu då. Innan alla vaknar igen. Termometern visar -30,3. Blir en kall natt, ute i a f.

2 kommentarer:

Erika sa...

Det låter fullkomligt naturligt att julpyssel inte är prio nr. 1 för dig med tanke på allt du har omkring dig. Vi brukar fira med syrran och hennes familj och det blir alltid enklast möjliga. Det viktigaste är ju ändå alfapetspelet ;-). Många kramar och hoppas att du ska få en skön jul i någorlunda lugn och ro.

Majsan sa...

LVP=Luft Värme Pump, ett helt nytt begrepp för mig.

Ja det där med julstök och färdigställande av allt möjligt... Har försökt i några år att få maken att vi ska fara till ngn vinterskidort och äta på restaurang, inte lyckats än, men till nästa Jul verkar han faktiskt vara på. Passar på att önska Gott slut och ett så Gott Nytt År som möjligt!