Så var det pudlarnas tur att komma ut. På med reflexvästarna (eftersom Nelsson hatar täcket) och 45 min promenad i -18 grader.
Sedan ägnade jag eftermiddagen åt att flytta prylar mellan olika rum, maken bar stolar, själv bar jag glas, assietter, kaffekoppar, kaffefat, knivar, gafflar och teskedar. Tog en överblick över husets förmåga att erbjuda olika typer av drycker, varma såväl som kalla, alkoholhaltiga såväl som alkoholfria. Fixade 40 snittar. Biltur in till stan och hämtade ett antal tårtor, smörgås såväl som princess och schwartzvald. Och sedan en till hundprom, nu i -20.
Bytte till en elegantare utstyrsel och tände till sist marschallerna.
Så vidtog väntan. Tänkte - tänk om ingen kommer, eller om ALLA kommer.
Det kom lagom antal arbetskamrater och vänner. Vi skålade, de sjöng, jag ilade ut och in mellan kök och vardagsrum, hann med ett antal glas av diverse drycker, samt diverse tårtor av alla de slag.Telefonen ringde ett antal gånger. Blombudet kom två gånger.
Och nu är dagen slut om några minuter och jag ska vara 60 år i ytterligare 365 dagar, eller vad det nu blir när det är skottår. Snart är jag pensionär!
5 kommentarer:
Grattis igen! Vilket fixande! Det låter som att ni hade det skoj hur som helst och ibland är det faktiskt kul att ordna lite trevligt för vänner och släkt.
Och det där med att åka på möte för att vara en god mor känner jag igen när ungdomarana alldeles utmärkt klarar av de där valen själva :-). Så jag har litegrand trappat ner på den biten när det gäller Daniel som går i tvåan på gymnasiet. Sofia går på högskolan och är själgående. Men med Mackan... herre min je... där snackar vi möten... Neurolog, ortoped, ortopedtekniker, specialtandläkare, habilitering, utvecklingssamtal, social- och omsorgskontor, försäkringskassa und so weiter! Så att man har något att göra :-D. /Erika
Men som jag stavar... ungdomarna ska det vara förstås. Och själVgående.
Jaa du Erika, kan förstå det där med alla möten för Mackan. I mitt jobb träffar jag många föräldrar som liksom ni får lägga mycket kraft, tid och energi på att få tillvaron att snurra lagom fort och åt rätt håll för barnen. Och själv är jag på väg in i något liknande för att hjälpa maken framåt i livet. Tur att tonåringen är mer eller mindre självgående./Tanten själv
Hej Mattias här, tänkte skicka ett tack för kommentaren och en stor kram i det jobbiga. Vi har startat ett läger för unga anhöriga till demens drabbade, det bästa jag vart med om på denna resa. Tänkte på din dotter där.. Vi ska till Varberg 25maj på demens riksdagen å prata om den och sen blir den av igen i Augusti.
Hej, hittade den här bloggen nu. Vad fin den är. Ett ställe att komma tillbaka till. Kram!
Skicka en kommentar