Oväder över Svartbyträsket

Oväder över Svartbyträsket

tisdag 5 februari 2013

Ingen hemma


Vinterland i närområdet.

Här finns bara jag och radion, facebook och tusentals saker på fel ställe. Dogsen är på hunddagis, tonåringen i skolan och maken har flyttat. Nu samlar jag ihop spillrorna. Det betyder bära möbler, skotta snö, hänga vid datorn, sortera (kasta?, spara?, placera rätt?, skänka bort?), överväger om jag ska göra en insats på mitt arbete som jag är ledig ifrån just nu. Finns en del kvar som inte kan vänta. Nu är jag ledig fyra veckor för att hjälpa maken komma tillrätta och delta i mosters begravning nästa vecka samt underhålla tonåringen på något sätt under sportlovet. Pudlingarna går på sparlåga för tillfället - ofrivilligt om ni frågar dem, nödvändigt om ni frågar mig.

Överraskningarnas tid är dock ännu inte förbi. Igår skottade jag som en galning på kvällen, snö alltså. Man kan skotta sig förtvivlad här inne också, men då papper, kläder, prylar och ja vem vet allt. Men igår var det alltså snö som gällde. Det var liksom pricken över i, efter en lång dag med fyra hundpromenader i skitväder, flyttade maken till annat boende, nödhandlade en liter fil, åt frukost nr två till middag och hämtade hem utsvulten tonåring vid 21-tiden. Och sedan då snöskottning.

Hörde nyheter med väder på radion vid 22-tiden och insåg att snöskottningens tid fortsätter. Förberedde mig alltså mentalt på en ny omgång med den vita sporten för att kunna köra hundarna till hunddagis. Och döm om min förvåning när jag insåg att det idoga snöandet i natt inte renderat mer än ca 1 cm snö på infarten, trots allt jag fick pulsa i på trappen. Tänkte först att tonåringen skottat, insåg sedan att här har en större maskin varit i farten. Och kom att tänka på att i lördags dök plötsligt upp en gravmaskin med jätteskopa som i ett nafs rensat infarten från snö samtidigt som han pallade ner x antal stelfrusna äpplen från de förvuxna äppelträden. "Det är min kompis André från orkestern" hojtade tonåringen,  "han kör så´n där maskin". TACKAR, TACKAR - säger jag!

Lite skotta blev det i a f. Soptunnorna måste vara åtkomliga. Och tänk att det tagit mig typ 15 vintrar innan jag idag insåg att man kan flytta tunnorna så de blir mer åtkomliga under den snöiga årstiden. Mindre skottande, lättare komma åt tunnorna. Och det handlade bara om att vrida dem 90 grader och flytta fram den bakre.

Det har varit intensiva dagar här på olika sätt sista tiden. Därför är det knappt någon hemma i hjärnkontoret heller. Tur jag är ledig en månad.

Tunnorna på plats. Nu är det bara att fylla dem -
skräp har vi gott om .


2 kommentarer:

Erika sa...

Tänker på dig och hoppas att allt ska gå så bra som det bara kan gå nu när det är som det är. Många kramar!

Majsan sa...

Instämmer med föregående skrivare. Kram