Livet och döden

Ledig måndag. Idag betydde det några turer i närområdet med pudlingarna och en tur till sta´n för den hela helgen uppskjutna veckohandlingen. Det var pensionärsrally i butiken, där kryssade pigga äldre, typ jag själv, med kundvagnar och rullatorer. Jag lastade på en hel del, scannade och packade. Som tack för besväret fick jag packa upp allt igen i kassan för avstämning. Och HURRA - det stämde på pricken. Hoppas det dröjer till nästa avstämning.

Denna helg har annars gått i kontrasternas tecken. Maken passade på att passera ännu ett årtal uppåt, påhejad av fru, barn och barnbarn. De äldre barnen hade den goda smaken att bjuda in till middag så jag slapp den delen. Mycket praktiskt. Och gott.

Idag har jag nåtts av sorgebudet att min enda moster har lämnat jordelivet. Denna pigga, framåt, pratglada, nyfikna 86-åring finns inte mer. Hon som agerade hotell och restaurang åt mig och 17-åringen när vi såg Alice Cooper i Göteborg i augusti. Hon som varit nästan som en stand-in för min egen mamma som dog redan när hon var 67 år. Hon som jag ringt med ojämna mellanrum, och besökt med ännu mer ojämna mellanrum. Nu finns hon inte mer. Det är en konstig och sorglig känsla.  Nu finns av mina föräldrars generation bara kvar 85-åriga faster i Dalarna och 96-årige farbror i Södertälje.

Livet går vidare, trots allt.